Every Friday at the Hollywood.
I fredags var jag, hör och häpna, nykter. Jag och Brown Bear tittade på Idol. Jag tror att avsnittet i fredags är mitt favoritavsnitt någonsin. Inte för att jag är en stortittare, men när jag såg den där blyga killen med gitarren sjunga "Walking in Memphis" med den vackraste röst jag hört var jag fast.
Och nu är han i final. Jag älskar Calle Kristiansson!
I fredags var jag fjorton igen. Efter att ha suttit med gapande munnnar under "Walking in Memphis" och fnittrat förtjust under "Do you think I'm sexy", låg vi och slötittade på hetaste hetaste Jihde när några figurer dök upp bakom honom. När jag insåg vad det var hoppade jag upp ur soffan och lät. Typ aaauuuuåååh!! När Brown Bear insåg vad det var stämde hon in. WESTLIFE! Och så sjöng jag med i hela Westlife-medleyt.
Fredagskvällen innehöll allt (till och med ett post-krogenbesök av Ålle runt tresnåret): Calles vackra röst, Erik pojksnygg (precis som jag vill ha dem små liven), Westlife(!) och det bästa av allt: Tove åkte ut.
Nu ska jag sluta bekänna att jag är världens största tönt och avsluta detta inlägg.
Hej jag dedikerade hela detta inlägg till Idol. What a dork.
Jag håller i alla fall inte på med vampyrfilmer som exakt alla i hela världen gör. Fan vad jag är trött på hela den där cirkusen.
And in the end I got an honorable mention
En händelse idag har gjort min dag. Jag är bäst. Jag är så nöjd med mig själv, så nöjd att mina ben till och med darrade lite av stolthet. Tyvärr kan jag inte nämna vad denna lilla händelse var eftersom det eventuellt skulle kunna orsaka tumult. Jag är en mycket skicklig människa som tar vara på chanser när de uppenbarar sig framför mig. Lycko mig.
Dagens händelse har ingenting med någonting eller någon att göra, bara med hur bäst jag är.
Push the door, I'm home at last.
And this is where I grew up
Everytime I do it makes me laugh
How did our eyes get so red
And what the hell is on Jenny's head
Jen, Theresia, Myself.
Åh alla dessa Australienminnen.
Man växte upp på ett sätt därborta, man var långt borta från allt bekant och tryggt och var tvungen att bygga upp ett liv till sig själv och sköta det som kom i ens väg på egen hand utan hjälp.
Och som man gjorde det.
Mitt favoritliv.
Jag ler varje gång jag tänker tillbaka på alla underbara människor jag träffade och fick lära känna, och åt alla fantastiska minnen jag delar med dem. Minnen av alla möjliga slag, som för alltid kommer att finnas kvar och som jag kan ta fram när jag vill.
Det finns minnen för varje humör man är på.
Jag älskar fina minnen.
Uppmuntran på nattkvisten
Tony: Ja men det låter bra, ta en paus från varandra nu.
Melinda: Ja precis. Men _______________.
Tony: Alltsååååå! Du är helt underbar.
Happy nameday!
Jag har äran
Vardagshjälten Pappa
Melinda: Nej, nu sparade DU 500 spänn.
My way home is through you
Åh mina älskade tarts. Det jag kommer att sakna mest med Örebro.
Jag är ledsen när jag tänke på att den gångna terminen var våran sista tillsammans. Jag hade så gärna varit kvar här i vår så att vi alla sedan lämnar Örebro samtidigt. Så att jag och Bernan skulle hinna spela tennis i vårvädret, att vi alla skulle kunna ligga ute på Studentgatan och sola, och att vi skulle ha en sommar av fest. Men det är som det är, och det är bara att vara tacksam för det som varit och se tillbaka på det med ett leende.
Mina tarts förstår mig. Det är inte ofta i livet man hittar en person som är och tänker exakt som en själv men även kompletterar en, samtidigt som den är sin egen person. Jag har haft turen att hitta två. De känner mig. De vet hur jag är. Och de tycker om det. De låter mig grina för stora som små saker om jag vill, de låter mig dampa mig och skrika om jag vill, och de blir inte sura eftersom de vet att "I´m not yelling at you, I´m yelling near you".
Hur skulle jag klarat mig utan dem dessa år?
Och hur ska jag klara mig utan dem de kommande åren?
Nobody gets me like you
Where I end and you begin.
You need a light, I´d find a match,
You take me the way I am
Inna- Tart 1, Bernice, Bernan.
Vi har varit med om en hel del. Du och jag Bernan, du och jag.
Vi har beblandat oss med småpojkar och druckit monstergroggar.
Hällt i oss massor med extra Tequila. Myst med skottar. Tappat bort britter.
Blivit kallade dryga alkoholister och uthatade av Kulinfo.
Oavsiktligt trashat incheckningsdiskar på Bulgariska flygplatser-
Jag skrattar högt!
Blivit kallade horor av en aspackad britt (och säkert av massor med andra också haha fast britten är den enda som vågar säga det to our faces).
Legat i medelhavssolen i fem timmar utan solskydd tillsammans.
Gjort om Roxettelåtar om BC-s cykelstyle.
Det är mycket jag gjort med Bernan som jag inte gjort med andra,
och det är mycket jag utsatt stackars Bernan för.
Jag kommer att sakna min vän som alltid kan komma över när jag behöver det, som är så bra på att deppa sig med, som alltid förstår mig och som aldrig säger "jag sa ju det". Våra liv blir på något bisarrt sätt alltid lika varandras. Händer det Bernan något så kommer det hända mig något liknande och tvärtom. Det är nog därför jag och Bernan förstår varandra som ingen annan. Vem ska jag nu skratta åt sjuka saker med?! Vi har samma bisarra humor. Ingen annan kommer ju förstå det roliga i: "Tänk om Kräftstjärtens mamma skulle se mig nu, då skulle jag trycka upp den i röven på henne". (Kräftstjärten heter något annat i vekligheten). Bernan, Bernan vad har vi inte gått igenom alltså?!
Like the oldest movie I ever saw was the one we wrote together
All these things that we´ve done.
Hung up on your wall for the world to see
Pictures of you, pictures of me
Remind us all of what we used to be
Karin- Hederstart, Yvory, Yvvan.
Vintunnan och vår gemensamma kärlek till alkohol och fylla förde oss samman. Vi möttes en varm sensommardag under vinbränbollen på gräset i Tybble. Vi föreslog att vi tillsammans skulle dricka upp en hel vintunna. Sedan dess är vi unseperable och har levt fulla och slampiga under vår tid tillsammans. Vi har klättrat på saker tillsammans och blivit nerslängda från dem sakerna tillsammans. Sällskapat varandra på systemet när vi fyllde 20. Myntat begreppet Djurbög när Johan visade en lite för stor fascination för sin Pavarotti. Vi har crashat en internationell fest för utbytesstudenter och hetsätit Tzatziki och sedan krälat i gräset i Tybble. Spårat på Strömpis och sedan promenerat hem och lagt oss i gräset vid ICA med avsikt att sova.
Legat på asfalten efter krogen lite ibland- två meter hemifrån.
Galet kan vi beskriva dessa år. Har vi ens gjort något normalt?!
Mina år hade varit riktigt innehållslösa utan Yvvan. Du och jag Yvvan, du och jag. Två oseriösa idioter. Och jag älskar det! Jag har njutit av varenda minut! Vad ska jag göra när Yvvan flyr från Örebro för att åka rosa bussar/leva i buddhisttempel/klättra i berg i Sydamerika?
When you sent me off to see the world
Were you scared that I might get hurt
Would I try a little tobacco
Would I keep on hiking up my skirt
All of a sudden i miss everyone
TC- Min vän som jag kan ringa när som helst och som alltid lyssnar när jag vill prata oavsett vad klockan är eller hur trött eller full han är.
Sture K- Min underhållning som kryddar min patetiska vardag med sina spontana kommentarer som kan lysa upp en dag som varit helt värdelös. Våran nattliga matlagning/kladdkakebakande och pokertittande.
Jeanette- Våra thé- och filmkvällar kommer att vara saknade! Jag förväntar mig att de kvarstår när jag kommer tillbaka.
Partysnöret- Jag kommer inte att sakna hans dåliga skämt. Men jag kommer att sakna min partyglada gänghorevän.
Dullan- Hedersmedlem i korridoren.
Sebbe- Har stått för stark underhållning under min sista vecka, innan också. Det har ju blivit en del skratt. Kul har jag allt haft. Och alla dessa dumma frågor som kryddar vardagen. Priceless.
Kåren- Vad ska jag göra utan Kåren?! Lika bra att skaffa barn och husdjur på en gång.
Min engelskaklass- Varenda individ (förutom Ointment och CB)
BC- Vad ska jag glirra på nu? Eh australiensiska surfkillar kanske?
Matlagningen med Bernan
Tisdagarna på Satin
Och Gorran
Min korridor- Bästa korridoren på Studentgatan. Always was always will.
Nu tror mina tarts att jag glömt dem. De kommer att få ett alldeles eget tårdrypande inlägg dedikerat till sig.
Did I ever tell you you´re my heroes, you´re everything I wish I could be.
Men det gör det ändå.
Contan: Men fan jag tycker CSN gav mig jättelite för en hel termin i Australien!
Pappa: Ja jag tyckte det var lite lite.
Contan: Jag måste börja jobba fort som fan, jag kommer ju göra av med allt.
Pappa: Men det löser sig alltid, du klarar dig, och du vet att du alltid kan lyfta luren och ringa så slänger mamma och pappa lite pengar över dig.
Slänger pengar över. Jag älskar det uttrycket!
Jag säger allt för sällan till dem, och jag tror inte de förstår hur mycket jag uppskattar allt de gör för mig. De behöver liksom inte ens. De gör det för att de vill, det är det som värmer mest.
You pick me up when I´m down
De som träffade mig igår tänkte nog "hon kommer må dåååååligt imorgon".
Men de hade fel! Jag mår skitbra, dock en aning trött. Men jag mår bra, mycket bra! Jag va till och med på ICA och köpte diskmedel till korridoren.
Blir jag inte utsedd till veckans korridorskamrat vill jag inte vara med och leka längre. Allt detta är nog tack vara Resorb. Eller kanske för att jag sov till 15.30? Nej det är Resorbs förtjänst.
Tack.
uppåt jämfört med hur du brukar må dagen efter"
-Jeanette-
Every little thing you said and did was right for me
Idag kom pappa för att hämta hem min bil eftersom den är störd.
Igår frågade mamma vad jag ville ha, så hon kan skicka med sakerna.
Jag önskade mig:
Bomullsrondeller
Toapapper
Duschkräm
Schampo
Jag fick allt det, PLUS:
2 färdiga rätter
3 Räkbakelser
Skaldjurspaté
Köttfärs
1 burk räkor
Marinerade kyckligspetts
Bönor
Och nu kommer det bästa: En 500-lapp!
När jag hittade den tjöt jag av lycka! Fredrik tittade förvånat.
Jag besvarade blicken med: "Mina föräldrar gör mig lycklig".
Det är fortfarande Contans födelsedag.
Jag har söta vänner. Middag på Hellas med Yvvan och Bernan.
Tartsen överraskade Contan med ett nytt singstarspel. Tack tarts!
Hemma provade vi spelet och bakade kakor på mitt initiativ.
För det är ju faktiskt Contans födelsedag! Kakorna blev inte så lyckade.
Correction: Kakorna blev inte alls lyckade. Jag vet inte vem vi ska beskylla.
Bernan som blandade degen och plattade kakorna fel?
Contan som la på sylten fel?
Eller Yvvan som misslyckdes med att stoppa in plåten i ugnen korrekt?
Den vi ska skylla minst på är väl ändå Contan. Det är ju faktiskt hennes födelsedag idag.
När jag va mitt uppe i att tjuta av skratt till 2½ men ringer det på min dörr.
Sture K står utanför med en papperspåse i handen. Den är till mig.
Innehåll: 4½ liter vatten, nudlar och chips.
Tack alla för alla fina gratulationer och presenter.
Ett särskillt tack till den som glömde en tia i parkeringsbiljettautomaten!
Sådär ja
Hon hittade en guldpeng när hon skulle köpa parkeringsbiljett!
Jag tror bevisligen att Contans otur börjar vända!
Nu är det bara lycka som väntar!
Happy Birthday
Fast egentligen föddes hon inte föränn om 11 timmar för 21 år sedan.
Det ska vara korrekt. Fast det måste inte vara det.
Jeanettes dag
Jo serru det ska jag berätta. Jeanette donerade en rulle toapapper.
Nu undrar nog de flesta; varför kan Contan inte köpa toapapper själv och sluta sno toiletpapier från sina kompisar.
Svaret: Contan glömmer alltid att köpa eftersom hon är så van vid att alltid ha. Hör och häpna, men Contan har aldrig köpt toapapper själv i hela sitt liv. Hemma hos Contans föräldrar finns det alltid massor av toapapper i källaren, och Contan brukar alltid ta med sig massor. Massor med extra när hon är hemma. Men Contan tog för lite extra med sig sist hon va hemma.
Så tack Jeanette.
Contan och Bernan firar Jeanettes dag med Absinth!
I love you more than life itself.
At the thought of you not being here
Min lillebror är världens underbaraste.
Det 10 åriga lilla knytet har precis börjat med msn.
Idag satt jag i allrummet och beklagade mig för Jeanette och Snygg-S om att min lilla parvel msn-dissar mig. När jag sedan i reklampausen sprang in på mitt rum hade han skrivit till mig, men han va inte online längre.
Men som personligt meddelande hade han skrivit, and I quote:
"ja har värdens bästa syra"
Han menar självklart att jag är världens bästa syrra.
Jag blev rörd till tårar. Jag började gråta.
Han försöker dölja det annars. But he loves me.
Han är världens bästa bror. Vi är världens bästa syskon.
You never said you were perfect, but you always were to me.
Loving you was always worth it, cause you see so much in me.
And when Im down, youre there to lift me.
You come around, when I need a friend.
And no one loved me like you do, unconditional and true
