Letting go of all I've held onto.

Jag är liksom nollställd när det kommer till mitt past relationship I Australien förra året. Alla känslor är som bortblåsta, de har varit det ett tag. Och känslorna för den komplicerade fram-och-tillbakarelationen som har funnits Sverige i åratal är lagda på is. Jag började förstå det för några veckor sedan redan men fastslog det för mig själv igår. Jag behöver inga komplikationer och dysfunktioner, mindgames och spel.



Take my hand take my whole heart too

Alltså, jag är så glad över avsaknaden av drama i mitt liv just nu.
Jag behöver inte det, jag är för fan gammal.

To sum it up baby, it was great yeah.

Allt började i tisdags då jag, Åsa och Sarah satt och tittade på Stockholm Boogie. Finns det en bättre feelgood-film vill jag veta det. Vi mådde så himla bra efter den och blev riktigt supsugna. Så jag och min vapendragare Åsa bestämde oss för att impulsdra upp till Stockholm. Vi halsade två starka drinkar, det vill säga mer än halva vodkaflaskan hemma och på tåget och mötte upp Emilie på Kvarnen. Åsa var jättefull och vi tog typ fembussen hem.

Vi ville inte vara sämre i onsdags så vi svängde ner på Flamingo. Det var roligt. Danne var full och berättade mycket spännande saker. När folk skulle på efterfest skulle jag hem eftersom jag skulle köra för att hämta familjen från Skavsta dagen efter. Men när jag kom till mitt tomma föräldrarhem fick jag för mig att jag glömt nycklarna. Som tur var visste jag att min semigranne var i närheten och jag fick sova där i två timmar innan det var jobbdags för stackarn. Till dess hade jag nyktrat till tillräckligt att jag kom på att jag hade ett extrapar nycklar i värran. Så jag gick hem och sov.

Nu hade vi fått smak på det goda, så vi korkade upp vinet på torsdagen och bestämde att vi skulle bli Eric. Vi blev Eric. Och det är allt vi minns.

Fredag är början på helgen. Lia kom över till mig och Åsa och vi satt på "balkongen" och pratade om allt mellan sentimentala saker och skrattminnen. Fan vad trevligt det var. Älskar dem där två alltså. Sarah fattades dock. Men hon kanske återfanns på Flamingo. Jag kan inte säga det med säkerhet för när vi kom ner till Flamingo var vi Red. Vi fick bevittna när Robban och Patrik hoppade och dansade med tröjorna i händerna och viftade med dem. Skönt att inte vara fullast på stället för en gångs skull. Vi efterfestade hos Lööv och jag drack varm öl mellan Åsa och Jokke medan de hetsade mig till att tro att min nya någonting slampade sig i staden han befann sig i den kvällen. Sen när de såg att jag faktiskt trodde på det sa de att de skojade. När det började bli ljust gick vi hem och var hemma runt 05. Jag klev upp klockan 12.....

.....på lördagmorgonen, och det var bara att börja ladda igen. För idag stod en brakförfest hos oss på agendan. Vi drog igång runt 21-tiden och toppade förfesten med sommardängan och suparlåten på högsta volym innan vi gick ner på Flamingo. Efter Flamman ringde jag min semigranne och vi gick på efterfest i Rosenlund där jag ännu en gång drack varm öl, rosé och spelade biljard. Där fanns även en full finsk man som var gammal (fast det var inte han som hade festen. Jag och Åsa gick klockan typ 05 och vi GICK hem till Mariekäll från Rosenlund. Det var jättekul!
På söndagen blev jag väckt av Alonso, klockan 15.45 som var hemma från sin festival. Jag hade absolut ingen ångest över att ha sovit bort hela dagen.

Gårdagen i ett nötskal.

Mitt sms till Åsa där jag med så korrekt grammatik, svenska, stavning och rätt användande av stora och små bokstäver samt skiljetecken försökte sammanfatta gårdagen. Och allt fick inte ens plats:

"Har en till man in mind d E ____' kompis
Han är nog min favvo. _____ va också ute
men vi sa bara hej och bytte ord.
Min nya man ________________
Sen ________. Tror dock _2 är kär imig.
Pennys polis va Där. Cant wait to sEe u
så jag kan berätta allt.
Konverserade även med kOrallen"

Get away, just evacuate this hell.

Jag orkar verkligen inte det detta skitland längre. Jag ska skita i allt och endast tänka på mig själv. Jag vandrar mot min egen undergång om jag inte gör något nu. Detta vidriga land har en effekt på mig som inget annat, en nerdragande effekt. Jag kan inte vara här under en längre sammanhängande tid. Jag är bara inte menad att vara här. Jag tittar påmina reseledarkollegors bilder på Facebook och längtar.
Så nu skjuter jag upp mina sista 15 universitetspoäng jag tänkte ta i höst och ringer Ving-Jonas direkt när jag lämnat tentasalen den 31 juli och säger "Jonas, book me a plane ticket and send me out in the world!"

Ångestochbakfylla.

Ångestochbakfylla.
Ångestochbakfylla.
Ångestochbakfylla.
Ångestochbakfylla.
Ångestochbakfylla.

Raindrops keep falling on my head

De senaste dagarna har jag levt i en enda stör röra av förvirring och känslostormar. Det var liksom sak efter sak som bara växte och jag stod under och mitt i högen och undrade hur i helvete jag skulle tackla allt som slängdes över mig, hur jag skulle bolla alla tider med jobb föräläsningar och andra allmänna tider som alla skulle vara samtidigt och allt övrigt skit. Allt händer alltid mig. JO! Och NEJ, det är inte för att jag tänker så. Man föds inte med att tänka så men när saker bara kommer en efter en märker man att ja ALLT händer faktiskt MIG. Ska jag låtsas som att det regnar när det är uppenbart: I'm God's personal joke och det har jag varit så länge jag kan minnas. Man kan tro att jag var med Fernando och rörde på stayerna på Påsköarna och att det vilar en förbannelse även över mig. Livet hatar mig och det enda livet älskar med mig är att det kan screwa mig till bristningsgränsen. Men jag reder mig alltid. Jag är för stolt, bra och hårdhudad för att låta något knäcka mig. Breakdowns är tillåtna, man får falla, så länge man reder sig, och reder man sig har man vunnit. Det är när man anser sig besegrad man har förlorat. And I've got to say, I never lose.

"We all have to climb mountains, you know.
Mountains that go way up high,
and mountains that go deep and low"


These Ties That Bind

Idag kommer min underbara vän Ingird på besök. Ingrid är min 79 år gamla vän som brukade vara barnvakt när min mamma jobbade.
LJUG.
Vi börjar om. Idag kommer min jämngamla vän Ingrid på besök. Våra vägar har inte korsats sedan vi båda var permanent bosatta i Södertälje, det vill säga på gymnasiet. Efter det har hon globetrottat i bland annat Nya Zeeland, Frankrike och Skottland medan jag globetrottade i Storbritannien, Australien och USA.
Vi har helt sjuka minnen ihop.
Alla våra nätter på Klaras och alla tågresor hem klockan 6 på morgonen, alla fyllor på konstiga ställen, tvinga med varandra att sällskapa när den andra gör sjuka saker på krogen med mera. Seems like just yesterday. Vi har haft kul. Och idag återförenas vi för en helkväll med alla favoriter i repriser (dock inte Klaras). Om sex timmar kommer hon!
Jag säger bara: ALL IN!





TV4's lurendrejeri.

Igår lurade TV4's morgonnyheter mig. De påstod att det var signalfel mellan Södertälje och Märsta, "tåg kan utgå och förseningar på uppemot 10 minuter kan uppstå". Så jag tog, som den seriösta student som jag är, bilen till Östertälje för att hinna med 7.45 tåget istället för 8-tåget från centralen. Det visade sig att trafiken flöt på utan problem alls och jag var framme på Stockholms uni alldeles för tidigt. Jag är verkligen alltid tidig vart jag än ska. Detta borde vara en bra egenskap men jag stör mig lite på mig själv.

Whatever I just came for the booze

Dagens läxa: Sjukdom, flytande föda och alkohol är en mycket dålig kombination.

Det blev då ett hejdundrande firande av Åsas halvdag igår. Drinkar med 50% vodka och 50% jordgubbar/blåbär/björnbär/passionfrukt dracks en efter en tills det var dags att påbörja vår barrunda. Vi började på CP där vi bland annat träffade på en full Albin som ville få med oss "till Hamnmagasinet och dansa". Vi dansar inte, det är emot vår image så Albin fick gå med någon annan. Vi fortsatte till Saint, tog en drink där och hamnade till slut på Flamingo där alla verkade vara. Calle fick sig en predikan om varför man inte kan rösta på piratpartiet innan vi hittade Fredrik och company som vi hängde med mest, ibland hälsades det på folk och snick snackades till höger och vänster men mest stod vi och tryckte med vår gamla klasskamrat, för det var inte igår inte. Efter ett tag fattade jag det visa beslutet att börja dricka vatten. Idag skulle det visa sig att jag borde fattat det beslutet waaaay mycket tidigare. Fyra av oss åkte hem till mig och Åsa och efterfestade och Fredrik halsade ur HB-dunken.

Dagens spyupdate: Jag har spytt tre gånger sedan klockan 04 imorse. En gång då, en gång klockan 8.30 och en gång 13.30. Synd att jag levt på vätska den senaste veckan och inte hade något att spy egentligen. Men på något sätt hittar kroppen alltid något att kasta upp, den här gången var det som så många gånger förr magsyra.

Välkommen tillbaka!

Nu är jag tillbaka i bloggvärlden.
Jag ska kortfattat uppdatera om vad jag gjort under min frånvaro: Absolut ingenting! Så där. Nu är alla uppdaterade.
Idag firar vi Åsas halvdag (Åsa jobbar till 12 eftersom det är dag innan helgdag). Jag började firandet med att stiga upp 12.30. Sedan åkte jag ner och röstade på moderaterna till Europaparlamentet, för till skillnad från många så är jag insatt och röstar inte på piratpartiet. Sedan hämtade jag min importerade vodka och min Absolut Peach hos Sarah G som legat där sedan "Shades on"-kvällen. Jag svängde därefter förbi mina föräldrar och snodde té och hämtade mitt hårspray, jag avrundade slutligen mitt lilla äventyr med en sväng in på Elgiganten för att fylla på min soda streamer.
Så, nu fick ni ett typiskt "detta har jag gjort idag, visst bryr ni er"-inlägg.

När Åsa kommer hem ska vi gå till konsum och köpa frukter att göra drinkar av. För halvdagen ska firas riktigt mycket!

And it's you and me and all of the people with nothing to do and nothing to lose

All of the things that I want to say
just aren't coming out right
I'm tripping inwards
you got my head spinning
though I don't know where to go from here

Jag som har en större talang än de flesta när det kommer till att uttrycka mig i både tal och skrift vet verkligen inte vad jag ska säga när det är så nära så nära. Närmare. Snart närmast. Jag är rädd.

Jag gillar Lifehouse.

Skaffa insyn!

Ett parti som endast intresserar sig för en enda fråga har inget att göra i Europaparlamentet. De borde skämmas, skämmas över att säga att man "lämnar övriga beslut till de som är insatta". Om du kandidaterar till Europaparlamentet ska DU vara insatt. Jävla idioter! Folk som röstar på Piratpartiet eller överväger det vet ingenting, ingenting om EU- och borde tas ifrån rösträtten för att de är så oinsatta. Och en annan sak: Turkiet är inte en del av Europa, och har liksom Piratpartiet, inte ett jävla skit i EU att göra!
Jag blir så arg på alla dumma människor.

The other side of this life

Imorgon ska jag härja iväg till Örebro och hälsa på mina kära vänner från studietiden (låter som om jag är 45 och slutade plugga för 100 år sedan). Vad ska jag göra där? Härja såklart! Och lämna tillbaka lite böcker på biblioteket. Jon ska styra upp Absinth och jag tar med mig boxvin. Kaisa har tre flaskor rosévin, Mathias är ledig och villig och Tony står för festlokalen. Sture K, Constance, Lola Jay, Lusse B, TCCT med flera. Detta kan inte bli annat än succé. Jag ser fram emot detta så mycket så att jag skakar!

Let's see how far we've come

Centuries are what it meant to me

Det är som de säger, det är ju mitt fel egentligen. Jag insåg i bilen till tonerna av Red Hot Chili Peppers "Otherside" att jag är helt scitzo. Ibland är jag hur snäll och gullig som helst och ibland är jag kort och arg. Oförståeligt för vissa, men om man gör, i mitt tycke,  "idiotiska" saker så är det klart att jag blir irriterad. Men ändå, inte undra på att det går så sakta som det gör. Efter år inser jag det och tar delvis på mig skulden. Hade jag inte varit jag hade jag inte heller vetat var jag har mig och hur jag skulle göra härnäst. Jag har bestämt mig för att skärpa mig- jag är inte 16 längre.


Men bara när du inte hör, vågar jag säga så.


Spotlights don't do you justice baby

Jag inser ju att det var ett tag sedan det var helg, men den som väntar på något gott väntar som bekant never ever för länge. Och se där, här kommer det goda: Jag ska nu fortelle er om helgens bravader:
Om fredag orkar jag inte berätta. Jag var jättefull. Som bevis kan jag säga att jag fick ett samtal klockan halv 5 precis efter att jag somnat och jag inser inte att jag pratar i telefon med honom och är "vaken" förrän efter kanske en minut då jag utbrister: "Jahaaaa jag pratar i telefon med dig!"

Enough said.



Maybe I'm a drifter, late at night
'Cause I long for the safety
Of flowing freely in your arms
I don't need another life line, it's not for me


Lördag:

In the words of Milow "I'm tired of usin technology" så jag satte på mig mina rosa skor och valde att ta mig till Sarah G per fots. Klackskorna hade jag i väskan. Det skulle visa sig att jag lika gärna kunde haft dem på mig. Planen var ju att gå till Sarah i platta skor för att det skulle resultera i en smidigare färd. På väg ner för backen viker sig mina vackra fossingar och jag ramlar ner för backen. Okej? Que? Hur gick detta till undrar jag irriterat. Det kan ju inte ha berott på vodka sodan jag drack i min ensamhet innan jag lämnade hemmets trygga vrå. Framme hos Sarah insåg jag att jag skrapat upp hela knät och överdelen av min fot. Charmigt.

Så småning om dök Sarah/Penny upp också och jag, hon, Mickis, Sarah G och Jacqe började den korta vägen till kaos. Vi satt runt bordet och lekte "Shades on!" Förklaring följer inte. Snart kommer Jacqe och Sarah inspringande med en grön shotkanna "Det är typ bara sprit i den höhöhö". Jacqe kom på  att vi skulle fortsätta leka "Shades on" på krogen och ville gå på en gång för att få börja så snart som möjligt. Efter att ha shotat upp kannan med "bara sprit höhöhö"  begav vi oss ner på TK på ganska ostabila ben. Vi stod i kö ganska länge men det var underhållande. Jacqe (som så ofta är källan till allt bisarrt) kom på att vi alla MÅSTE ha en färg och vi måste säga den färgen i varje mening. Jacqe paxade brunt, Sarah fick svart och jag fick grönt. Det spårade hårt i kön med meningar som "Jag blir så glad att jag blir BRUN i brallan", "Fan va SVART du va idag" och "Är det GRÖNT att jag går in nu eller?". Så fort vi kom in skrek någon av oss "Shades on!" Och alla satte på sig sina shades i form av glasögonformade fingrar runt ögonen. Det blev en del rännande, jag tappade bort folk ibland och hittade andra.

Jag vet inte hur jag ska sätta ord på vissa saker och jag vill inte vara för detaljerad heller. We need to link up right now.
Nu orkar jag inte skriva mer. Jag ser fram emot en lika bisarr helg inom en mycket snar och överskådlig framtid.


You know you got the power, to make me weak inside
You leave me breathless, but it's okay


Vad tror du, är vi lyckliga nu?

Denna helg har varit roligast på länge. Jag ska uppdatera om helgens bravader ganska snart, den var händelserik och lagom bisarr.

Det finns känslor som aldrig tar slut

Tradiga tider.

Ett tecken på att jag är uttråkad av mina tre kanaler är när jag säger till Sarah " Fan jag kommer att missa Robinson under tiden jag reser till dig"(för att supa). Jag känner mig liksom tvungen att kolla på TV när det äntligen är något som inte är debatter, program om hemlösa djur, pensionärer, tidens gåta, och skitdokumenrärer. Jag har aldrig tittat på Robinson men nu för tiden är det Robinson som sätter guldkant på min tillvaro. Tragiskt. Jag vet.

.....Jag gjorde det igen, oroade mig för Robinson:

Melinda säger (19:48):

Jag ska göra mig klar nu, jag kommer ju missa utröstningen!

Melinda säger (19:48):

Men det går väl i repris, visst?


Min arbetsmoral.

Min arbetsfilosofi har alltid varit:
att göra så lite som möjligt
på så kort tid som möjligt
och för så mycket pengar som möjligt.

Mitt projekt för tillfället ägnar jag mycket lite tid till, under mycket få dagar och det resulterar ändå i att jag kan betala hyra, konsumera alkohol som en svamp och spara till Australien. Jag ser fram emot nästa år då jag kommer att ha en fet skatteåterbäring att inkassera.

2+2=2

Jag hade två saker jag skulle köpa på Coop idag. Två saker. Påfyllnad till min mobil och tamponger. Jag tog ut 400 kronor, köpte godis och naturgodis (självfallet inte för alla 400 kronorna hur skulle det se ut? Eller ännu viktigare: hur skulle jag se ut!) och åkte hem.
Okej. Jag börjar seriöst oroa mig över min hälsa. Jag tror att något trycker mot hjärnan, typ en jättetumör. För jag gör såna här saker mer ofta än sällan. När jag gör idiotier som detta tänker jag på Sarah som tre, fyra gånger gått ner på stan med syfte att köpa en pärm och alltid kommit hem utan en. Då skrattar jag lite.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0