whatislifewithoutadreamtohold

Jag har börjat att titta på Hannah Montana. Jag kan nästan (observera: nästan) komma undan med det när jag tittar på det hemma hos mig själv eftersom jag bara har tre kanaler. Men när jag tittar på Hannah Montana hemma hos mina föräldrar som har miljoner TV-kanaler är det inte lika okej. Idag skrattade jag när jag tittade på det. Och då menar jag för att jag tyckte att det var roligt, inte för att jag tyckte att det var töntigt, för det tycker jag inte.
Hjälp mig, jag skrattar med Hannah Montana. Inte åt.
Diagnos någon?