whatislifewithoutadreamtohold

Jag har precis haft världens bästa och mest avslappnade dejt. Som inte jag tänkte på som en dejt innan men blev det sedan. Dean kom över runt 17-tiden, vi åkte upp och tittade på stränderna i Newcastle från en look out, dock var det kolmörkt så det var lite svårt att se. Sedan åkte vi och åt glass och satt på stranden (dröm) och sedan hem till mig och tittade på Point Break och Elf. Vi har så otroligt kul, och detta är för ovanlighetens skull en 86a haha, dock en månad yngre än mig så I'm still stickig till mina mönster. Så störigt att vi varit så sega och envisa och väntat på att den andra ska ta första steget i flera veckor. Man undrar vad som kunnat hända om jag hade stannat kvar. Men jag orkar inte analysera, man blir psykiskt utmattad av det. Det räcker med att behöva se alla åka och sedan själv lämna alla som är kvar. Jag kan inte göra så mycket annat än att njuta av tiden. Just shut up and drive.