whatislifewithoutadreamtohold

Bloggentusiasmen lyser med sin franvaro. Livsentusiasmen ocksa. Typ. Efter att ha genomlevt den varsta dagen i hela mitt liv, inte for att nat daligt hande men jag var ensam pa Hawaii och saknade Dean, borjar saker bli lite battre iaf. Jag ar belagd med deppforbud och far officiellt borja overvaga sjalvmord fran och med den 20 Augusti nar jag ater ar i Sverige. Traffade nagra irlandare haromdagen som bjod in mig pa deras forfest pa rummet. Vi lekte dryckeslekar och jag sop mig dragg. Kan saga att det behovdes! Skont att tanka pa annat. Igar pratade jag med mamma och hon tyckte att jag skulle ringa Dean. Jag sjalv tyckte att han skulle tycka att jag ar en klangig slyna, men jag ringde anda for jag saknar honom. Hans mamma svarade och blev jatteglad, sen fick jag prata med Deano. Det var helt underbart att hora hans rost, kan alltid lugna mig, till och med nar han inte ens ar i narheten. Jag sa att jag ringer en annan dag ocksa och han sa "Call me again if you still love me".  Jag blev helt stalld, eftersom vi inte sagt love forut. Hur ska jag klara mig utan honom? Jag dor inombords.

Give me something for the pain
Give me something for the blues
Give me something I can use to get me through the night
Make me feel all right, something like you