Chen Wen Wen "Wendy" och hennes comrader.
Jag maste anmarka pa hur mycket asiater det finns har. Jag vet en som skulle stormtrivas i alla fall. Jag ar omgiven av en stor svarm! Egentligen vill jag rakna dem, men jag vill liksom inte stirra. Och pa nagot satt kanner alla alla. Har du nagonsin sett en ensam asiat liksom?
Jag upptackte precis att jag stavade chockad shockad i ett tidigare inlagg. Jag skams som en hund.
Jag upptackte precis att jag stavade chockad shockad i ett tidigare inlagg. Jag skams som en hund.
Oh heavens above skulle Tom saga nu (igen)
Gosh, jag sager da det, det ar en pers att leva i Australien.
Just nu osregnar det. Och det ar inte vanligt osregn som kan forekomma i Sverige. Vattnet bara forsar ner, jag kan inte ens beskriva det, det ar som en stor vattengardin. Monsunregn. Som tur ar det varmt.
Jag ar glad att jag hann fly hit till The Hub innan detta borjade. Varfor var jag tvungen att fly? Vi tar det fran borjan:
Igar kopte vi 8 liter Goon for 90 kronor. Det ni. Vi hallde i oss 4 pa forfesten som var stor. Sedan gick vi till Fannys, jag fick med mig tjejerna att ga till The Great Northern istallet eftersom det brukar finnas roligt folk man kanner dar. Jen och Theresia vande tillbaka till Fannys, jag och Julia fortsatte. Och visst hade jag ratt, det fanns massor med extra folk pa The Great Northern. Bland annat Jens amerikanska/australiensiska polare fran husen hon bor pa pa campus, amerikanerna fran vart hostel, bland annat han som det statt om tidigare pa bloggen, och sedan det basta av allt: Hot rugby dude som gar i min tyskaklass. Jag var lycklig. Det hande inget anmarkningsvart under kvallen, vi hangde med Larry och co (Jens polare), jag utbytte nagra ord med Dave, Och jag pratade med Hot rugby dude om tyskaboken som jag inte vill kopa eftersom jag redan kan allt som star i den (fylleskryt). Hot rugby dude skulle kopiera den sa jag skulle fa lana den lite da och da (okej jag vet inte varfor jag berattar detta totalt onodiga). Val hemma somnade jag pa en gang. Imorse vaknade jag jattebakis (som vanligt), Theresia drog till uni kl 11, men Paul (han som ater burk-kottfars som Hilda) och nan Ester var hemma inne pa hans rum med stangd dorr. Jag lag och log ett bra tag (eftersom Yvvan pastar att krakreflexerna gar over da) innan jag gav upp och gick och spydde utan att behova stoppa fingrarna i halsen. Nar jag var klar gick jag till badrummet och borstade tanderna, jag horde hur Pauls dorr oppnades och att han gick ut for att prata i telefon, jag borjade ga mot Theresias rum och pa vagen dit ser jag en naken tjej ligga i Pauls sang. Shit vad pinsamt, jag bytte om fort som fan, kollade inte ens mig i spegeln och lamnade huset fort som attan (men nar jag kollade mig i spegeln har tankte jag nojt att jag minsann gjort ett bra jobb i blindo. ja ar man naturligt vacker sa ar det inte sa svart). Sa fort att jag glomde Theresias nycklar hemma, vilket innebar att vi kommer att vara utelasta om ingen ar hemma senare. Jag funderar pa om jag ska trotsa monsunregnet och ga till Subway. Fan vad jag ar bakis, nu mar jag illa igen.
Just nu osregnar det. Och det ar inte vanligt osregn som kan forekomma i Sverige. Vattnet bara forsar ner, jag kan inte ens beskriva det, det ar som en stor vattengardin. Monsunregn. Som tur ar det varmt.
Jag ar glad att jag hann fly hit till The Hub innan detta borjade. Varfor var jag tvungen att fly? Vi tar det fran borjan:
Igar kopte vi 8 liter Goon for 90 kronor. Det ni. Vi hallde i oss 4 pa forfesten som var stor. Sedan gick vi till Fannys, jag fick med mig tjejerna att ga till The Great Northern istallet eftersom det brukar finnas roligt folk man kanner dar. Jen och Theresia vande tillbaka till Fannys, jag och Julia fortsatte. Och visst hade jag ratt, det fanns massor med extra folk pa The Great Northern. Bland annat Jens amerikanska/australiensiska polare fran husen hon bor pa pa campus, amerikanerna fran vart hostel, bland annat han som det statt om tidigare pa bloggen, och sedan det basta av allt: Hot rugby dude som gar i min tyskaklass. Jag var lycklig. Det hande inget anmarkningsvart under kvallen, vi hangde med Larry och co (Jens polare), jag utbytte nagra ord med Dave, Och jag pratade med Hot rugby dude om tyskaboken som jag inte vill kopa eftersom jag redan kan allt som star i den (fylleskryt). Hot rugby dude skulle kopiera den sa jag skulle fa lana den lite da och da (okej jag vet inte varfor jag berattar detta totalt onodiga). Val hemma somnade jag pa en gang. Imorse vaknade jag jattebakis (som vanligt), Theresia drog till uni kl 11, men Paul (han som ater burk-kottfars som Hilda) och nan Ester var hemma inne pa hans rum med stangd dorr. Jag lag och log ett bra tag (eftersom Yvvan pastar att krakreflexerna gar over da) innan jag gav upp och gick och spydde utan att behova stoppa fingrarna i halsen. Nar jag var klar gick jag till badrummet och borstade tanderna, jag horde hur Pauls dorr oppnades och att han gick ut for att prata i telefon, jag borjade ga mot Theresias rum och pa vagen dit ser jag en naken tjej ligga i Pauls sang. Shit vad pinsamt, jag bytte om fort som fan, kollade inte ens mig i spegeln och lamnade huset fort som attan (men nar jag kollade mig i spegeln har tankte jag nojt att jag minsann gjort ett bra jobb i blindo. ja ar man naturligt vacker sa ar det inte sa svart). Sa fort att jag glomde Theresias nycklar hemma, vilket innebar att vi kommer att vara utelasta om ingen ar hemma senare. Jag funderar pa om jag ska trotsa monsunregnet och ga till Subway. Fan vad jag ar bakis, nu mar jag illa igen.
Life has a funny way
Ni vet det dar nar man verkligen vill ha nat, och man kopt det typ en hamburgare eller en glass eller sa och man tanker "om jag skulle tappa den har nu/om nan skulle sno den har nu och springa da skulle jag do" ja exakt sa tankte jag idag nar jag kopt Subway och 1,5 liter iskallt vatten.
Jag gor det ovantade och bloggar fran en offentlig dator, detta for att min gardag och min morgon var allt annat an ordinar. Bisarr kan jag till och med tillata mig sjalv att saga. Sick in the head liksom. (Plus att detta inte ar material for Resdagboken eftersom mamma, pappa, brorsan och mammas kollegor laser). Och jag har inga batterier pa min mobil och jag kommer att vara tvungen att vanta massor med extra timmar innan jag kan dela med mig av mina jucy stuff for tejejerna. So here I go (och just for the record sa ar jag kalasbakfull sa mina ord kanske inte kommer att vara sa sammanhangande som de sa ofta ar):
Gardagen, vi havde vin hos Jen pa campus, och jag menar havde. Aldrig mer "jag har aldrig". Vi va tvugna att dricka upp 4 liter vin pa en timma, jag, Jen och Theresia. Ja gissa hur det slutar. Vi gick till Bar on the hill, dar var lite folk vi kande, dock inte min Hot rugby dude. Vi akte gratisbuss in till Customs House nan gang efter 11. Vid det har laget var vi ratt ut sagt pa korrekt svenska WASTED. Pa Customs var det trist, vi traffade Josh som bodde pa samma hostel som vi gjorde, han foreslog att vi skulle ga over gatan till nat stalle (ingen aning vad det heter trots att jag gick forbi dar varje dag nar jag bodde pa YHA).
Det var massor med extra folk dar, Dave kom fram till oss (en annan kille som bor pa hostellet som jag nu for tiden borjat uteveckla en liten crush pa, och nej han ar nog inte sedd som universiellt snygg). Nar jag star i baren kommer en kille och staller sig bredvid mig, eftersom alkoholen saktar ner min reaktions och kopplingsformaga tanker jag bara wow he's hot. Sedan trillar poletten ner- Fuck me, det ar Hot rugby dude (han heter inte sa pa riktigt, han heter Brett)!!! Vi pratade lite (eller jag klangde nog mest och babbaldae om hur trivsamt det kommer att vara att ga i samma klass- draggpackad som jag var). Jag hangde med massor med olika folk, folk jag kanner halvt, folk fran hostellet som jag egentligen aldrig umgatts med, och min nya crush Dave. Jag var trott och eftersom Theresia bor sa langt borta tankte jag att jag skulle crasha pa hostellet. Nu behovde jag bara en sang. Mike och Damien bor i samma rum som Dave sa jag planerade att sova i Mikes sang (Mike ar en mycket het tysk dude, det ar han som ser ut som Josh Hartnett). Men Mike sov redan och jag behovde Dave (vars sang jag inte skulle ha nat emot att sova i heller) for att han skulle oppna dorren.
Vi borjade vandra hemat handhallandes och han sa att jag kan sova i hans sang om jag vill. Jag tackade och tog emot. lnget dumt hande- I'm not that kind of girl. Jag sa till och med "If you think I'm going to sleep with you you are wrong". Gosh jag ar sa bisarr pa fyllan (annars ocksa). Han skrattade bara och vi lag och kramades. Pa morgonen vackte idioten inte mig nar han skulle ga till skolan, och jag var skitradd nar jag skulle smyga ut fran hostellet eftersom jag inte bor dar och ville inte fa skall. Men jag klarade mig och gick pa svaga bakisben mot Subway, uttorkad och bakfull som satan. Jag tankte tack for stora svarta solglasogon och tack Contan for att du inte tog ut dem ur vaskan igar kvall. Jag ar verkligen en vardagshjalte. Nar jag atit min macka, sittandes pa en grej, och vill ta pa mig min BH i en grand (som jag bara tog av igar av den enkla anledningen att det ar grymt obekvamt att sova i BH) gor jag en fasansfull upptackt. Jag har inte min BH i vaskan. Jag dor. Oh heavens above som Tom Lacy skulle saga om han skulle hamna i samma situation. Jaha, jag far val marschera tillbaka till Hostellet.
Pa vagen tillbaka skrattar jag smahogt for mig sjalv och sager "sant har kan seriost bara handa Contan". Jag ringde Mike och fragade om han var i narheten av hostellet sa att han skulle kunna slappa in mig men han va pa uni. Damn tankte jag. Jag satte mitt hopp till Cute german dude, Lars som backpackar och jobbar pa hostellet, som aven ar kompis med min supercrush Hot surfer dude (skall icke forvaxlas med Hot rugby dude). Nar jag ar framme star Hot surfer dude med ryggen mot mig vid ingangen, jag tankte snalla vand dig inte om. Han vande sig inte om, som tur ar sa var dorren till Daves rum oppen sa jag smog in ryckte at mig min BH som lag under sangen och gick med snabba steg ut. Hot surfer dude stod fortfarande i dorren (ja vad hade jag forvantat mig skulle handa pa 30 sekunder liksom). Jag tankte snalla se mig inte. Han sag mig. Vi halsade och fragade hur laget var. Mitt svar: "Hungover as usual but fine".
Jag gick mot bussen och bad hogre makter att jag inte skulle traffa pa nan som jag kande, sjalvklart sitter en av Daves bekanta som ocksa va ute pa samma stalle som oss igar (som utover det gar i min International Media Studies-klass), och ater frukost med nan i gron troja, det kan ha varit Dave, men han satt med ryggen mot mig och jag ar pretty much blind i mina solglasogon sa jag gick bara snabbt forbi. Nar jag gick pa bussen for att aka till City Hub (dar jag ar nu, skolagt stalle som man kan logga in pa datorer och surfa gratis pa) tankte jag att nu ar dramat over. Jag har dock traffat pa Dave ganska ofta pa City Hub och visste att det finns en tiny chans att han skulle kunna vara dar. Men halla liksom, den chansen ar mycket liten, sarskillt eftersom han har skolan klockan 13 och det finns Hub pa skolan ocksa for att interneta. Det forsta jag gor nar jag kommer in hit ar att rusa mot toaletten for att sminka mig. Nar jag kommer ut ser jag Dave (han har en gron troja pa sig). Vad ar oddsen for fan. Vad ska man gora liksom, jag gick fram och sa skamtsamt, thanks for waking me up, jag ar ju ganska casual med sant har nar man traffar pa varandra dagen efter (aven om det inte hande mycket alls), men han kommer fran en liten stad i USA sa han visste nog inte riktigt hur han skulle reagera (man behover dock inte komma fran en liten stad i mellanamerika for att inte veta, det har vi sett bevis pa). Vi utbytte nagra ord sedan gick jag till mihn dator och han akte till skolan.
Nu hoppas jag att all drama ar over och att jag kan ga till stranden nar Theresia kommer hem klockan 14.
Jag gor det ovantade och bloggar fran en offentlig dator, detta for att min gardag och min morgon var allt annat an ordinar. Bisarr kan jag till och med tillata mig sjalv att saga. Sick in the head liksom. (Plus att detta inte ar material for Resdagboken eftersom mamma, pappa, brorsan och mammas kollegor laser). Och jag har inga batterier pa min mobil och jag kommer att vara tvungen att vanta massor med extra timmar innan jag kan dela med mig av mina jucy stuff for tejejerna. So here I go (och just for the record sa ar jag kalasbakfull sa mina ord kanske inte kommer att vara sa sammanhangande som de sa ofta ar):
Gardagen, vi havde vin hos Jen pa campus, och jag menar havde. Aldrig mer "jag har aldrig". Vi va tvugna att dricka upp 4 liter vin pa en timma, jag, Jen och Theresia. Ja gissa hur det slutar. Vi gick till Bar on the hill, dar var lite folk vi kande, dock inte min Hot rugby dude. Vi akte gratisbuss in till Customs House nan gang efter 11. Vid det har laget var vi ratt ut sagt pa korrekt svenska WASTED. Pa Customs var det trist, vi traffade Josh som bodde pa samma hostel som vi gjorde, han foreslog att vi skulle ga over gatan till nat stalle (ingen aning vad det heter trots att jag gick forbi dar varje dag nar jag bodde pa YHA).
Det var massor med extra folk dar, Dave kom fram till oss (en annan kille som bor pa hostellet som jag nu for tiden borjat uteveckla en liten crush pa, och nej han ar nog inte sedd som universiellt snygg). Nar jag star i baren kommer en kille och staller sig bredvid mig, eftersom alkoholen saktar ner min reaktions och kopplingsformaga tanker jag bara wow he's hot. Sedan trillar poletten ner- Fuck me, det ar Hot rugby dude (han heter inte sa pa riktigt, han heter Brett)!!! Vi pratade lite (eller jag klangde nog mest och babbaldae om hur trivsamt det kommer att vara att ga i samma klass- draggpackad som jag var). Jag hangde med massor med olika folk, folk jag kanner halvt, folk fran hostellet som jag egentligen aldrig umgatts med, och min nya crush Dave. Jag var trott och eftersom Theresia bor sa langt borta tankte jag att jag skulle crasha pa hostellet. Nu behovde jag bara en sang. Mike och Damien bor i samma rum som Dave sa jag planerade att sova i Mikes sang (Mike ar en mycket het tysk dude, det ar han som ser ut som Josh Hartnett). Men Mike sov redan och jag behovde Dave (vars sang jag inte skulle ha nat emot att sova i heller) for att han skulle oppna dorren.
Vi borjade vandra hemat handhallandes och han sa att jag kan sova i hans sang om jag vill. Jag tackade och tog emot. lnget dumt hande- I'm not that kind of girl. Jag sa till och med "If you think I'm going to sleep with you you are wrong". Gosh jag ar sa bisarr pa fyllan (annars ocksa). Han skrattade bara och vi lag och kramades. Pa morgonen vackte idioten inte mig nar han skulle ga till skolan, och jag var skitradd nar jag skulle smyga ut fran hostellet eftersom jag inte bor dar och ville inte fa skall. Men jag klarade mig och gick pa svaga bakisben mot Subway, uttorkad och bakfull som satan. Jag tankte tack for stora svarta solglasogon och tack Contan for att du inte tog ut dem ur vaskan igar kvall. Jag ar verkligen en vardagshjalte. Nar jag atit min macka, sittandes pa en grej, och vill ta pa mig min BH i en grand (som jag bara tog av igar av den enkla anledningen att det ar grymt obekvamt att sova i BH) gor jag en fasansfull upptackt. Jag har inte min BH i vaskan. Jag dor. Oh heavens above som Tom Lacy skulle saga om han skulle hamna i samma situation. Jaha, jag far val marschera tillbaka till Hostellet.
Pa vagen tillbaka skrattar jag smahogt for mig sjalv och sager "sant har kan seriost bara handa Contan". Jag ringde Mike och fragade om han var i narheten av hostellet sa att han skulle kunna slappa in mig men han va pa uni. Damn tankte jag. Jag satte mitt hopp till Cute german dude, Lars som backpackar och jobbar pa hostellet, som aven ar kompis med min supercrush Hot surfer dude (skall icke forvaxlas med Hot rugby dude). Nar jag ar framme star Hot surfer dude med ryggen mot mig vid ingangen, jag tankte snalla vand dig inte om. Han vande sig inte om, som tur ar sa var dorren till Daves rum oppen sa jag smog in ryckte at mig min BH som lag under sangen och gick med snabba steg ut. Hot surfer dude stod fortfarande i dorren (ja vad hade jag forvantat mig skulle handa pa 30 sekunder liksom). Jag tankte snalla se mig inte. Han sag mig. Vi halsade och fragade hur laget var. Mitt svar: "Hungover as usual but fine".
Jag gick mot bussen och bad hogre makter att jag inte skulle traffa pa nan som jag kande, sjalvklart sitter en av Daves bekanta som ocksa va ute pa samma stalle som oss igar (som utover det gar i min International Media Studies-klass), och ater frukost med nan i gron troja, det kan ha varit Dave, men han satt med ryggen mot mig och jag ar pretty much blind i mina solglasogon sa jag gick bara snabbt forbi. Nar jag gick pa bussen for att aka till City Hub (dar jag ar nu, skolagt stalle som man kan logga in pa datorer och surfa gratis pa) tankte jag att nu ar dramat over. Jag har dock traffat pa Dave ganska ofta pa City Hub och visste att det finns en tiny chans att han skulle kunna vara dar. Men halla liksom, den chansen ar mycket liten, sarskillt eftersom han har skolan klockan 13 och det finns Hub pa skolan ocksa for att interneta. Det forsta jag gor nar jag kommer in hit ar att rusa mot toaletten for att sminka mig. Nar jag kommer ut ser jag Dave (han har en gron troja pa sig). Vad ar oddsen for fan. Vad ska man gora liksom, jag gick fram och sa skamtsamt, thanks for waking me up, jag ar ju ganska casual med sant har nar man traffar pa varandra dagen efter (aven om det inte hande mycket alls), men han kommer fran en liten stad i USA sa han visste nog inte riktigt hur han skulle reagera (man behover dock inte komma fran en liten stad i mellanamerika for att inte veta, det har vi sett bevis pa). Vi utbytte nagra ord sedan gick jag till mihn dator och han akte till skolan.
Nu hoppas jag att all drama ar over och att jag kan ga till stranden nar Theresia kommer hem klockan 14.
Veckans i-landsproblem
Min sony eriksson ar last till 3 sa jag maste anvanda min motorola. Och jag vet inte hur man tar bort knappljudet. Jag ar en mupp. Alla med knappljud ar muppar, och jag papekar alltid for dem hur tontingt det ar med knappljud. Och nu ar jag en av dem.
Tillfallig update
Jag kommer nog att vara ganska inaktiv har nu nar jag inte har ett permanent hem, orka blogga fran en public dator. Men jag ska ateruppta mitt bloggande med storre entusiasm an ever nar jag inte ar hemlos.
Sa lange: www.resdagboken.se och jag heter Constance. Lamna garna kommentarer det ar kul! Tack Anna.
Sa lange: www.resdagboken.se och jag heter Constance. Lamna garna kommentarer det ar kul! Tack Anna.
Time has come today.
Då var det dags att ge sig av. Hade inte Åsa och Johanna varit på väg för att sällskapa mig under min 5 timmar långa mellanlandning på Heathrow hade jag inte vetat vad jag skulle ta mig till. Det är knappt så jag vet det nu. Nej nu ska här inte tänkas alls. Bara göras. Wishing and hoping.
Drowning on dry land.
I´m gonna need someone on my side
Jag genomgår en sjuk panikattack just nu. Jag låg på madrassen i brorsans rum och tänkte sova. Jag hör hans små söta andetag och sömnpratande och brister ut i gråt. Jag vill inte lämna honom, jag vill inte lämna någon. Jag är inte redo att åka. Jag är bara 21 år, jag klarar inte detta än. Det är för långt bort! När jag var 18 stack jag till London utan att tänka alls, det bästa jag gjort. Men det var nära, jag åkte hem lite då och då. Nu är jag tre år äldre, men jag känner mig mindre självständig och mer känslig än som världsvan 18-åring. Jag tänkte inte, jag gjorde det som föll mig i. Det var bara jag jag hela vägen. Jag tänkte inte på vad jag lämnar o s v. Jag har nog mognat en del sedan dess. Jag vill väcka mamma och ligga i hennes knä och grina. Jag vill inte lämna henne, pappa och lillebror. Jag vill inte lämna Bernan och Yvvan, jag vill inte lämna min sköna sköna säng, inte mitt rum, inte min korridor, inte Studentgatan 20. Jag vill inte lämna allt som är tryggt. Det hade säkerligen kännts annorluna om jag skulle rest med någon, men nu åker jag helt själv till andra sidan jorden. Man kan ju bli rädd för mindre.
Vad har jag gett mig in på?
Jag genomgår en sjuk panikattack just nu. Jag låg på madrassen i brorsans rum och tänkte sova. Jag hör hans små söta andetag och sömnpratande och brister ut i gråt. Jag vill inte lämna honom, jag vill inte lämna någon. Jag är inte redo att åka. Jag är bara 21 år, jag klarar inte detta än. Det är för långt bort! När jag var 18 stack jag till London utan att tänka alls, det bästa jag gjort. Men det var nära, jag åkte hem lite då och då. Nu är jag tre år äldre, men jag känner mig mindre självständig och mer känslig än som världsvan 18-åring. Jag tänkte inte, jag gjorde det som föll mig i. Det var bara jag jag hela vägen. Jag tänkte inte på vad jag lämnar o s v. Jag har nog mognat en del sedan dess. Jag vill väcka mamma och ligga i hennes knä och grina. Jag vill inte lämna henne, pappa och lillebror. Jag vill inte lämna Bernan och Yvvan, jag vill inte lämna min sköna sköna säng, inte mitt rum, inte min korridor, inte Studentgatan 20. Jag vill inte lämna allt som är tryggt. Det hade säkerligen kännts annorluna om jag skulle rest med någon, men nu åker jag helt själv till andra sidan jorden. Man kan ju bli rädd för mindre.
Vad har jag gett mig in på?
These friends are, new friends are golden
Contan. säger: Snyggerik 2 vill till satin ikväll
Bernan... säger: Det vill jag med.
Contan. säger: Ni kanska ska slå era påsar ihop och gå ut
Bernan... säger: hahaha...jag ska skriva till Snygg-erik 2 ba..tjaa jag är kompis till melinda som du har legat med (och kanske skickat ett brev till). Tänkte att vi kan gå till satin tillsammans ikväll. (inget att göra med sex...jag vill bara ha sällskap ut)
Contan. säger: hahhhahahahahhahahahhahahahhaa, jag döööööööööööööööööööööör, asså jag avlider, hahahhaha det bästa e att allt e sant
Contan. säger: Det som står i paranteserna e bäst, hahahahahhahahahha o sen att du e så desperat, hahahahahaha har du inga vänner liksom
Bernan... säger: Det är såhär jag kommer göra nu när du inte är här, fattar du det!
Contan. säger: hahahha skicka till random folk jag har beblandat mig me
Bernan... säger: Jag kommer bli stadens knäppis, jag kommer va tjejen som sitter på klaras själv alla kommer veta vem jag är men ingen kommer vilja umgås med mig för att jag är konstig
Bernan... säger: Jag dööör guuuuuuud
Contan. säger: Jaaaaaag med! Jag har ont i de non-existing magrutorna
Contan. säger: Nu tänker jag verkligen att du kommer att skicka meddelanden på facebook till folk
Bernan... säger: Vem vet hur desperat jag kan bli, du kommer ju inte våga säga att du känner mig när du kommer tillbaka, du kommer ju önska att jag inte är kvar när du kommer tillbaka
Bernan in action, friend hunting
All the answers to my questions, I have to find.
Jag har verkligen så mycket förundringar inför flygresan.
Och när jag har försökt få svar på dem har de jag frågat bara skrattat eller rådissat mina frågor. Jag gick ut hårt med min första fråga. En dum sådan tydligen, eftersom den roade Sebbe något otroligt. Den var lite svårställd eftersom det ingick så mycket i min fråga. Den löd ungefär: Man korsar ju massor med tidszoner, vrider man klockan hela tiden då? Hur vet man att det ä dags att byta tidszon? Åker man i den tidszonen man började hela tiden? Och när det är natt i "våran" tidszon så släcks lamporna? Eller kan det hända att det aldrig är natt eftersom man byter tidszon? Man landar ju lokal tid klockan kan ju helt plötsligt inte gå från typ 20.15 till 06.05.
Sebbe var mållös ett tag, tog god tid på sig att titta på mig som om jag var född igår och det gick verkligen att se på honom att han undrade om detta händer på riktigt, om jag verlkigen ställde denna fråga. Sedan brast han ut i asgarv som varade i flera plågsamma minuter. Till slut klämde han fram: Tror du att flygvärdinnorna går runt och säger "Nu är det dags att byta tidszon" eller? Sen garvade han ännu mer.
Sebbe var inte den enda som inte tog mig på allvar, veckor senare vågade jag pröva igen. Denna gång med Gordon. Frågan löd: Alltså, när man landar i Bangkok för att tanka planet, ska man gå av då eller ska man sitta kvar? Gordon svarade lite nonchalant att det beror på, sedan fortsatte han att msn-a med en blond silikonbrud han träffat på Kåren på fredagen (ja den fredagen vårt allrum blev betydligt fattigare på möbler och porslin). Jag fortsatte att undra: Men, hur vet man om man ska gå av eller sitta kvar? Gordon var besvärad och klämde fram att jag väl fan fattar att om alla andra går av ska väl jag också gå av. Min fråga kvarstår: Hur vet man?! Hur vet den som reser sig först för att eventuellt gå av att man ska gå av? Jag hade hoppats på ett svar från Gordon som liknade typ: Flygvärdinnorna säger till att när ni når Bangkok för att tanka får man gå av i två timmar, eller så säger de att de bara ska tanka och det tar 20 minuter sedan är ni igång igen.
Men tji fick Contan.
Min senaste fråga, som jag kom på idag som jag ännu inte ställt till någon, och därför har ingen fått äran att skratta nedlåtande åt mig är som följer: Om man skulle råka få mens på planet, och man inte har några tamponger, vad händer då? Har flygvärdinnorna ett lager med massor med extra? Och likadant massor med extra smärtstillande tabletter, plåster och liknande?
Och när jag har försökt få svar på dem har de jag frågat bara skrattat eller rådissat mina frågor. Jag gick ut hårt med min första fråga. En dum sådan tydligen, eftersom den roade Sebbe något otroligt. Den var lite svårställd eftersom det ingick så mycket i min fråga. Den löd ungefär: Man korsar ju massor med tidszoner, vrider man klockan hela tiden då? Hur vet man att det ä dags att byta tidszon? Åker man i den tidszonen man började hela tiden? Och när det är natt i "våran" tidszon så släcks lamporna? Eller kan det hända att det aldrig är natt eftersom man byter tidszon? Man landar ju lokal tid klockan kan ju helt plötsligt inte gå från typ 20.15 till 06.05.
Sebbe var mållös ett tag, tog god tid på sig att titta på mig som om jag var född igår och det gick verkligen att se på honom att han undrade om detta händer på riktigt, om jag verlkigen ställde denna fråga. Sedan brast han ut i asgarv som varade i flera plågsamma minuter. Till slut klämde han fram: Tror du att flygvärdinnorna går runt och säger "Nu är det dags att byta tidszon" eller? Sen garvade han ännu mer.
Sebbe var inte den enda som inte tog mig på allvar, veckor senare vågade jag pröva igen. Denna gång med Gordon. Frågan löd: Alltså, när man landar i Bangkok för att tanka planet, ska man gå av då eller ska man sitta kvar? Gordon svarade lite nonchalant att det beror på, sedan fortsatte han att msn-a med en blond silikonbrud han träffat på Kåren på fredagen (ja den fredagen vårt allrum blev betydligt fattigare på möbler och porslin). Jag fortsatte att undra: Men, hur vet man om man ska gå av eller sitta kvar? Gordon var besvärad och klämde fram att jag väl fan fattar att om alla andra går av ska väl jag också gå av. Min fråga kvarstår: Hur vet man?! Hur vet den som reser sig först för att eventuellt gå av att man ska gå av? Jag hade hoppats på ett svar från Gordon som liknade typ: Flygvärdinnorna säger till att när ni når Bangkok för att tanka får man gå av i två timmar, eller så säger de att de bara ska tanka och det tar 20 minuter sedan är ni igång igen.
Men tji fick Contan.
Min senaste fråga, som jag kom på idag som jag ännu inte ställt till någon, och därför har ingen fått äran att skratta nedlåtande åt mig är som följer: Om man skulle råka få mens på planet, och man inte har några tamponger, vad händer då? Har flygvärdinnorna ett lager med massor med extra? Och likadant massor med extra smärtstillande tabletter, plåster och liknande?
My way home is through you
Don´t ever want to give you up.
Åh mina älskade tarts. Det jag kommer att sakna mest med Örebro.
Jag är ledsen när jag tänke på att den gångna terminen var våran sista tillsammans. Jag hade så gärna varit kvar här i vår så att vi alla sedan lämnar Örebro samtidigt. Så att jag och Bernan skulle hinna spela tennis i vårvädret, att vi alla skulle kunna ligga ute på Studentgatan och sola, och att vi skulle ha en sommar av fest. Men det är som det är, och det är bara att vara tacksam för det som varit och se tillbaka på det med ett leende.
Mina tarts förstår mig. Det är inte ofta i livet man hittar en person som är och tänker exakt som en själv men även kompletterar en, samtidigt som den är sin egen person. Jag har haft turen att hitta två. De känner mig. De vet hur jag är. Och de tycker om det. De låter mig grina för stora som små saker om jag vill, de låter mig dampa mig och skrika om jag vill, och de blir inte sura eftersom de vet att "I´m not yelling at you, I´m yelling near you".
Hur skulle jag klarat mig utan dem dessa år?
Och hur ska jag klara mig utan dem de kommande åren?
Nobody gets me like you
Åh mina älskade tarts. Det jag kommer att sakna mest med Örebro.
Jag är ledsen när jag tänke på att den gångna terminen var våran sista tillsammans. Jag hade så gärna varit kvar här i vår så att vi alla sedan lämnar Örebro samtidigt. Så att jag och Bernan skulle hinna spela tennis i vårvädret, att vi alla skulle kunna ligga ute på Studentgatan och sola, och att vi skulle ha en sommar av fest. Men det är som det är, och det är bara att vara tacksam för det som varit och se tillbaka på det med ett leende.
Mina tarts förstår mig. Det är inte ofta i livet man hittar en person som är och tänker exakt som en själv men även kompletterar en, samtidigt som den är sin egen person. Jag har haft turen att hitta två. De känner mig. De vet hur jag är. Och de tycker om det. De låter mig grina för stora som små saker om jag vill, de låter mig dampa mig och skrika om jag vill, och de blir inte sura eftersom de vet att "I´m not yelling at you, I´m yelling near you".
Hur skulle jag klarat mig utan dem dessa år?
Och hur ska jag klara mig utan dem de kommande åren?
Nobody gets me like you
Where I end and you begin.
You need a light, I´d find a match,
You take me the way I am
Inna- Tart 1, Bernice, Bernan.
Vi har varit med om en hel del. Du och jag Bernan, du och jag.
Vi har beblandat oss med småpojkar och druckit monstergroggar.
Hällt i oss massor med extra Tequila. Myst med skottar. Tappat bort britter.
Blivit kallade dryga alkoholister och uthatade av Kulinfo.
Oavsiktligt trashat incheckningsdiskar på Bulgariska flygplatser-
Jag skrattar högt!
Blivit kallade horor av en aspackad britt (och säkert av massor med andra också haha fast britten är den enda som vågar säga det to our faces).
Legat i medelhavssolen i fem timmar utan solskydd tillsammans.
Gjort om Roxettelåtar om BC-s cykelstyle.
Det är mycket jag gjort med Bernan som jag inte gjort med andra,
och det är mycket jag utsatt stackars Bernan för.
Jag kommer att sakna min vän som alltid kan komma över när jag behöver det, som är så bra på att deppa sig med, som alltid förstår mig och som aldrig säger "jag sa ju det". Våra liv blir på något bisarrt sätt alltid lika varandras. Händer det Bernan något så kommer det hända mig något liknande och tvärtom. Det är nog därför jag och Bernan förstår varandra som ingen annan. Vem ska jag nu skratta åt sjuka saker med?! Vi har samma bisarra humor. Ingen annan kommer ju förstå det roliga i: "Tänk om Kräftstjärtens mamma skulle se mig nu, då skulle jag trycka upp den i röven på henne". (Kräftstjärten heter något annat i vekligheten). Bernan, Bernan vad har vi inte gått igenom alltså?!
Like the oldest movie I ever saw was the one we wrote together
All these things that we´ve done.
Pictures of you, pictures of me
Hung up on your wall for the world to see
Pictures of you, pictures of me
Remind us all of what we used to be
Karin- Hederstart, Yvory, Yvvan.
Vintunnan och vår gemensamma kärlek till alkohol och fylla förde oss samman. Vi möttes en varm sensommardag under vinbränbollen på gräset i Tybble. Vi föreslog att vi tillsammans skulle dricka upp en hel vintunna. Sedan dess är vi unseperable och har levt fulla och slampiga under vår tid tillsammans. Vi har klättrat på saker tillsammans och blivit nerslängda från dem sakerna tillsammans. Sällskapat varandra på systemet när vi fyllde 20. Myntat begreppet Djurbög när Johan visade en lite för stor fascination för sin Pavarotti. Vi har crashat en internationell fest för utbytesstudenter och hetsätit Tzatziki och sedan krälat i gräset i Tybble. Spårat på Strömpis och sedan promenerat hem och lagt oss i gräset vid ICA med avsikt att sova.
Legat på asfalten efter krogen lite ibland- två meter hemifrån.
Galet kan vi beskriva dessa år. Har vi ens gjort något normalt?!
Mina år hade varit riktigt innehållslösa utan Yvvan. Du och jag Yvvan, du och jag. Två oseriösa idioter. Och jag älskar det! Jag har njutit av varenda minut! Vad ska jag göra när Yvvan flyr från Örebro för att åka rosa bussar/leva i buddhisttempel/klättra i berg i Sydamerika?
When you sent me off to see the world
Were you scared that I might get hurt
Would I try a little tobacco
Would I keep on hiking up my skirt
Hung up on your wall for the world to see
Pictures of you, pictures of me
Remind us all of what we used to be
Karin- Hederstart, Yvory, Yvvan.
Vintunnan och vår gemensamma kärlek till alkohol och fylla förde oss samman. Vi möttes en varm sensommardag under vinbränbollen på gräset i Tybble. Vi föreslog att vi tillsammans skulle dricka upp en hel vintunna. Sedan dess är vi unseperable och har levt fulla och slampiga under vår tid tillsammans. Vi har klättrat på saker tillsammans och blivit nerslängda från dem sakerna tillsammans. Sällskapat varandra på systemet när vi fyllde 20. Myntat begreppet Djurbög när Johan visade en lite för stor fascination för sin Pavarotti. Vi har crashat en internationell fest för utbytesstudenter och hetsätit Tzatziki och sedan krälat i gräset i Tybble. Spårat på Strömpis och sedan promenerat hem och lagt oss i gräset vid ICA med avsikt att sova.
Legat på asfalten efter krogen lite ibland- två meter hemifrån.
Galet kan vi beskriva dessa år. Har vi ens gjort något normalt?!
Mina år hade varit riktigt innehållslösa utan Yvvan. Du och jag Yvvan, du och jag. Två oseriösa idioter. Och jag älskar det! Jag har njutit av varenda minut! Vad ska jag göra när Yvvan flyr från Örebro för att åka rosa bussar/leva i buddhisttempel/klättra i berg i Sydamerika?
When you sent me off to see the world
Were you scared that I might get hurt
Would I try a little tobacco
Would I keep on hiking up my skirt
Contan är inte alltid så smart som hon ser ut.
Alltså, jag tror tämligen att jag glömt min internetbankdosa i Örebro.
Det var kanske inte mitt smartaste drag hittils. Detta måste lösas.
Det var kanske inte mitt smartaste drag hittils. Detta måste lösas.
All of a sudden i miss everyone
Nu är jag hemma i Södertälje, jag har lämnat Örebro för det kommande halvåret. And I must say, jag fällde några tårar (läs vårflod) när jag packade ihop, tog adjö och åkte. Det är inte bara Örebro jag lämnar, utan även allt som gjort att jag trivits så bra. Men minnen tar jag med mig, och det krävs långt fler än en resväska för att få plats med alla. Vad har vi inte gjort liksom?!
TC- Min vän som jag kan ringa när som helst och som alltid lyssnar när jag vill prata oavsett vad klockan är eller hur trött eller full han är.
Sture K- Min underhållning som kryddar min patetiska vardag med sina spontana kommentarer som kan lysa upp en dag som varit helt värdelös. Våran nattliga matlagning/kladdkakebakande och pokertittande.
Jeanette- Våra thé- och filmkvällar kommer att vara saknade! Jag förväntar mig att de kvarstår när jag kommer tillbaka.
Partysnöret- Jag kommer inte att sakna hans dåliga skämt. Men jag kommer att sakna min partyglada gänghorevän.
Dullan- Hedersmedlem i korridoren.
Sebbe- Har stått för stark underhållning under min sista vecka, innan också. Det har ju blivit en del skratt. Kul har jag allt haft. Och alla dessa dumma frågor som kryddar vardagen. Priceless.
Kåren- Vad ska jag göra utan Kåren?! Lika bra att skaffa barn och husdjur på en gång.
Min engelskaklass- Varenda individ (förutom Ointment och CB)
BC- Vad ska jag glirra på nu? Eh australiensiska surfkillar kanske?
Matlagningen med Bernan
Tisdagarna på Satin
Och Gorran
Min korridor- Bästa korridoren på Studentgatan. Always was always will.
Nu tror mina tarts att jag glömt dem. De kommer att få ett alldeles eget tårdrypande inlägg dedikerat till sig.
TC- Min vän som jag kan ringa när som helst och som alltid lyssnar när jag vill prata oavsett vad klockan är eller hur trött eller full han är.
Sture K- Min underhållning som kryddar min patetiska vardag med sina spontana kommentarer som kan lysa upp en dag som varit helt värdelös. Våran nattliga matlagning/kladdkakebakande och pokertittande.
Jeanette- Våra thé- och filmkvällar kommer att vara saknade! Jag förväntar mig att de kvarstår när jag kommer tillbaka.
Partysnöret- Jag kommer inte att sakna hans dåliga skämt. Men jag kommer att sakna min partyglada gänghorevän.
Dullan- Hedersmedlem i korridoren.
Sebbe- Har stått för stark underhållning under min sista vecka, innan också. Det har ju blivit en del skratt. Kul har jag allt haft. Och alla dessa dumma frågor som kryddar vardagen. Priceless.
Kåren- Vad ska jag göra utan Kåren?! Lika bra att skaffa barn och husdjur på en gång.
Min engelskaklass- Varenda individ (förutom Ointment och CB)
BC- Vad ska jag glirra på nu? Eh australiensiska surfkillar kanske?
Matlagningen med Bernan
Tisdagarna på Satin
Och Gorran
Min korridor- Bästa korridoren på Studentgatan. Always was always will.
One night and one more time, thanks for the memories
Nu tror mina tarts att jag glömt dem. De kommer att få ett alldeles eget tårdrypande inlägg dedikerat till sig.
You never know what you might find, when you fly like life is blind.
For now I'll play the game
And I'm waiting for your move
But I've got to say, that I never lose..
And I'm waiting for your move
But I've got to say, that I never lose..
Hela denna helg har varit helt bisarr. I was blown away, jag hade inte förväntat mig något alls, men fick massor med extra. Men man ska inte klaga, det är oftast bra med massor med extra. I fredags till exempel fick jag massor med extra alkohol. Bra. Och massor med extra Gorran och Snygg-S. Och då menar jag verkligen massor med extra. På lördag morgon/dag fick jag massor med extra bakfylla. Inte lika bra. Sedan på kvällen fick jag massor med extra nollevin och senare lite extra kramar. På söndag packade jag och såg sedan en starkt fuckad film, men jag fick lite extra. Sedan hängde jag och Sture och lagade mat. Senare på natten fick jag ännu en gång massor med extra Gorran och Snygg-S. Och ännu en gång fick jag agera barnvakt, denna gång flög inga ankor eller stolar ut, däremot ett glas. Hey, inte ens jag har superpowers. Sedan fick mina stackars öron lyssna på att killar tydligen tycker om att slicka tjejer i röven. Men senare fick jag massor med extra (fast inte i röven vill jag starkt påpeka) så jag fick lön för mödan att vara barnvakt.
"Men kul att min enda talang är att skela"
-Yvvan-
"Jag är en ful hund men jag kan knulla som faaan!"
-Gorran-
"Tänk om ____s mamma skulle se mig nu"
-En klockren och lättklädd Snygg-S-
Gorran: Kunde jag skulle jag åka med i din resväska. Fast det skulle va minus 50 grader och jag skulle frysa ihjäl.
Contan: Ja och så skulle jag åka fast i tullen för att jag smugglar in lik i Australien.
Snygg-S: Eller för att du smugglar in rövslickare.
-Yvvan-
"Jag är en ful hund men jag kan knulla som faaan!"
-Gorran-
"Tänk om ____s mamma skulle se mig nu"
-En klockren och lättklädd Snygg-S-
Gorran: Kunde jag skulle jag åka med i din resväska. Fast det skulle va minus 50 grader och jag skulle frysa ihjäl.
Contan: Ja och så skulle jag åka fast i tullen för att jag smugglar in lik i Australien.
Snygg-S: Eller för att du smugglar in rövslickare.
Dagens visdomsord
Waking up to find another day
The moon got lost again last night
But now the sun has finally had its say
I guess I feel alright
But it hurts when I think
When I let it sink in, it's all over me
-Gwen Stefani-
The moon got lost again last night
But now the sun has finally had its say
I guess I feel alright
But it hurts when I think
When I let it sink in, it's all over me
-Gwen Stefani-
You can aim all the spotlights
Don't pretend you ever forgot about me
Avskedsfest 1/2 2008. Det kunde inte ha spårat mer.
Skrik och gråt på förfesten, krossat glas i trapphuset (de påstår att det var Contan men jag tycker mig inte minnas det och det man inte minns har som bekant inte hänt), inget minne från Kåren, efterfest med bland annat min lillebrors kompis (självklart var det inte hans kompis på riktigt men båda är adopterade från Colombia och denne kille ser exakt ut som brorsans 10-åriga polare, vilket jag också berättade för denne kille), väl hemma hängde jag med Sture K, och sen pratade jag tydligen med Delfin-Dullan i telefon.
Och sedan kom huvudshowen. Snygg-S, 25 och Gorran, 28 trashar allrummet. Sakler flyger omkring, cider välter ut, ägg krossas och en och annan träanka får ett nytt hem på gården på Studentgatan. Soffan (ja den stora soffan) hamnar inne hos Snygg-S för att Gorran ska sova på den, men Gorran sover inte på den. Den synen när soffan skulle in i rummet, åh heavens above, jag kommer aldrig att glömma den. En flaska Tequila: 250 kronor, Inträde på Kåren: 50 kronor, Snygg-S som puttar och drar i soffan, Gorran bakom, lyfter inte ett finger, bara supervisar arbetet i solglasögon: Priceless!
Fredagens topp 3:
1. Snygg-S och Gorran trashar köket.
2. Yvvan blir utslängd från Kåren. Igen. För att hon "råkade blunda lite för länge".
3. Lola Jay hittar på lördag morgon inte sitt körkort, hon går tillKåren och frågar om hon tapat det där. Nej det hade hon inte, hon hade inte betalat inträde så hon hade lämnat sitt körkort i pant, och fick sedan hosta upp 50 riksdaler.
Snygg-S: Men det är lungt, jag tar hand om ungen.
Contan: Okej, bra.
Contan sekunder senare: Eller förresten, av det jag såg nån timme tidigare, va du ställde till med i allrummet, tänker jag absolut inte under några omständigheter lämna min unge i ditt ansvar.
Contan: Alltså detta behövde jag!
Snygg-S: Jag spårade ju för din skull, det är ju din sista kväll.
Dagen efter:
Kräftstjärtens pappa (skitsurt): Jaha var det kul igår?
Snygg-S: Jodå det var väl okej.
Contan: Vad hade du för öppningsreplik?
TC: Hej.
Bernan kommer ut från badrummet:
"Okej jag måste fråga, vem är det lilla utlänningen?!"
"Vad har hänt i vardagsrumet?!"
-Jeanette-
Contan: Blir du full och kåt kommer du ju åka till Köping... Eller nej du kan ju få vilken fitta som helst.
Gordon: Nej inte vilken som helst, men många. Och blir jag full är fitta fitta. Jag kanske rent av kommer och knackar på dig.
Contan: ____ låg utan kondom med en främling igår, och vi undrar...
Snygg-S: Nej jag tar inte hand om hennes unge också! Dök jag upp med två mongobarn på en fest skulle de bara tycka att jag är en showoff. Den där skåningen ska alltid gå ett steg längre.
Mottot att leva efter.
Fast för mig är det inte aktuellt så jag har inget dilemma. Dricker kaffe, duschar, tömmer en tunna vin blir aspackad och utslängd och portad från klaras. Det är en plan. Sen spyr hemma.
Contan. säger: Ska vi gå förbi bärseback om ett tag o dicka vin, de har 60 liter? Sen kan vi ju komma tillbaks hit och dricka vårat.
Yvvan säger: Kan vi göra.
Contan. säger: ____ säger att ____s mamma också är mongo, är det sant?
Yvvan säger: Hahaaa! Inte på riktigt i alla fall Jag menar hon har ju ett riktigt jobb.
Contan. säger: Ja tänkte också på det, men hon rör sig o andas som ____.
Yvvan säger: Nu ska jag ta tag i mig själv och duscha.
Contan. säger: Jag me, sen blir vi asfulla på nollevin! Tömma en tunna?! Vi slutar som vi började
Contan. säger: Jag ska bli svinfull och portad från Klaras i ett halvår.
Yvvan säger: Hahaaha! Jag vill me bli utslängd från Klaras. Det börjar bli så tjatigt att bara bli utslängd från Kåren.
Yvvan säger: Jag tycker vi tömmer två tunnor!
Contan. säger: Jag är på!
Contan. säger: Ikväll är det DRÄGG som gäler
Yvvan säger: Japp! nu ska jag äta så jag inte blir för full, man måste ju komma in för att bli utslängd!
They say your head can be a prison, then these are just conjugal visits.
Jag har massor med extra tankar i huvudet. Det går upp och ner.
Jag har så många problem, men samtidigt inte ett enda.
Folk dör i krig och av svält och jag ska till Australien.
Det är så jävla synd om mig. It takes a fool to remain sane.
Jag har så många problem, men samtidigt inte ett enda.
Folk dör i krig och av svält och jag ska till Australien.
Det är så jävla synd om mig. It takes a fool to remain sane.
Veckans i-landsproblem: Att inte alla människor är så vackra som vi önskar.
Denna vecka har i-landsproblemen bara vällt över Studentgatan 20.
Det hittils mest depimerade inträffade för endast någon timme sedan.
När Fredrik flyttade viskade jag och Jeanette om att vi hoppas på en snygg het och perfekt killes inflytt i 304. Jeanette ville inte ge upp hoppet om en fransman (trots att den nya utbytesstudenten som bekant visade sig vara en hon från Hong Kong), så nu hängde allt på den nya residenten i 304. Jag själv hoppades bara på en genuint skön och vacker kille, inget krav på nationalitet dock gärna fotbollsintresserad. Men tji fick vi. Det traumat vi upplevde kan inte liknas vid någonting tidigare på Studentgatan 20. Det var en kille. Men varken fransman eller genuint vacker. Vi kan nog våga säga att han verkade lite småweird.
Bevis:
304 (ställer sig i köket och tittar, sedan tar han ton): Hej, det är jag som har flyttat in.
Melinda: Okej, hej hej, Melinda heter jag.
Jeanette: Hej Jeanette.
304: Hej.
Nu undrar både jag och Jeanette för oss själva om han ska säga vad han heter. Men nej. Han gör inte det. Nähä. Jorden fortsätter väl snurra trots det.
Jomen visst va. Dream on Jeanette och Melinda.
Det hittils mest depimerade inträffade för endast någon timme sedan.
När Fredrik flyttade viskade jag och Jeanette om att vi hoppas på en snygg het och perfekt killes inflytt i 304. Jeanette ville inte ge upp hoppet om en fransman (trots att den nya utbytesstudenten som bekant visade sig vara en hon från Hong Kong), så nu hängde allt på den nya residenten i 304. Jag själv hoppades bara på en genuint skön och vacker kille, inget krav på nationalitet dock gärna fotbollsintresserad. Men tji fick vi. Det traumat vi upplevde kan inte liknas vid någonting tidigare på Studentgatan 20. Det var en kille. Men varken fransman eller genuint vacker. Vi kan nog våga säga att han verkade lite småweird.
Bevis:
304 (ställer sig i köket och tittar, sedan tar han ton): Hej, det är jag som har flyttat in.
Melinda: Okej, hej hej, Melinda heter jag.
Jeanette: Hej Jeanette.
304: Hej.
Nu undrar både jag och Jeanette för oss själva om han ska säga vad han heter. Men nej. Han gör inte det. Nähä. Jorden fortsätter väl snurra trots det.
Jeanette säger: Ännu en gång skulle det visa sig att man aldrig har tur...om du förstår vad jag menar
Melinda säger: Hahahha jaaa, för mig är det dock ingen katastrof eftersom jag flyttar haha
Jeanette säger: Aldrig ska man ha tur, jag blir så less!
Jeanette säger: Eller hur, du lär ju hänga med massa snygga blonda surfare i australien
Melinda säger: Vi får hoppas på en snygg utbytesstudent (ännu en gång) i höst
Jeanette säger: Själv blev man granne med en halvfinsk ekonomistudent...inte så att jag har nåt emot ekonomistudenter, nej absolut inte, men de som pluggar ekonomi skall ju inte se ut som han (usch jag är jordens mest ytliga människa) han har säkert till och med foppatofflor
Melinda säger: Hahahhaha, nej det är bara fel. Hade jag bott kvar hade hamnat i en djup depression
Jeanette säger: Hahaha, vad tror du inte jag kommer göra då???
Melinda säger: Fast aja, vi har iaf snygg-sebbe
Jeanette säger: Tur att jag läser dubbla kurser denna terminen så jag inte ens hinner bekymra mig om kärleksbestyr...
Jeanette säger: Haha ja snyggsebbe är i sanning den enda räddningen här i korridoren. Förutom oss förstås
Melinda säger: Haha ja, att livet ska vara så svårt.
Jomen visst va. Dream on Jeanette och Melinda.
Det ultimata i-landsproblemet kanske.
Det är så att jag vill börja gråta. Förutom att jag är sönderstressad på grund av allt packande (som jag inte genomför alltför entusiastiskt) och min resa som sker om några få dagar, har jag insett faktum, och det svider. Los Lopez har börjat gå på samma tid som Law and Order: Special Victims Unit. Jag vet inte hur jag ska ta mig vidare. Jag har gått in i en återvändsgränd. Jag är vilse. De kan inte visa mina nattprogram samtidigt!
