whatislifewithoutadreamtohold

Potatismos fungerar verkligen till allt.

Kinesen i min korridor alltså. Jag vet varken vart jag ska börja eller sluta. Hon är inte bara ett kapitel för sig, hon är en hel bok. Som Matte. För det första byter hon namn varje vecka, vilket jag nämnt tidigare. För det andra blir hon alltid så förvånad när hon kommer in i köket och det står folk där, typ "oh...hi!", ja det står folk här, det bor sju andra människor i denna korridor och det låter när någon är i köket. För det tredje, idag, det står redan tre människor i köket och lagar mat, och det är knappt så det finns plats redan, då kommer hon och börjar stöka och ska baka, tar fram minst tio redskap och breder ut sig över hela bänken. Hon är fan inte normal. Man börjar inte laga mat när det inte finns någon plats och folk redan är mitt uppe i allt. Och så är det helt omöjligt att förstå vad hon säger. Nej, det ligger en hund begraven vad henne beträffar.