whatislifewithoutadreamtohold

Bloggentusiasmen lyser med sin franvaro. Livsentusiasmen ocksa. Typ. Efter att ha genomlevt den varsta dagen i hela mitt liv, inte for att nat daligt hande men jag var ensam pa Hawaii och saknade Dean, borjar saker bli lite battre iaf. Jag ar belagd med deppforbud och far officiellt borja overvaga sjalvmord fran och med den 20 Augusti nar jag ater ar i Sverige. Traffade nagra irlandare haromdagen som bjod in mig pa deras forfest pa rummet. Vi lekte dryckeslekar och jag sop mig dragg. Kan saga att det behovdes! Skont att tanka pa annat. Igar pratade jag med mamma och hon tyckte att jag skulle ringa Dean. Jag sjalv tyckte att han skulle tycka att jag ar en klangig slyna, men jag ringde anda for jag saknar honom. Hans mamma svarade och blev jatteglad, sen fick jag prata med Deano. Det var helt underbart att hora hans rost, kan alltid lugna mig, till och med nar han inte ens ar i narheten. Jag sa att jag ringer en annan dag ocksa och han sa "Call me again if you still love me".  Jag blev helt stalld, eftersom vi inte sagt love forut. Hur ska jag klara mig utan honom? Jag dor inombords.

Give me something for the pain
Give me something for the blues
Give me something I can use to get me through the night
Make me feel all right, something like you

Jag ar pa Hawaii. Jag grat sonder mig nar jag lamnade Dean, Newcastle och slutligen Australien igar. Jag ringde honom och grat pa nar jag vantade pa att boarda planet. Jag saknar honom sa det gor ont, saknar att han varje dag sa "you're pretty", hans sexiga accent, hans dumma skamt, sattet vi var sa lika men samtidigt olika, att han brer vegemitemackor at mig, hans pussande pa mig och hans lukt. Jag ar riktigt ensam utan honom. Det ar inte sa har man ska kanna nar man ar pa Hawaii. He really saved me. Han raddade mig fran mig sjalv och min bitterhet som holl pa att gnaga sonder mig. Vem ska radda mig nu? Om ni inte hor nat fran mig har jag hoppat ner i en vulkan. Men jag ska forsoka att lata bli. For Yvvans, och ingen annans, skull och varan alkoholfest dar vi dranker varan patetiskhet nar jag ar tillbaka.

And the days feel like years when I'm alone

When I walk away I count the steps that I take
Do you see how much I need you right now

When you're gone, the pieces of my heart are missing you
When you're gone, the face I came to know is missing too
When you're gone
The words I need to hear to always get me through the day and make it ok I miss you

I've never felt this way before
Everything that I do reminds me of you

We were made for each other
Out here forever, I know we were
All I ever wanted was for you to know
Everything I'd do, I'd give my heart and soul
I can hardly breathe I need to feel you here with me

Jag maste verkligen sluta att psyka mig sjalv som jag gor. Jag mar fruktansvart av det. Och gang pa gang far jag erfara att jag annu en gang gjort det i onodan. Jag har ett psyke som en post-traumatiskstress-patient. Men jag vet varfor jag gor det, jag gor det av radsla. Radslan att ha oppnat sig for nagon i onodan, och sedan ar man arg pa sig sjalv och hetsar upp sig. For ingenting. Kanske var min magkansla ratt fran borjan: Denna kille kommer kanske inte att fucka upp mig. Men sa fort han inte svarar eller hor av sig exakt nar han sa att han skulle skoljer dessa paranoida tankar over en, och det ar inget man kan gora at saken. Det ar for sent och jag kan inte raddas. Jag ar bara sa too damn fast vid honom att det gor ont.

Gick upp klockan 08 efter att ha somnat kl 23. That's impressive dude! Halsade en halv roseflaska under 15 minuter nar jag sminkade mig. Vid narmare eftertanke sminkar jag mig aldrig langre an i 10 minuter sa det kan ha varit 10 minuter. Och av mitt sluddrande att doma ar jag full. Och det tar inte stopp. Jag ska mota upp Matt och han ar THE party king sa jag ska saga till honom att han inte under nagra omstandigheter, inte ens nar Contan ligger i ett dike och spyr, far sluta att halla i henne alkohol. Jag lamnar landet om exakt typ ungefar 60 timmar och jag kommer att se till att alla kommer att komma ihag Contans Autonomy day. Bigger than Christmas, som sagt.

Bernan... says: Contan. says: Contan. says: Bernan... says: Bernan... says: Contan. says:
hahahahahaha

Mer IQ-befriat:

Bernan... says: Contan. says: Contan. says: Bernan... says: Bernan... says:

Jag kanner mig sa de-stressad! Men vi tar som vanligt det fran borjan.
Jag och Dean akte upp till hans foraldrars stuga i tisdags kvall, ingen aning om vart vi var, men vi var omgivna av strander, berg och enorma vagor. Hur coolt som helst. Tyvarr pissade regnet ner pa onsdagen nar vi skulle se oss omkring. Men hela grejen var hur avkopplande som helst. Vi gjorde absolut ingenting pa tisdagen forutom att ata mackor med smor och vegemite och titta pa PS I love you. Jag maste saga att den var valdigt langtrakig. Pa onsdagen tittade vi pa strander i regn i en timme sedan akte vi tillbaka till stugan och jag tvingades titta pa 300 och The worlds fastest indian. Riktiga hojdarfilmer bada tva (tolka hur ni vill). Men tack vare mina forforelsekrafter slapp jag lida mig igenom andra halvan av 300. Allt var prefekt tills vi skulle borja packa och aka hem da min hemresa kom pa tal. Dean skulle folja med mig till flygplatsen men han hade kommit pa att det var Autonomy day, arets storsta dag, da studenter gar upp klockan 04 och dricker hela dagen. Dod at javla autonomy day! DOD! Eftersom jag ar typ varldens basta och mest forstande flickvan bad jag inte honom att strunta i hela, jag ville bara ha en kompromiss, han ville anpassa sig sa mycket som mojligt men vi kom ingenvart. Vi akte tillbaka till honom och hangde med hans foraldrar lite innan vi gick ner for att kolla pa film. Vi hade fortfarande inte kommit nagon vart och jag kande mig riktigt nere. Pa morgonen tankte jag att jag maste val saga det da, jag som inte alls vill beratta for folk vad de betyder for mig var tvungen att gora det for denna om han skulle fatta. Sa jag sa you make me happy and I want to leave this country happy and not in tears, can you please sort it out somehow och han viskade okay.

Men nu har jag anpassat mig ocksa, jag ringde British Airways och det visade sig att jag kan boka om min biljett helt gratis, sa jag aker till hawaii pa sondag och ar dar i en vecka istallet for 9 dagar. Och nu far jag uppleva autonomy day ocksa. Mottog precis ett sms av Matt som jag laste tyska med och tillika Hot Rugby Dudes kompis "Auto day is bigger than christmas! Come to 54 University drive at 4 am!".
Detta kan bli jaaavligt intressant ma jag saga.

I'm just going to make a statement. Jag ar SA lycklig over att inte vara i Sodertalje! SA lycklig over att jag inte varit i skithalan pa ett halvar, och SA lycklig over att jag inte bor dar! Det ar riktigt kul att vara dar en helg i halvaret eller sa och aterforenas med alla for tva galna alkoholfyllda kvallar tillsammans, men sedan sa racker det.

Jag bor inte dar langre. Jag har kommit ifran. Och inte bara till Orebro och London, utan anda till Australien, till andra sidan jorden. Jag har ta mig fan astadkommit nagot. Jag brukar ibland tanka, shit, jag ar 21 ar och jag har inte astadkommit nagot. Sedan satter jag mig ner och rannsakar mig sjalv och jamfor med min omgivning, jag har visst astadkommit nagot. Jag har astadkommit mycket. Mycket mer an de flesta. Jag har gjort saker. Saker jag sjalv har velat, saker jag planerat och saker jag dromt om. De flesta saker har jag gjort sjalv, vill ingen vara med och leka, sa synd men inte sa jattesynd anda, jag gor det sjalv. Vad skulle jag varit for en manniska om jag latit andra halla mig tillbaka? That's not how I was raised. Jag har samlat upplevelser och ar massor med extra erfarenheter rikare. Och det ar jag damn proud of. Ibland har det varit en bumpy ride, men allt har varit vart det. Jag har inget emot de som ar kvar, men that's not how I roll, jag ar menad for storre saker haha. Allt jag har velat att gora har jag gjort, jag maste vara den mest malmedvetna personen jag kanner. Allt jag har velat gora och sedan genomfort har gjort mig till en lyckligare manniska.

Jag fortsatter att hata folk som inte kan stava. Alltsa seriost: "Croatsien"?! Vad ar det for fucked up analfabet! Jag hatar forutom sarskrivningar folk som stavar som saker later. Jag hatar aven att dessa utlandska datorer hindrar mig fran att bruka det svenska spraket korrekt och visa alla andra mindre begavade manniskor hur det ska se ut.

Och sa var det fruktade foraldrarmotet genomfort. Men vi tar det fran borjan.
Min cupcake ar frisk och efter att ha legat pa sin dodsbadd, ignorerat mig i tre dagar, fatt mig sjalv att annu en gang lova att aldrig slappa in nagon, skicka totalt uppgivna och beklagande sms till Bernan och Tobbe (vad ska de kunna gora fran andra sidan jorden liksom), ringa Theresia asgrina och be hennes pojkvan halsa sin basta van Dean att jag atminstonde ar vard en formell dumpning, samt tanka sjalvdestruktiva tankar, ar allt bra igen och igar mottog jag det efterlangtade sms-et. Det smset vars avsaknad fick mig att bokstavligen go out of my mind, som min bekannelse ovan understryker. Man ar helt cp nar man tycker om nagon sa att det gor ont, man ar annu stordare nar man tror att man annu en gang slappt in nagon och att de sedan screwat en over. Pa grund av min psykiska ohalsa skickade jag bade ett och tva sms till honom med bade en och tva val valda ord (nej sa farligt var det inte). Han havdar att han inte fatt nagra sms av mig sedan i torsdags for att hans phone ar cp. Jag hoppas verkligen att det stammer faktiskt, jag menar han vet redan att jag ar gravt stord, jag behover inte forstarka det mer.

Hursomhaver, efter rugbyn igar (och efter att jag tappat bort bada av Robins och Letitias illrar i en lagenhet pa inte mer an 60 m2 men det ar en annan histora) kom han och skjutsade mig hem till honom, vi tittade pa Love actually och jag gjorde en Chandler: "I'm sorry honey but I just can't have sex with a sick person". Jag maste sluta citera vanner. Tydligen har hans syster sagt nagot till honom och deras mamma om mig som ar jattesmickrande for mig men som skulle fa honom att framsta som en riktig "vag" (vagina) och han vill inte beratta. Jag ar sa nyfiken att jag kan vomera. Pa morgonen blev jag presenterad for hans mamma, som btw fragat massor om mig och forsokt fa Dean upp ur sangen nar han var sjuk for att ringa mig. Hon och hans lillasyster ar skrammande lika. Folk sager att min mamma och jag ar lika, men det ar inget mot Deans mamma och syster. Hon var hur som helt saaa trevlig och jattesot och jag, Dean, mamman, Lindsay och hennes pojkvan hade en trevlig stund efter frukost (om man kallar mat klockan 13 for frukost dvs). Jag satt liksom dar och sneglade lite pa Dean i sin pyjamas ibland och bara tankte wow va vacker han ar. Han ar nog den snyggaste killen jag dejtat. Nar vi lamnade huset sa hans mamma att hon hoppas fa traffa mig igen, och Dean berattade nar vi satt i bilen att de sagt att jag ar pretty and nice nar jag gick ner for att hamta min vaska.

PS: Tanker jag efter sa var det bara pa fredagen jag inte horde nagot fran Dean, sa technically var det bara en dag han ignorerade mig och inte tre. Men ar man delusional ar man.


Kelly Clarkson- Miss independent
Kelly Clarkson- Before your love
Kelly Clarkson- A moment like this

Ja Kelly wrote the lyrics to my life and she's awesome!

Det visade sig att jag var paranoid i onodan som oftast. Efter ett gulligt sms och ett annu gulligare teledfonsamtal fran Dean fick jag veta att han ar jattesjuk. Och stackarn, det hordes pa honom. Dock foreslog han att vi gar pa bio imorgon och tittar pa Batman om han mar battre och att jag sover hos honom. Jag blev glad och antog erbjudandet. Dock ar jag jattenervos, jag lar ju traffa hans foraldrar om jag ska sova dar! Hjalp! Traffa foraldrar pa engelska. Huh!

Haromdagen flyttade jag in i Julias gamla rum. Igar skulle jag och Dean ses men han behagade inte att svara pa mitt sms, jag borjade tanka massor med extra paranoida tankar och eftersom jag ar sa stord som jag ar tanker jag varre tankar en genomsnittsmanniskan. Liz gjorde mat och bade hon och Edwina tog ett glas rott, jag avstod. Till en borjan i alla fall. Men ju langre tid det gick utan att ord fran Dean och ju mer vi garvade at "So you think we can dance" blev jag sugen. Edwina och Liz forsokte fortfarande bestamma om de skulle ga ut. Jag som egentligen inte tankte ga ut alls borjade fundera och bestamde at dem. De ska ut och jag ska med. Edwinas diplomatiska svar blev: "Well sure, we're already drinking, we might as well continue, there's nothing to do anyway".

Fram akte roseflaskan och goonet och sedan aven vagen till helvetet: The drinking-Jenga. Vi hallde i oss glas efter glas och delade ut klunkar till hoger och vanster. Nar jag drog klossen "finish your drink" smog jag ivag lite subtilt och spydde. Maste fa plats. Sedan atervande jag och finishade min drink. Regler ar till for att foljas. I alla fall i detta spel. Hoppsansa sedan drog Edwina fram Tequilan och eftersom de inte har nagra shotglas hallde hon pa mafa i tre vanliga glas. Det var minst tre shots i varje. Edwina tog det hardcore utan problem, jag holl for nasan och drog den. Liz stallde ner glaset efter att ha halsat det och sprang sedan in pa toa, lamnade dorren oppen och spydde. Fy fan sa kul! Sedan ringde vi taxi och nar den stod utanfor halsade vi allt ur vara glas och gav oss av till Customs och Great Northern. Fraga mig inte vad som hande dar for det vet jag inte. Jag vet att jag fick for mig att jag tappat min kamera och gick runt och letade efter den (i sjalva verket lag den kvar pa koksbordet dar jag lamnat den, vilket jag sog imorse). Imorse nar jag gar ut ur mitt rum klockan 13 hor jag Edwina ligga och spy inne pa toa. Smashing! Alla lyckades vomera, i alkoholistkretsar (som mina och Bernans) ar det ar ett bevis pa att kvallen var lyckad. Jag ska nog alltid forlagga mitt uppkastande till forfesten, det ar mycket battre att spy da och fortsatta an att spy pa morgonen, det ar rena helvetet.

Dock ar jag sa bakis idag att det inte kan beskrivas i ord. Nar vi imorse skulle prata om gardagen och vad vi gjorde och vad som hande hade vi inte mycket att komma med. Ingen visste. Det var riktigt MAD igar. Fucking awesome.

Pa tal om bra sex:

Bernan... says: Contan. says: Contan. says: Bernan... says: Bernan... says: Bernan... says: Bernan... says: Contan. says: Bernan... says: Contan. says:

Jag anser att folk som sarskriver ar obildade. Och det ar oftast tjejer som sarskriver. I det engelska spraket sarskriver man ofta. Men inte i svenskan. Jag kan lata vissa ord som t e x "straff knulla" glida forbi mig utan att jag blir for upprord (for att det ar varldens roligaste ord) men nar det kommer till stora errors mar jag fysiskt illa. Hursomhaver ska jag redogora for vad jag sag nyss: "lika dana". Jesus i himmelen jag vill grata. Nu further comments.

Jag ar lycklig. Sa det ar sahar det kanns? Jag som annars ar independent, behover plats och rullar omkring nar jag sover, och undviker emotionella erkannanden och att visa affection bland folk har konverterat till den onda (?) sidan helt. Numera spenderar jag all tid jag kan med Han som gor mig lyckligare an jag egentligen vagar vara, faktiskt njuter av att ligga obekvamt bara jag ligger i hans armar, vagar saga att han gor mig glad, pussar pa honom sa ofta jag kan och skulle kunna titta pa hans smilegropar och blaa ogon i en hel evighet. Han accepterar att jag ar helt fucked up och har serious trust issues och gor sitt basta for att banka in i emotionellt storda mig att det inte finns nagonting att vara radd for. Det ar inte latt att hitta nagon san. Men jag ar radd, radd for hur mycket jag faktiskt latit mig tycka om honom och for hur trasig jag kommer att vara nar jag aker. Jag har hittat varldens basta catch. Men life is a bitch, at least to me och man far aldrig vara lycklig mer an i ett ogonblick, at least not me, och temporary happiness is like waiting for the knife, for jag vet att jag lamnar Australien mycket snart. Som tur ar har jag barndomsdrommen Hawaii som vantar nar jag gar av planet fran Australien. Jag hoppas damn att jag far en Lei runt halsen.

Jag måste bara publicera en msn-konversation. Because I'm an asshole. Min stalker börade prata med mig i onsdags precis efter att Dean hade åkt hem och jag svävade på en massa moln, Cliffan var den sista jag tänkte på eller trånade efter, men eftersom jag svävade så högt tänkte jag vara lite snäll mot honom och vara trevlig och inte dryg som jag annars är.



Cliffan säger: well what are u doing the rest of the nite?
Contan. säger: waitin on msn for my friend to log on and listening to music what about yourself
Cliffan säger: nothing where do u live at the moment? u should come ova and hang out with me tnite if u want?

(En liten parantes bara: GE UPP!!!!!!!!!)

Contan. säger: on darby street
Contan. säger: no, i've just done a lot of hanging out pretty tired and my friend just logged on (Det är du Bernan)
Cliffan säger: well i wouldnt mind spending some time with u before u go i find u attractive so yeah i want u so if ur up 4 something fun and random before u go just give me a message hope i wasnt being rude

(En till liten parantes: GEEEEEEEEEEEEE UUUUUUUPPPPPPPPPP!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! och PS: yes you were being rude eeeuuuwww)

Contan. säger: okay, im sorry, i dont want to sound um i dont know a proper word to fill the blank with, but im not up for random things and im kind of seeing someone
Cliffan säger: thats cool sorry 4 asking well i will c u later

Alltså no furter comments egentligen. Man säger inte så, det där är verkligen så desperat! Han vet att jag alltid har dissat hans invites till att träffas och alltid dissar honom när han är ute. Vad får honom att tro att jag ska vilja nåt nu? Fun and random? Alltså ursäkta men jag blir jätteäcklad.

Idag, ja idag ska jag äntligen få supa! Åh det känns som 100 år sedan! Det känns som om den lilla alkoholistjäveln i mig varit väl gömd den senaste veckan. Eller veckan? Det var ju inte ens en vecka sedan jag söp till. Det känns ju som två veckor sedan. Minst. Åh jag ska köpa en hel låda Goon och bara hälla i mig. Synd att jag inte har en tratt så att det skulle gå fortare!

Jag har precis haft världens bästa och mest avslappnade dejt. Som inte jag tänkte på som en dejt innan men blev det sedan. Dean kom över runt 17-tiden, vi åkte upp och tittade på stränderna i Newcastle från en look out, dock var det kolmörkt så det var lite svårt att se. Sedan åkte vi och åt glass och satt på stranden (dröm) och sedan hem till mig och tittade på Point Break och Elf. Vi har så otroligt kul, och detta är för ovanlighetens skull en 86a haha, dock en månad yngre än mig så I'm still stickig till mina mönster. Så störigt att vi varit så sega och envisa och väntat på att den andra ska ta första steget i flera veckor. Man undrar vad som kunnat hända om jag hade stannat kvar. Men jag orkar inte analysera, man blir psykiskt utmattad av det. Det räcker med att behöva se alla åka och sedan själv lämna alla som är kvar. Jag kan inte göra så mycket annat än att njuta av tiden. Just shut up and drive.

The best way to get over someone is to get under someone else. Nu ska detta inte tas bokstavligt bara nästan. Efter den filosofin har jag levt den senaste månaden. En åker, hitta en ny och så vidare. Jag vill dock påpeka att jag inte är "en überhora". Jag verkar ha a thing for guys med killerglttrande ögon och långa ögonfransar. Stevos inflyttningsfest igår va riktigt skoj. Ännu roligare att vinna över alla killar i fotbollsspel. Respekt. Vad jag saknat att spela!! En annan skojig sak för mitt ego var när min nya bekantskap Aaron redogjorde för mig att jag har en stor beundrarskara och att många av killarna på festen är sugna på mig. Jag tackar för egoboosten och slickar i mig. Men det roligaste var ändå den störda efterfesten med Trace, Jake och Dean hos Jake där killarna hoppade i bäddsoffan och fotograferade varandras bakdelar. Moget, och precis på min nivå.
Damn vad jag kommer att sakna att mysa med übersnygga Australienare! Och jag kommer att sakna hur raka alla osvenska killar är, de skäms inte att säga rakt ut att de tycker att man är "attractive", sånt tycke vi om.

Hemma från Melbourne med Peter och Owen. Vilken resa alltså! Innehöll verkligen allt! The Great Ocean Road var amazing! Det vill säga när vi väl var på rätt route, efter att ha kört i totalt fel riktning dagen innan.

Kul att träffa Andy också, och att lära känna hans polare. Jag hade riktigt kul med dem. Andy fick lite för mycket extra den första kvällen, han var säkert lite väl entusiastisk över att jag var där, så jag gick ut med hans vänner och hade en smashing time. Det var en salig blandning av kanadensare, engelsmän och irländare. Gudars, den där irländska dialekten hookar mig hur lätt som helst. Kombinerad med ett par svarta Calvin Klein och ett par glittrande blåa ögon och långa ögonfransar och han hade halva inne. Hans namn är dock inte av denna planet. Hans föräldrar gav stackarn aldrig en chans. I måndags tog han med mig på en pingvindejt och trots att dem där jävla pingvinerna inte ville visa sig (kanske för att vi letade på fel ställe...) var det trevligt.

Idag bokade jag min biljett tillbaka till Melbourne. 12 juli till 24 juli. Sedan lämnar jag Australien och är off till Hawaii 25 juli! Mina sista veckor ska jag verkligen gå all in!