whatislifewithoutadreamtohold

Jag kan inte hylla mina föräldrar tillräckligt. Vi måste ha den mest hälsosamma relationen. Ibland hatar vi varandra, men oftast (och särskillt när vi är långt ifrån varandra) avgudar vi varandra. Men det bästa är ändå att vi bryr oss och vi pratar i telefon flera gånger i veckan. Det skulle ju vara lätt för dem att glömma mig eftersom jag inte längre bor hemma, och de behöver för allt i världen inte försörja mig längre och bidra till det ena och det andra.
Men det gör det ändå.

Contan: Men fan jag tycker CSN gav mig jättelite för en hel termin i Australien!
Pappa: Ja jag tyckte det var lite lite.
Contan: Jag måste börja jobba fort som fan, jag kommer ju göra av med allt.
Pappa: Men det löser sig alltid, du klarar dig, och du vet att du alltid kan lyfta luren och ringa så slänger mamma och pappa lite pengar över dig.

Slänger pengar över. Jag älskar det uttrycket!
Jag säger allt för sällan till dem, och jag tror inte de förstår hur mycket jag uppskattar allt de gör för mig. De behöver liksom inte ens. De gör det för att de vill, det är det som värmer mest.