Everyday is running grey, doesn't matter how I try.

I hear the summer's almost gone
and maybe everything is done
and anyway it's so confusing now
I can't remember how we got to where we are

Så sommaren är slut antar jag. Det blåser orkan varje dag och har vi tur regnar det monsun.
Jag har haft en jävligt fin sommar trots att jag var i Sverige hela tiden. Över förväntan. Jag tänkte mig en sommar med tråkigt väderplugg och otillfredställande, trista ströfyllor. Men icke. Vilken bra sommar jag haft. Alla mina och Lillefots helgalna efterfester, alla nya kompisar vi skaffat oss och gamla vänskaper som återigen blomstrat upp och kommer att bestå.
Det känns som om sommaren varit hur lång som helst. Jag har hunnit med massor med saker samtidigt som jag egentligen inte gjorde något. Som om jag hann ta en massa steg åt alla möjliga håll samtidigt som jag stod still och bara tog in allt runt mig.
Jag kommer att sakna sommaren 2009 galet mycket.

I see you everywhere around.
I hear your voice in every sound,
and though I know that it just couldn't be
something responds in me
and I am hopelessly beyond myself


Fredrik har spelat denna låt så många gånger att jag har kommit att älska den. Jag spelar den på repeat. Och texten?! Ååååh! Hur underbar är inte denna låt?!



And I'm so overbooked, so sensitive I'm sliding now.
Through lousy weather, radio and magazines.
And pictures of some happy end that could have been.
That could have been.
That could have been


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0