whatislifewithoutadreamtohold

Imorse kom jag undan med blotta förskräckelsen! Under helger parkerar jag min älskade lilla car på den "fina" parkeringen (där alla som har råd att betala biljett står)- eftersom det på helger är gratis. Men efter min löparrunda igår glömde jag i min iver och entusiasm över hur duktig jag varit, helt bort att helger oftast brukar ta slut efter söndagen. Så imorse satte jag mig spikrak upp i sängen och utropade sådär classy som bara jag kan "Fitta min bil!" Dock hade jag inte bråttom utan duschade och åt frukost i lugn och ro samtidigt som jag hoppades att livet väljer att förbarma sig över mig efter allt trauma jag gått igenom dessa hemska veckor tillbaka i Sverige. Så samåning om lunkade jag till parkeringen och såg till min förkräckelse en uniformman med en vit lapp i handen gå över parkeringen. Jag frös till is och mitt vanligtivs collugna jag började panikera inombords. Jag satte mig i bilen, låste dörren- ifall han skule få för sig att ge sig på mig och tvinga på mig en bot (förföljelsemani? Jag?), startade kära tjugan och drog fortare en än kille som får ligga för första gången kommer. Jag parkerade min skatt på grusparkeringen, eller budgetparkeringen om man så vill, och gick till skolan. När jag gick över parkeringen såg jag några olyckliga bilar med böter. Jag tänkte, wow Contan, där hade du flyt. Timing is everything! Dock hade Car Park fatt sig ett tji, eftersom jag med mina 15 kronor knappt hade kunnat betala en bot på 250 kronor. Vi alla var nog vinnare idag.



PS: Idag var jag ute och sprang igen. Jag håller på att förvandlas till en lite väl entusiasisk löpare. När jag var vid Coop tänkte jag att Partysnöret inte bor så långt bort och att jag kanske ska våldsgästa hans TV-spelsorgie, fast sedan blev jag rädd för att jag inte skulle orka springa hem igen. Man surfar liksom inte på North shore mitt i vintern som nybörjare utan börjar smått på Waikiki Beach på sommaren, om ni föstår vad jag menar. Vilken underbar metafor jag fick till där.