whatislifewithoutadreamtohold

Jag ar lycklig. Sa det ar sahar det kanns? Jag som annars ar independent, behover plats och rullar omkring nar jag sover, och undviker emotionella erkannanden och att visa affection bland folk har konverterat till den onda (?) sidan helt. Numera spenderar jag all tid jag kan med Han som gor mig lyckligare an jag egentligen vagar vara, faktiskt njuter av att ligga obekvamt bara jag ligger i hans armar, vagar saga att han gor mig glad, pussar pa honom sa ofta jag kan och skulle kunna titta pa hans smilegropar och blaa ogon i en hel evighet. Han accepterar att jag ar helt fucked up och har serious trust issues och gor sitt basta for att banka in i emotionellt storda mig att det inte finns nagonting att vara radd for. Det ar inte latt att hitta nagon san. Men jag ar radd, radd for hur mycket jag faktiskt latit mig tycka om honom och for hur trasig jag kommer att vara nar jag aker. Jag har hittat varldens basta catch. Men life is a bitch, at least to me och man far aldrig vara lycklig mer an i ett ogonblick, at least not me, och temporary happiness is like waiting for the knife, for jag vet att jag lamnar Australien mycket snart. Som tur ar har jag barndomsdrommen Hawaii som vantar nar jag gar av planet fran Australien. Jag hoppas damn att jag far en Lei runt halsen.