Boredom requires drastic measures

Jag sitter och väntar pa att Theresia ska komma hem. Hon var tvungen att jobba 18-22, sa jag sitter hemma hos henne och underhaller mig sjalv. Men inte har jag pluggat nej. Istället har jag suttit pa Facebook i fyra timmar och gjort det mesta. Jag har stalkat Bernan, BC, Dean, mig själv, gamla klasskamrater, ja you name it I've most likely stalked it. Uttrakad som satan. Om tva minuter slutar Trace! Idag kom vi till Regensburg fran Berlin, och pa fredag far vi till München pa Oktoberfest. Ska bli riktigt kul att catcha up med diverse britter, aussies och tyskar som jag samlat pa mig under aren i en enda stor ölorgie.

.

I'm off to Germany för att titta på gamla remains av Berlinmuren med Peter, prata Aussieminnen med Theresia och det bästa av allt: bli portad från Oktoberfest med Matt!
Ses om en vecka kära fans!


Scream without making a sound, because we're all afraid of heights

Jag läser mina och Bernans gamla mejl från Australientiden. Pete-tiden, Sean tiden. Good times. Jag föll inte handlöst. Jag gillar inte att falla handlöst, jag vill ha kontroll, för du vet aldrig om någon kommer att ta emot dig, och när de släpper. Så jag levde efter mottot att hålla alla dörrar öppna, jag skyddade mitt hjärta väldigt bra, och jag lyckades med det nästan tiden ut. Innan någon kom in i mitt liv och förändrade en del av mig. Nu vill jag inte hålla alla dörrar öppna längre. Bara en. Och den dörren dör jag nästan för att hålla öppen. Jag är en annan människa.

Everybody wants a life without pain.

You were like coming up for fresh air. It's like I was drowning and you saved me. It's all I know.
Men nu då?

Jag gjorde misstaget att läsa ett mejl från Dean. Varför gör jag detta mot mig själv? Jag är nästan lika djupt nere som jag var dagen jag lämnade Australien. Ja till och med längre ner tror jag. För nu är det längre bort. Då satt jag på flygplatstoagolvet och grät i telefon till honom. Nu har det gått två månader sedan jag lämnade, och det bli inte bättre. Det kommer inte att läka förrän jag åker tillbaka.

"Maybe we like the pain. Maybe we're wired that way. Because without it, I don't know; maybe we just wouldn't feel real. What's that saying? Why do I keep hitting myself with a hammer? Because it feels so good when I stop."


Dagens visdomsord/låt

Är hon inte helt underbar?! Jag hade inte kunnat säga det bättre själv.

I keep thinkin' bout that little sparkle in your eye
Is it a light from the angels, or your devil deep inside?
What about the way you say you love me all the time
Are you liftin' me up to heaven, just to drop me down the line?

Will you change your mind?
And you tell me that I'm beautiful,
But that could be a lie

Are you a heartbreaker?
Maybe you want me for the ride
What if I'm fallin' for a heartbreaker?
And everything is just a lie
I won't be leavin' here alive

I won't be leavin' here alive, no
I might as well lay down and die

Temporary happiness is like waiting for the knife
Cause I'm always watchin' for someone to show their darker side
So maybe I'll sit back and just enjoy all this for now
Watch it all play out, see if you really stick around

But there's always this one question, that keeps me up at night
Are you my greatest love, or disappointment in my life?

I'm holding on with both hands and both feet, oh
Promise that you won't pull the rug out from under me


Are you a heartbreaker?
Maybe you want me for the ride
I pray to god you're not a heartbreaker
This time around I won't survive
Cause if I'm fallin' for a heartbreaker
And everything is just a lie
I won't be leavin' here alive
I might as well lay down and die, oh
I won't be leavin' here alive

-Pink, Heartbreaker-



Contan och Bernan tittar på TV.

Trots att Bernan så brutalt bestämde sig för att överge mig och lämna mig att ruttna i denna håla så tittar vi fortarande på TV tillsammans. Hon sitter på sina fem kuddar i Göteborg och jag sitter på min stol i Örebro. Vi tittar på samma program och kommenterar via msn. Det är roligt tycker jag. Idag tittade vi på lyxfällan.

Contan. säger: Va gör hon nu

Bernan... säger: Försöker komma på allt man ska göra hemma så de kan dela upp det hemma

Bernan... säger: Fyfaaan va spydig hon är

Contan. säger: Deans mamma tvättar också åt honom, och viker kläder och lagar mat åt honom

Bernan... säger: Äcklig kärring

Bernan... säger: Alltså inte Deans mamma...hon i lyxfällan


 

Contan. säger: Kim kommer hamna i lyxfällan om 3 år

Bernan... säger: Haha aa

Contan. säger: 3800?

Bernan... säger: Aaa sjukt mycket ju!

Contan. säger: Så svenskt att tvinga sina barn att betala hemma

Bernan... säger: aa

Contan. säger: Jag gillar att vara utlänning

Bernan... säger: Jag betalar mindre för hela min lägenhet


Perhaps I should relapse quit relapse quit

Jag har hållit mig pinsamt nykter sedan jag kom hem, så igår var det dags. Efter ett inte allt för svårövertalat Partysnöre (Tobbe), en inte alls svårövertalad Kylie (Micke), och en halvt svårövertalad Djurbög (Johan) var utgången spikad. Det blev även några till och jag fann mig själv sittande bland ett gäng tv-spelsspelande/svärande grabbar. Jag skäms nästan att erkänna att jag var en av dem- fast jag var ingen grabb, jag var enligt Partysöret en Dinosaurie. Det får man ta om man väljer den sötaste tv-spelsfuguren. Jag hann mellan omgångarna att spilla cider på Snörets golv- nu kom sanningen fram Partysnöret, jag är den skyldiga. Men vi torkade upp det så diskret att du aldrig skule fått reda på det om inte det varit för bilden på Facebook. På Björnstugan var det inte mycket folk och vi hängde vid Regnbågsväggen. En av kvällens höjdpunkter var när Johan klagade på att hans dosa inte fungerar i en bra två minuter innan han kom på att han tittade på fel figur. Sen var det lite kul när vi trodde Victor gått hem och vi glömde honom på Björnstugan.



Dagens visdomsord

Livet är ständigt på väg i förändring
man behöver inte alltid vara stark, man får finnas ändå
-Uno, Andas genom mig-

Dagen då alla nästan fick lite extra fast ingen fick det sen.

Imorse kom jag undan med blotta förskräckelsen! Under helger parkerar jag min älskade lilla car på den "fina" parkeringen (där alla som har råd att betala biljett står)- eftersom det på helger är gratis. Men efter min löparrunda igår glömde jag i min iver och entusiasm över hur duktig jag varit, helt bort att helger oftast brukar ta slut efter söndagen. Så imorse satte jag mig spikrak upp i sängen och utropade sådär classy som bara jag kan "Fitta min bil!" Dock hade jag inte bråttom utan duschade och åt frukost i lugn och ro samtidigt som jag hoppades att livet väljer att förbarma sig över mig efter allt trauma jag gått igenom dessa hemska veckor tillbaka i Sverige. Så samåning om lunkade jag till parkeringen och såg till min förkräckelse en uniformman med en vit lapp i handen gå över parkeringen. Jag frös till is och mitt vanligtivs collugna jag började panikera inombords. Jag satte mig i bilen, låste dörren- ifall han skule få för sig att ge sig på mig och tvinga på mig en bot (förföljelsemani? Jag?), startade kära tjugan och drog fortare en än kille som får ligga för första gången kommer. Jag parkerade min skatt på grusparkeringen, eller budgetparkeringen om man så vill, och gick till skolan. När jag gick över parkeringen såg jag några olyckliga bilar med böter. Jag tänkte, wow Contan, där hade du flyt. Timing is everything! Dock hade Car Park fatt sig ett tji, eftersom jag med mina 15 kronor knappt hade kunnat betala en bot på 250 kronor. Vi alla var nog vinnare idag.

Till något annat. Jag tror vi snart har nått ombytta roller:
Benan: Jag kan inte bli full på rödvin.
Contan: Jag kan bli full på allt!
Den gamla alkoholisten Bernan börjar göra en besviken....


PS: Idag var jag ute och sprang igen. Jag håller på att förvandlas till en lite väl entusiasisk löpare. När jag var vid Coop tänkte jag att Partysnöret inte bor så långt bort och att jag kanske ska våldsgästa hans TV-spelsorgie, fast sedan blev jag rädd för att jag inte skulle orka springa hem igen. Man surfar liksom inte på North shore mitt i vintern som nybörjare utan börjar smått på Waikiki Beach på sommaren, om ni föstår vad jag menar. Vilken underbar metafor jag fick till där.

The best way to make it through with hearts and wrists in tact

I could use some direction,
And I'm open to your suggestions.


I've taken up running. Av två anledningar. Fast innan jag gav mig ut för att bränna fett var det endst av en anledning- just det: att bränna fett. Men mitt uppe i mitt springande kom jag fram till att det känns väldigt befriande, det rensar tankarna som inget annat. Ja till och med bättre än min komrad alkoholen. Musiken i min ipod är en salig blandning av agro-rock som mina dyrkobjekt Fall out boy, Linkin Park, Pink och Panic! at the disco och musik som mosar en totalt, typ The Fray, Usher, "Way back into love" från the awesome Hugh Grant movie Music and lyrics, och låtar Dean fyllt den med. Men till och med dem motiverar en att springa mer. Har man tur känner an sig bra men har man otur försvinner den high-en fort och man går rakt in i dimman. Nej tyvärr varken fyllediman eller dimman som lagt sig på löparbanan, utan den själsliga koman. Är man dum och tror att att springa kommer att få en att glömma eller springer man bara för att bränna fett?

Så dagens visdomsord by Nick Lachey...with a little twist- som ni som kan er Lachey kommer att märka.


I chased away the shadows of your name,
But it couldn't save me.

We built it up, to watch it fall.
Like we meant nothing at all.
I gave and gave the best of me,
I walked away, You stole my life,
Just to find what I'm looking for.

There's only so many tears that you can cry.
Before it drains the light right from your eyes,
And I can't go on that way. It doesn't mean it doesn't hurt.

Sometimes you hold so tight,
It slips right through your hands.
Will I ever understand?

Dagens citatskörd.

TC och Contan går till ICA och behandlar allt mellan himme och jord.

"Jag tycker om när folk dör"
-TC-

Contan: Kanske är trött på mitt gnäll om Australien och hur mycket jag saknar Dean...
TC: Han orkar väl inte höra på hur synd det är om dig, och om han vill få till det med dig...vilket han nog vill för han är tragisk...(...)
Contan: Ehum tack...

Contan: Okej...men det ÄR synd om mig.
TC: Ja klart det är, det tycker jag också.
Contan: Sa du att du tycker det eller att du inte tycker det?
TC: Jag tycker att det är det, jag tycker ju att det är synd om mig och då måste jag ju tycka att det är synd om dig.

Alkohol vs degklumpar

För det första respons till Partysnörets gästbloggeri:
1. Gulligt att du kommenterat ditt eget inlägg.
2. Jag cencurerar det du skrev om Beltran- jag anser nämligen varken att våldtäckt eller sexuellt ofredande är okej. (Inte för att jag är insatt i fallet- jag har bott på andra sidan jorden och gjort det damn good)

För det andra så håller jag med Partysnöret, att sitta hemma på en fredag har hittills inte varit my cup of tea. Men jag måste säga att denna fredag var då trevlig. Underhållande till och med. Säskillt när jag gav Djurbögen de enkla instruktionerna "knåda lite" angående degen till smulpajen vi bakade. Några minuter senare: "Nu är det nog klart, såhär eller?". Djurbögen visar stolt upp två stenhårda bollar han knådat ihop. Inte en klump liksom, två. Varför just två? De krävdes en del mjöl för att få degen att smula sig. Sen spelade vi TV-spel och jag förlorade alltid och hetsåt istället ostbågar. Men det var kul ändå. Typ. Ibland.

Tobbe (entusiastiskt): Kommer du ihåg när jag såg den där bävern! Eller räven.
Johan: Det var en katt.

Bävern?! Så stört störda, jag skrattar högt varje gång jag tänker på denna konversation.


Johan blev efter missödet med degklumparna tillsagd att skära äpplen.

Gästblogg

Hej alla 3 som läser. Nu är Tobbe tillbaka och gästbloggar.
Ja ni allihop vad har jag haft för mig sen sist? Bra fråga. Eftersom jag aldrig bloggat här förut så är det inte en relevant fråga.
Det här är faktiskt min absolut bloggdebut och jag känner verkligen pressen. Tänkte inleda med ett roligt skämt med bloggens innehavare censurerade det tyvärr. Det får bli nästa gång.

Det är ganska ovanligt för mig att sitta hemma nykter på en fredag och framförallt att blogga. Men ni behöver inte vara oroade. Imorgon är jag ute igen. Börjar känna alkoholabstinensen nu. Får bli en whiskey till snart.

Det var tråkigt att blogga och nu vill jag inte göra det längre
Tack för mig


I shall believe

Klockan är bara 12! Jag har liksom hela dagen idag!
Tänk vilka stordåd jag kan uträtta!


Okej, kanske inte vaaaad som helst...
det får jag överlåta till Liverpool denna säsong.

They say, quitters never win

Idag hämtade jag mitt sista paket från Australien. Paketet med böcker och dylikt. Mina böcker jag använde mig av där kom precis lagom till när jag ska börja skriva c-uppsats här. Timing is everything. Dock är min fråga, varför kom paketet i en ginormous jultomtesäck? Den är dock jättesnygg, med en bild på Australien på framsidan. Coolt.  Jag kan vara säker på en sak iaf, jag är åtminstonde originell med den.



Jag har förövrigt kommit på vad jag ska skriva min c-uppsats om. Tre ämnen till och med. Något måste vara genomförbart. Imorse hade jag inget men nu har jag tre! Jag är lättad över att ha kommit på något men jag är stört frustrerad över hur mycket extra vi måste göra tack vare att de puttat in oss på d-nivå. Ungefär sisådär nio böcker ska läsas på tre veckor, skriva tre stycken seminarieuppsatser på 1600 ord, PLUS en individuell uppsats på 2000 ord, PLUS c-uppsatsen. Och allt ska göras paralellt med varandra. Jag har ett liv liksom. Eller förlåt, jag menar jag hade ett.

All that you can't leave behind.

Unde mina sista veckor och dagar i Australien och USA skickade jag hem sammanlagt 3 paket med massor med extra saker för mitt bagage var stentungt. USA-paketet har jag redan fått. Idag hämtade jag det ena paketet från Australien. Minnena bara sköljer över mig. När jag packade lådan satt jag och velade om jag skulle våga ringa hem till Dean. Det slutade med att Robin ringde haha. Jag tänker tillbaka på hur mycket jag hade då och hur lite jag har nu. The memories are playing like a film without a sound. Jag hade världens snyggaste kille som jag träffade varje dag som var helt underbar mot mig, jag var solbränd och smal, jag hade en strand tre minuter från mig, jag hade asroliga Australiensiska vänner som alltid var up for a drink och jag skulle åka till Hawaii med mera. Mitt liv var perfekt. Vad har jag nu? Jag sitter i ett iskallt äckligt land. Jag hatar det. Jag måste fly så fort jag bara kan. The heart brings you back. Hålla ut till februari bara. Tillbaka till paketet, jag vet inte riktigt vad som finns i, det enda jag vet är att jag inte vet om jag vågar öppna det, med rädsla för att få ännu fler minnen och känslor vällande över mig. Det räcker nu, jag vill inte sakna längre. Jag är asjobbig med mitt klagande, men det skiter jag i, jag måste annars går jag sönder. Jag vet inte hur jag ska klara mig. I guess the trick is to keep breathing....


Dagens visdomsord

Your habits ossify
You don't realize you're fried
To find someone you love
You've gotta be someone you love
The reason's somewhere in the din
But it takes years 'til it sinks in
To find someone you love
You've gotta call your own bluff


-Nada Surf-


Veckans dummaste frågor!

Äntligen kan kategorin uppdateras!

"Men Bernan är inte turre? Hon är från Estland..."
-SS förrvirrad-

SS:
Skulle du kunna döda en människa för 1000 miljoner kronor?
Contan: Nää...eller det beror på vem...
SS: En hamster. Om Bernan hade en hamster, som hon tyckte jättemycket om, skulle du döda den för tusen miljoner? Och du får inte säga att du fick pengar för det, bara att du gjorde det för att du inte gillade den.


Praising Hilary Duff once again.

För varje Hilary Duff-film som gör mig rörd blir jag mer och mer övertygad om att något är allvarligt fel. Denna gång grät jag inte uppenbart, men när Isabella och Lizzie får sin pay-back på manssvinet Paolo som vill sätta dit dem framför ett smockat Colusseum blir jag varm i själen. Och när tjejerna sjunger så gemytligt tillsammans får jag gåshud och ler fånigt. Och så är låttexten så galet bra! Jag är en evig tönt. Och jag skäms inte ens för det.



Have you ever wondered what life is about?
You could search the world and never figure it out
You don't have to sail the oceans no no no
Happiness is no mystery
It's here and now, it's you and me

Hey now, hey now, this is what dreams are made of
I've got somewhere I belong, I've got somebody to love
This is what dreams... are made of

Well I'm putting my heart back together.

I hate the way you talk to me, and the way you cut your hair.
I hate the way you drive my car, I hate it when you stare.
I hate your big dumb combat boots and the way you read my mind.
I hate you so much it makes me sick, it even makes me rhyme.
I hate the way you're always right, I hate it when you lie.
I hate it when you make me laugh, even worse when you make me cry.
I hate it when you're not around, and the fact that you didn't call.
But mostly I hate the way I don't hate you, not even close
Not even a little bit not even at all.



55 kronor fattigare, 1 steg närmare att ta fram de höga stövlarna och korta shortsen.

Jag köpte precis lösgodis för 55 svenska kronor. I've reached a new low. I've hit rock bottom! Det är inte fettovarningen som oroar mig, nej nej jag har tränat som en träningsmaskin de senaste två dagarna (wow! jag ser redan resultat..hrm..). Jag är desto mer orad över den ekonomiska biten. Mitt naturgodisbruk är högst bekymrande för mitt redan ack så bräckliga saldo och jag är orolig att det kommer att förätta mig i ekonomisk knipa. Jag ruinerar mig själv, vilket ju inte står högt på min att göra lista. Så jag har vidtagit åtgärder. Jag ställde mig i köket, drog fram två fryspåsar och lade över mitt naturgodis i dem och lämnade lite i originalpåsen. Sedan gömde jag dem två tidigare nämnda påsarna. Synd bara att jag vet vart jag gömde dem. Kanske ska be Jeanette att göma dem istället. Jag är nu belagd med naturgodisköpförbud fram till den första oktober. Hoppas att de inte har naturgodis i Tyskland. Jag ska nämligen hälsa på mina tyska vänner och aussie Matt som ska plugga där. Oktoberfest here we come!


All right, fine. What do you want?

Att först asgarva åt Human Tetris på youtube och sedan gråta av en Hilary Duff-film måste tyda på något fel i huvudet och ett väldigt ostabilt psyke?

RSS 2.0