whatislifewithoutadreamtohold

Jag vet att fars dag är över, men jag ska ändå hylla min pappa lite.
(Jag glömde dock att ringa honom, eller jag glömde inte, han va inte inne när mamma ringde så jag sa att jag skulle ringa upp senare, vilket jag inte gjorde)
Min pappa är bäst i världen. Och detta gäller inte bara min pappa, utan även min mamma. Fan va de är bäst.
Jag tror inte de fattar att jag tycker de är bäst i världen. Men det är de.
Alltid där för att ta emot mig när jag faller. Alltid sätter de sina egna behov åt sidan när jag eller min bror behöver nåt, oavsett hur oviktigt det är egentligen.
Som när min bil la av och jag ringde pappa och jättegrät. Då satte han sig i bilen och körde de två timmarna till Örebro för att hjälpa mig.
Nej jag är inte bortskämd. Jag är älskad. Och de är bäst.
Nu är situationen med älskade Tjugan (bilen) lite oviss, så mamma ringde idag och announced den goda nyheten att när jag okmmer hem från Australien (i september) ska jag få ta över mammas cab.
Ja kan man ha bättre föräldrar? Knappast va.