Bless their poor minds
sounds like you were
born just yesterday
Jag älskar min klass. Ur den aspekten av att de är helt hjärndöda.
Varje morgon vaknar jag med ett tjut och skuttar ur sängen
(gladare än ett barn som får två påsar lördagsgodis istället för en):
"Yes det är morgon!" skriker jag och väcker min korridor av mina uppspela tjut och klappar. Men jag bryr mig inte. För jag ska ha engelska.
Det innebär sannerligen att jag ska få gå till skolan och med spänning vänta på vilken intellectually challanged individ som kommer att vara ansvarig för att underhålla mig och Bernan denna storslagna dag.
Och vi blir aldrig besvikna. Varje dag uppfylls de förväntningar jag har när jag vaknar med ett stort, upprymt leende.
Idag kom huvudnumret. The main act. And we didn´t see it coming.
Vi hade förväntat oss underhållning. Men vi fick en show!
Jag har Fågelboet att tacka för mina magrutor som jag lyckades bygga upp så massivt idag. Idag skulle vi förgylla våran dag med att göra om substantiv till adjektiv. Först ut va Fågelboet som skulle göra om Style.
- Styleble!
- No Fågelboet, thats not right (säger Elisabeth)
Men det hör inte jag och Bernan. För vi ligger över bänken och skrattar.
Sen tittar vi på varandra och skrattar ännu mer. Och i ännu högre grad.
Och sen får jag tårar i ögonen. Jag känner en liten svimmattack närma sig för jag är så sjuhelsickes kul! Men jag lyckas hålla mig vid medvetande.
Tur är väl det, showen va inte slut.
____ skulle göra om Allergy.
- Allergless
- Nooo (säger Elisabeth)
Bernan till Contan: Sa sa sah sa hon allergless?
Contan: Nej! Jag vet inte jag hörde inte.
Bernan: Jo hon sa det!
Båda bryter ut i skratt och ligger ännu en gång på bänken och kvider.
Och här kommer mitt tacktal:
Jag vill tacka min sinnessvaga klass för den underhållning they bring i mitt patetiska liv. Tack. Ni skänker ljus över mina mörka dagar.
Ni är mina stöttepelare. Min honung i mitt té, min saltgurka på min leverpastejmacka, mitt örtsalt på min lax, min ketchup till mina pommes, mina nudlar på fyllan och mitt bubbelvatten på bakfyllan.
Tack. I just wouldn´t work without y´all!
Låt oss nu hylla klassen. Får jag höra ett hurra?!
Come and hold my hand.
Du och jag Sture, du och jag.
Jonis säger: Tänk dej ett ollon som ser ut som inna
Melinda. säger: Va?!
Jonis säger: Jaa är hon inte en monster kuk?
När alla andra kommer att ha vuxit upp, kommer jag fortfarande ha Sture K.
Remeber the 12th of November!
Igår hyllade jag min far på fars dag. Idag vill jag hylla Bernan.
Därför tycker jag vi utnämner idag till "Bernans dag".
Så skriv upp det i era kalendrar. 12 November är Bernans dag.
Varför förtjänar Bernan en egen dag då? Jo hon gav mig nämligen en tidig
(och ack så nödvändig) födelsedagspresent: två rullar toapapper.
Så den som inte tycker Bernan förtjänar en egen dag måste vara seriously disturbed!
Daddy's gonna buy you a daimond ring.
Jag vet att fars dag är över, men jag ska ändå hylla min pappa lite.
(Jag glömde dock att ringa honom, eller jag glömde inte, han va inte inne när mamma ringde så jag sa att jag skulle ringa upp senare, vilket jag inte gjorde)
Min pappa är bäst i världen. Och detta gäller inte bara min pappa, utan även min mamma. Fan va de är bäst.
Jag tror inte de fattar att jag tycker de är bäst i världen. Men det är de.
Alltid där för att ta emot mig när jag faller. Alltid sätter de sina egna behov åt sidan när jag eller min bror behöver nåt, oavsett hur oviktigt det är egentligen.
Som när min bil la av och jag ringde pappa och jättegrät. Då satte han sig i bilen och körde de två timmarna till Örebro för att hjälpa mig.
Nej jag är inte bortskämd. Jag är älskad. Och de är bäst.
Nu är situationen med älskade Tjugan (bilen) lite oviss, så mamma ringde idag och announced den goda nyheten att när jag okmmer hem från Australien (i september) ska jag få ta över mammas cab.
Ja kan man ha bättre föräldrar? Knappast va.
