Om en dag är äntligen årets höjdpunkt här! Juldagen! Dessa månader sedan jag kom hem från Australien har inte varit speciellt händelserika. Så jag hoppas mycket på juldagen. Det anmärkningsvärda som hänt mig är att jag fått ett jobb och att jag ska springa Honolulu marathon. Annars så är det roligaste jag varit med om dessa månader att betrakta hur bensinpriset sjunkit. Och jag menar faktiskt allvar med detta. Jag tycker att det är riktigt spännande. Ja, detta kan vara ett tecken på brist på annat och en push till att dra ASAP. Att folk orkar skriva "God jul" som status på Facebook alltså! Att jag orkar bry mig alltså!
It's not the time to break down, keep it together now.
Jag har studerat jättemycket och jag har panik. Inte för att jag inte ska hinna i tid, det kan jag göra om jag löser hela detta SPSS problem. Det är just över SPSS jag har panik. Idag när jag kom hem tänkte jag att jag bara var miuter från sammanbrott, men samanbrottet uteblev. Jag tänkte att jag skulle behålla kylan och försöka styra upp det lungt och sansat. Det har gått sådär, men paniken har inte övergått i PANIK än i alla fall. Jag kanske har vuxit lite som människa och insett att det inte hjälper att sätta sig hjälplös i ett hörn och gråta- även om det skulle kännas riktigt skönt. Idag har jag varit duktig, både ur studesynpunkt och psyksynpunk. Jag vill ha chips och dipp och kanske till och med åker och köper det för pengarna jag inte har.
Hör och häpna, jag har fått ett jobb! Jag ska jobba heltid januari-mars. Australien och Hawaii känns verkligen inte långt borta. Mitt liv verkar ha löst sig ganska fint, när uppsatsen är inlämnad i januari är mitt liv ännu mer löst. Jag planerade att flytta hem redan i februari, men nu stannar jag och förgyller Örebro med min dryghet ända till i slutet av mars. Jag firar genom att inte plugga idag.
Oh and did I mention, en av killarna på jobbet är riktigt het.
It's in the water baby, it's in the pills that pick you up, It's in the water baby, it's in the special way we fuck, It's in the water baby, is in your family tree, It's in the water baby, is between you and me. Bite the hand that feeds, tap the vein that bleeds Down on my bended knees..
Att vara ute och motionera 3 gånger på en dag i kyla och snö på marken tar på krafterna. Men jag ska klara Honolulu Marathon 2009 och då är det bara till att ta sig i kragen och sätta igång. Man går inte i mål på ett marathon genom att sitta hemma.
Att mellan träningarna studera intensivt och sedan hela kvällen tar också på krafterna. Man skriver inte en C-uppsats genom att göra ingenting.
Ja gott folk. Jag har gått och blivit duktig. En eloge är nog i sin ordning. det har jag fått av Åsa. Helt utan att be om det, vilken vän hon är.
Jag har idag bestämt att jag ska springa Honolulu Marathon om exakt ett år. Och jag har fått Åsa att göra det också. Det är bara att börja att träna nu. Målet är verkligen inte ens att komma bland de 100 bästa. Målet är, som för de flesta, att kunna genomföra det. Och det ser vi inte som någon omöjlig uppgift, eftersom vi då redan kommer att vara solbrända och vältränade av vårt surfande i Australien innan. Äntligen har jag mål med mitt liv igen! Jobba, åka till Hawaii, sedan Australien, sedan på semester till Hawaii och delta i Honolulu Marathon, åka upp till North Shore och titta på världsmästerskapen i surfing och sedan åka tillbaka till Australien. www.peachesandpearl.blogg.se för mer info om mitt och Åsas marathon.
Better now than I'm before Tried it once now I want it more
Jag har köpt äppelcidervinäger som ska speeda upp ämnesomsättningen och hjälpa min pre-Hawaii- och Australienbantning. Och jag tror fan att det fungerar. Jag känner mig hungrig och tom hela tiden. Eller så inbillar jag mig. Eller så är jag gravid. Jag hoppas av hela mitt hjärta på det första alternativet. Åh jag älskar verkligen Nickelback.
If everyone cared and nobody cried If everyone loved and nobody lied If everyone shared and swallowed their pride Then we'd see the day when nobody died
Nu har äntligen videon kommit till en av de bästa låtarna som någonsin gjorts och som jag dyrkat från första stund när Bernan skickade den till mig för mycket längesen. Precis allt i texten är bra och den är riktigt skickligt skriven. Och videon kunde inte varit bättre. Det är nästan så man får ont. Eller det får man nog.
Baby, baby When we first met I never felt something so strong You were like my lover and my best friend All wrapped into one with a ribbon on it And all of a sudden when you left I didn't know how to follow It's like a shot that spun me around And now my heart's dead I feel so empty and hollow
And I'll never give myself to another the way I gave it to you Don't even recognize the ways you hit me, do you? It's gonna take a miracle to bring me back And you're the one to blame
And now I feel like, oh you're the reason why I'm thinking I don't wanna smoke on these cigarettes no more I guess this is what I get for wishful thinking I should've never let you into my door Next time you wanna go on and leave I should just let you go on and do it Cuz now I'm using like I bleed
It's like I checked into rehab baby, you're my disease It's like I checked into rehab baby, you're my disease I gotta check into rehab 'cause baby you're my disease I gotta check into rehab 'cause baby you're my disease
Damn, ain't it crazy when you're lovesweapt? You'd do anything for the one you love 'Cause anytime that you needed me I'd be there It's like you were my favorite drug The only problem is that you was using me In a different way that I was using you But now that I know, it's not meant to be You gotta go, I gotta wear myself off of you
Men ursäkta mig, det var väl inte så jobbigt att gå upp klockan 10.15? Varför har jag inte gjort detta förut. Tänk vad mycket jag skulle kunnat få gjort och tänk vad mycket sent kvälls/nattplugg jag hade kunnat bespara mig. Detta ska bli en ny grej alla dagar fram till att uppsatsen ska vara inne, förutom på torsdag, lördagar, söndagar och annandag jul. Med andra ord: på vardagar ska jag upp tidigt. Resten av dagarna ska jag vara bakis. Man måste hitta balansen.
Hora det snöar. Nu ska jag ta på mig ballerinaskorna och åka till Systemet.
Jag är riktigt imponerad av mig själv. Jag kan inte sluta lovorda mig själv idag. Om vi förbiser att jag inte kunde gå upp innan klockan 14, har jag varit riktigt duktig idag. Jag har tvättat exakt alla plagg i min tvättkorg, lagat korvstroganoff och städat. Och jag har städat på rikigt. Slängt en massa skit, burit ner sommarskor till källaren och plockat bort saker som bara låg och skräpade i rummet. Jag ser mig omkring i mitt rum och är riktigt imponerad. "Så fint det är!" och "Åh vilken bra kock jag är!" säger jag till Åsa hela tiden. Jag är bra. Nu måste jag bara se till att inte glömma att plugga efter Desperate Housewives. Imorgon är det röjkorrefest hos oss och vi har bjudit in cirkus alla våra "Örebrofacebookvänner" och annat löst folk, detta blir en hejdundrande tillställning! Jag är riktigt entusiastisk!
It's dangerous, it's so out of line, to try and turn back time
Inatt drömde jag att Åsa hookade med Dean och jag fick reda på det när jag satt i Mikael Tellqvists lilla rum och som bäst funderade på hur jag ska stöta på honom. När jag fick reda på det var jag så ledsen att jag trodde att jag skulle dö. Som tur är Åsa den enda av mina vänner som jag helt säkert vet aldrig skulle göra något sånt. Åsa analyserade fram att det kanske är så ____ skulle känna om han fick reda på en sak.
Jag vill hylla min självdiciplin lite halvt. Jag tackade nej till den sista utbytesfesten i Tybble idag till förmån för studier. Jag får faktiskt schylla mig schälv, hade jag gått upp klockan 11 som jag planerat hade jag kunnat göra båda. Nu får jag offra det roliga till förmån för uppsatsen.
Jag är helt utmattad. Att studera känns lite väl entusiastiskt just nu. Men jag borde, ack jag borde verkligen.
Jag ska tipsa om Peaches och Pearls suberb-a blogg som ska fungera som uppvärmining och uppdatering om deras härjerier inför Hawaii och Australien och sedan en uppdatering över vad de har för sig på andra sidan jorden.
Kinesen i min korridor alltså. Jag vet varken vart jag ska börja eller sluta. Hon är inte bara ett kapitel för sig, hon är en hel bok. Som Matte. För det första byter hon namn varje vecka, vilket jag nämnt tidigare. För det andra blir hon alltid så förvånad när hon kommer in i köket och det står folk där, typ "oh...hi!", ja det står folk här, det bor sju andra människor i denna korridor och det låter när någon är i köket. För det tredje, idag, det står redan tre människor i köket och lagar mat, och det är knappt så det finns plats redan, då kommer hon och börjar stöka och ska baka, tar fram minst tio redskap och breder ut sig över hela bänken. Hon är fan inte normal. Man börjar inte laga mat när det inte finns någon plats och folk redan är mitt uppe i allt. Och så är det helt omöjligt att förstå vad hon säger. Nej, det ligger en hund begraven vad henne beträffar.
We're grown ups, when did that happen, and how do we make it stop?
Jag har en ålderskris. Nu. Just nu kom jag på hur gammal jag är. Roland sa i måndags "för det är faktiskt så att vi är vuxna". Är vi? Vissa är det. Roland har mentalitet och beteende som en 30-åring. Inte jag. Jag ser mig egentligen som barn, jag kan sträcka mig så långt som ungdom, men inte mer. Inte vuxen. Jag ser mig som ovuxen så länge jag pluggar och så länge mina föräldrar är en stor del av mitt liv. Jag är väl inte vuxen? Jag känner mig inte mognare än när jag var 17. Jag har lärt mig en del. Ja. Jag har gjort misstag. God know Yes. Jag har mognat och lärt mig några av fällorna man inte ska gå i igen. Men vuxen? Det låter så skrämmande, så allvarligt. När man är vuxen ska man ju ha tagit tag i sitt liv, veta vad man vill, enligt normerna ha en andra hälft, köpa hus, hund och Volvo. Hund och Volvo, saker jag inte skulle skaffa ens om jag fick betalt, just for the record. Jag vet inte vad bolåneränta är, jag vet inte hur jag hanterar aktier- när något som rör mina bankärenden förutom pengarna på mina konton hänvisar jag banken till pappa. Jag kanske gör det medvetet, för när jag är insatt i såna där "vuxensaker" är den underbara barndomen över. Men jag ska nog ta tag i att sätta mig in i saker som är bra att veta, saker om bankrelaterade aktiviteter, hur man köper bil (fast jag tänkte att pappa skulle få köpa min nästa bil, men ändå), hur man säljer sin bil, hur man skriver ett testamente, hur man köper lägenhet/hus, hur man får ett äktenskap att fungera, hur jobbrelaterade aktiviteter fungerar typ karensadagar och så, o s v. System overload. Panik! Jag skulle behöva härja runt rejält för att bota min vuxenångest. Och då menar jag inte supa sig redlös en helg och kräla i sina egna spyor. Jag menar dra iväg en längre tid och bara HÄRJA. Snart, snart. Snart får Australien se upp för Peaches och Pearl. Jag kan inte längta noooog på att den underbara ungdomen ska komma tillbaka!
Jag har inte så mycket att komma med. Correction: jag har absolut ingenting att komma med. Jag är uttråkad här och vill åka hem, det var ganska roligt hemma. Egentligen vill jag utomlands men just nu är jag fast här i några månader till. Suck, ett stort monstersuck. Jag åker nog hem till lucia och stannar där över jul och nyår. Jag ser fram emot Lusse B-s besök i helgen och en stor dimmig fylla med honom och Lola Jay.
Idag har jag namnsdag enligt den ungerska allmanackan. I den svenska finns jag inte, bara "inoficiellt" den 27 september. Jag önskar mig pengar och lite värdighet i present.
Idag lämnade jag nästan huset i min tigerjacka med tigersidan utåt. Tur att jag insåg vad som höll på att hända innan det var för sent. Ibland tycker jag att det är gott med tacosås på min ost-skink- och gurkmacka. Jag har varit lite frånvarande i bloggeriet, detta på grund av att jag varit konstant full, bakfull, ångesfylld och förvirrad.
För att reda ut eventuella missförstånd: min familj har i en stund av djup sinnesförvviran adopterat en katt av mina kusiner. Tidernas dummaste idé, vi är ingen djurfamilj. Men även om det tar emot...så börjar jag bli lite okej med den lilla rackaren, vi kom bra överens när vi bodde här själva i fredags och det var han som underhöll mig efter att mitt sällskap gick . Han heter egentligen något påhittat på O men jag har bestämt mig för att börja kalla honom Daniel (katten alltså).