Vasstand till Storfot.
Haha roligaste händelsen i måndags/tisdags, förutom att jag sprang på Idol-Erik och Idol-Mathias IGEN (mer om det sen) var mitt samtal till Anders, Storfot.
Jag vaknar upp klockan 07.20, jag och Anders min kollega har kommit överens om att jag ska åka med honom när han ska köra tillbaka på morgonen från Playa del Ingles. Han sov på huvudkontoret och jag sov någon annastanns.
Jag ringer honom typ tre gånger, det går många signaler och han svarar inte. Jag blev riktigt lack för jag trodde han lämnat mig. Till slut svarar Anders.
Melinda: Andeeers Anders Anders Anders har du åkt hem?
Anders: Eh ja?
Melinda: (...) vafaaan shit jag måste ringa Max.
Anders: Ja gör det, ring Max
Konversationen var i verkligheten lite längre men jag minns den inte.
Och då går det upp ett ljus för mig: jag har ringt Storfot i Sverige. Detta insåg jag eftersom jag förstod vad han sa. Min kollega Anders, som förövrigt heter Danneman i min telefon och inte Anders, är dansk och jag begriper ingenting av vad han säger. Det roligaste är att Storfot nog tänkte på att jag skulle ringa Max, Skaninen.
Historien slutade i alla fall lyckligt, jag fick tag på Danneman och jag sprang till bilen och låg med huvudet på rutan och garvade hela vägen hem åt att jag ringde till Storfot och åt att jag och Kenneth ramlade av en stol vid femsnåret. Jag kom hem, åt en rå korv, satte på mig min uniform och åkte till jobbet och mådde prima.
Jag vaknar upp klockan 07.20, jag och Anders min kollega har kommit överens om att jag ska åka med honom när han ska köra tillbaka på morgonen från Playa del Ingles. Han sov på huvudkontoret och jag sov någon annastanns.
Jag ringer honom typ tre gånger, det går många signaler och han svarar inte. Jag blev riktigt lack för jag trodde han lämnat mig. Till slut svarar Anders.
Melinda: Andeeers Anders Anders Anders har du åkt hem?
Anders: Eh ja?
Melinda: (...) vafaaan shit jag måste ringa Max.
Anders: Ja gör det, ring Max
Konversationen var i verkligheten lite längre men jag minns den inte.
Och då går det upp ett ljus för mig: jag har ringt Storfot i Sverige. Detta insåg jag eftersom jag förstod vad han sa. Min kollega Anders, som förövrigt heter Danneman i min telefon och inte Anders, är dansk och jag begriper ingenting av vad han säger. Det roligaste är att Storfot nog tänkte på att jag skulle ringa Max, Skaninen.
Historien slutade i alla fall lyckligt, jag fick tag på Danneman och jag sprang till bilen och låg med huvudet på rutan och garvade hela vägen hem åt att jag ringde till Storfot och åt att jag och Kenneth ramlade av en stol vid femsnåret. Jag kom hem, åt en rå korv, satte på mig min uniform och åkte till jobbet och mådde prima.
Kommentarer
Trackback
