Every Friday at the Hollywood.
I fredags var jag, hör och häpna, nykter. Jag och Brown Bear tittade på Idol. Jag tror att avsnittet i fredags är mitt favoritavsnitt någonsin. Inte för att jag är en stortittare, men när jag såg den där blyga killen med gitarren sjunga "Walking in Memphis" med den vackraste röst jag hört var jag fast.
Och nu är han i final. Jag älskar Calle Kristiansson!
I fredags var jag fjorton igen. Efter att ha suttit med gapande munnnar under "Walking in Memphis" och fnittrat förtjust under "Do you think I'm sexy", låg vi och slötittade på hetaste hetaste Jihde när några figurer dök upp bakom honom. När jag insåg vad det var hoppade jag upp ur soffan och lät. Typ aaauuuuåååh!! När Brown Bear insåg vad det var stämde hon in. WESTLIFE! Och så sjöng jag med i hela Westlife-medleyt.
Fredagskvällen innehöll allt (till och med ett post-krogenbesök av Ålle runt tresnåret): Calles vackra röst, Erik pojksnygg (precis som jag vill ha dem små liven), Westlife(!) och det bästa av allt: Tove åkte ut.
Nu ska jag sluta bekänna att jag är världens största tönt och avsluta detta inlägg.
Hej jag dedikerade hela detta inlägg till Idol. What a dork.
Jag håller i alla fall inte på med vampyrfilmer som exakt alla i hela världen gör. Fan vad jag är trött på hela den där cirkusen.
