Contans grannar, del typ 58
Kinesen i min korridor alltså. Jag vet varken vart jag ska börja eller sluta. Hon är inte bara ett kapitel för sig, hon är en hel bok. Som Matte. För det första byter hon namn varje vecka, vilket jag nämnt tidigare. För det andra blir hon alltid så förvånad när hon kommer in i köket och det står folk där, typ "oh...hi!", ja det står folk här, det bor sju andra människor i denna korridor och det låter när någon är i köket. För det tredje, idag, det står redan tre människor i köket och lagar mat, och det är knappt så det finns plats redan, då kommer hon och börjar stöka och ska baka, tar fram minst tio redskap och breder ut sig över hela bänken. Hon är fan inte normal. Man börjar inte laga mat när det inte finns någon plats och folk redan är mitt uppe i allt. Och så är det helt omöjligt att förstå vad hon säger. Nej, det ligger en hund begraven vad henne beträffar.
Au revoir!
Kinesen i min korridor har bytt namn igen. Igen. Först hette hon Emily, sedan ville hon bli kallad Mia, efter det bytte hon till typ Xinou eller något, och nu har hon sat upp "Ming Wang" på postlådan. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig mer än: What?! Vad är det för fel på henne?
Om 24 timmar sitter jag på en bar på Irland. Om typ 40 timmar planerar jag att vakna upp hos Niall. Jag planerar en mycket redlös vistelse på den gröna ön med Yvvan. Jag är så entusiastisk!!!!!
And my heart is held in fast suburban chains
a) bra för mig så att jag kan koncentrera mig på annat än att ligga på mitt golv i fosterställning med nerdragna persienner och planera mitt självmord
b) jobbigt eftersom min livsgnista ligger på cirka noll.
Vi får hoppas på det första. Fast entligen är det vilket som för mig.
Jag har även beslutat mig för att Australien inte är slut. Jag är fortfande där. Jag ska verkligen låtsas och intala mig själv. Så kommer alla tro att jag verkligen tror att jag är där. Jag ska gå runt i flip flops, eller "thongs" på korrekt australiensiska, och surfarshorts, till och med i vinter, för "det är ju sommar Down under". Har man riktigt tur kanske man får se mig bära på en surfbräda någon dag. Vid speciella tillfällen liksom.
Yeah the last plane out of Sydney's almost gone
And it's really got me worried
I'm goin' nowhere and I'm in a hurry
And the last plane out of Sydney's almost gone
Föda som luktar spy gör mig allt annat än kry.
Finns det något jag inte klarar av så är det vidriga lukter. Jag kan för allt i världen inte förstå hur man kan stoppa något så äckligt i munnen som den där stinkande köttpurén. Och det räcker inte med att hon värmer den i köket och sprider odören vidare, nej hon måste sitta där och äta skiten också så att alla verkligen ska få njuta av lukten så länge som möjligt! Oj, nu var jag mycket nära på att kräkas. Jag är egentligen inte speciellt känslig, jag stör mig inte på om någon pratar om bajs eller kräk när jag äter. För det jag äter är gott och doftar ljuvligt, det är ju inte bajs jag stoppar i munnen liksom.
Men bara jag tänker på den horribelt luktande köttvidret kräks jag nästan.
Föresten tror jag hon hatar mig. Jag undrar varför.
Bernan: Varför det?
Contan: För att jag är cool.
Bernan: hahahahahahahaha
Contan: haha nej, för jag är jag, folk brukar hata mig för det. Det är bra med självinsikt.
Nattliga funderingar.
En mycket intellektuellt stimulerande mening, den föregående.
Vi kan börja med de två rökarna. Jag tyckte att det skulle vara passande med blåsinstrument till dem.
Mattan ska få spela trombon.
Snygg-S får spel flöjt.
Freddan skulle spela en sån liten metalltriangel som man plingar på med en liten tillhörande metallpinne.
Nettan spelar gitarr på riktigt.
Tysken får spela harpa.
Kräftstjärtsladyn spelar fiol på riktigt.
Nya tjejen välsignas med en xylofon
Och jag själv, ja jag har som vi i tidigare inlägg redan konstaterat, både orgel och piano på rummet.
Ensam är stark!
Jag kan säga att jag är gravt uttråkad utan dem. De enda som är kvar är Mathias (som aldrig syns till) och Kräftstjärtsätaren.
Och jag har ju inget gemensamt med henne. Jag andas inte högt, jag kokar inte ägg i världens största kastrull som jag sedan står och stirrar på, jag äter inte äcklig burkmat och jag har oklanderlig klädsmak.
Men det positiva i att vara näst intill ensam i korridoren är att man inte behöver ta särskillt mycket hänsyn till folk.
Jag diskar inte efter mig på en gång, jag lämnar colaburkar och spritflaskor på bordet och jag slänger kläder och skor omkring mig. Jag bryr mig inte ens om att se representabel ut när jag är bakis eller pluggar, därför har min klädsmak inte varit så oklanderlig som jag påstått tidigare i detta inlägg.
Jag har myst runt i mjukisbyxor och luvtröja alternativt linne, legat i soffan med stort täcke, pluggat och druckit saker ur flaskor jag inte tar undan efter mig.
Vid närmare eftertanke är detta nog ganska okej. Jag tror jag precis kom till insikt och konstaterade att jag inte saknar mina grannar längre.
Totally pointless och omotiverat.
- Ja, det är inte så lätt.
Riitta, hon är ofta trött men nästan alltid glad.
Peter är mycket musikalisk.
Luigi är rolig och alltid hungrig.
Dimitra är intensiv och mycket pratsam.
Carl är en typisk svensk, tyst och ganska lugn.
Han är också duktig i matematik.
Eva är snäll och hjälpsam.
Och Anna ... är vacker och intelligent.
- Och du själv?
- Jag är tystlåten och ganska flitig.
Contan ska göra som Jan.
-Beskriv de som bor i din korridor, Contan.
- Ja, det är ganska så lätt.
Nya tjejen är inte med så ofta, men hon är säkert trevlig.
Kräftstjärtsmongot är bara überweird och äger en fiol.
Fredrik lagar mat på natten och har svårt för köksfläkten.
Jeanette är trevlig och mycket pratsam.
Mathias är en typisk svensk, ganska lugn, förutom när han är full.
Han är också duktig på teknik.
Tysken är trevlig och kan bra engelska.
Och Snygg-S... är fancy och kan laga mat och dricka Tequila, och ibland har man svårt att förstå vad han säger.
- Och du själv?
- Contan är nyfiken, trivsam och ganska flirtig.
Mongomat och bögar.
Bara för att man är mongo måste man väl inte äta mongomat?
Idag åt hon med stor sannolikhet sin äckliga burkköttgryta med äckliga köttklumpar i och makaroner. Och odören sprider sig i hela korridoren, när jag gick in i köket svalde jag en liten kväljning.
Jag klankar inte ner på folks oförmåga att laga mat.
Alla kan inte vara lika bra som Snygg-S.
Jag själv kan inte heller laga mat, men jag lagar väl stinkneutral, alternativt väldoftande, simpel mat.
Från ena grannen till de andra.
Tyskens tjejgäng är här nu. Och när de kom in torkade en av sig på min dörrmatta! Visserligen är det väl inte riktigt min eftersom den va här när jag flyttade in, men den är utanför mitt rum. Slutsats: min!
Jag tror att Snygg-S ogillar tysken och hennes vänner. De anklagade honom nämligen för att vara bög i fredags (like it´s a bad thing) Snygg-S hoppade inte glädjeskutt av det.
Contan och Bernan har också haft sina funderingar kring Snygg-S sexualitet lite efter att han flyttat in:
Contan: Han kanske är bög?!
Bernan: Men neeeeej!
Contan: Men han dricker vin! Ur ett vinglas! Vilken kille gör det?!
Bernan och Contan: En faaaancy!
Men han är antagligen inte det, vi tror i alla fall inte det.
I vår korre är vi cruel-a
-Jeanette till Snygg-S om hans vän-
Det är inte lätt när det är svårt.
Jag älskar inte min korridors handikapp: oförmågan att använda köksfläkten. De skulle inte ens lyckas med det under hot.
Därför bestämde jag och Jeanette oss för att agera. Detta ska vi bekämpa!
Och vi har tagit ett steg i rätt riktning.
Tema: Grannar, forts.
Även om jag inte tydliggjorde att kräftstjärtsladyn är min ganne så tycker jag att det är underförstått. Hur annars skulle jag veta allt jag vet om henne?
Nog för att jag är en stalker, men jag stalkar bara spännande personer.
Och Bernan på Facebook.
Men nu ska jag fortsätta att behandla ämnet mina grannar och turen har kommit till granne nummer två: Jag tror att Turren hatar mig.
I början hade hon nog ingen uppfattning, men nu för tiden verkar hon avsky mig. Och hallå, det är ju jag som är berättigad till att avsky henne.
Hon städade inte under sin städvecka.
Och sånt är belagt med resentment i denna korridor. Usch!
Jag undrar om hon misstänker att jag är en korridorshora.
Turrar brukar ju se ner på såna. Jag vill här lyfta fram att jag inte är en KH.
Jag tar inte betalt. Inte ens dagarna innan CSN.
Jeanette: Vilken tur att du är så politisk korrekt.
I wonder, I wonder!
Jag vet inte riktigt vad som är fel på _____.
Jag kan ju sätta fingret på det (dock så vill jag inte). Jag är så glad att jag kan diskutera henne med Jeanette.
Egentligen finns det inget att diskutera eftersom jag är helt mållös, samtidigt som jag har tusen frågor! Och alla dessa frågor återkommer vareviga dag.
Nedan följer en liten lista bestående av fakta och frågor.
1. Hon låser sin dörr varje gång hon går till köket! Vad är hon rädd för?
Asså jag vill inte ta din fiol liksom.
2. Hur har man, som student, råd att äta kräftstjärtar varje dag?!
3. Varför tvättar hennes pappa (som bor i södra Sverige) åt henne?
4. Hon får besök av sina föräldrar jätteofta, de bor inte en timme härifrån inte!
De bor flera timmar härifrån!
5. Hon går flummigt bland folk (hon kanske går flummigt när hon inte är bland folk också, men det vet jag ju inte eftersom jag är folk).
Snabbtass har försökt diagnosera henne. Hon kom fram till att hon måste lida av nåt syndrom som börjar på A. Men då uppstår ju fler frågor, även om en del frågor från listan ovan klaras ut.
1. Uppklarat
2. Bidrag för speciella behov (läs kräftstjärtar?)
3. Uppklarat
4. Varför flytta hundratal kilometer hemifrån i så fall?
5. Uppklarat
Jag är en horribel människa som undrar över dessa saker.
Jag kanske rent av är en "hemsk männischa".
Crayfish asses
