whatislifewithoutadreamtohold

Jag har inte varit här på ett tag och jag känner att jag håller mitt fan Poseidon på halster.
Gårdagen var en sjuk kväll. Sjuk, sjuk, SJUK. Jag vet inte riktigt hur jag ska sätta ord på det.
Fredrik och Anton ärade oss med ett besök och vi hetsdrack till alla möjliga kortspel. OCH till "fuck one, marry one, kill one". Favoritlek. Vårt mål var faktiskt att gå till 550 och därför tappade vi Anton på vägen men vi hamnade som vanligt på Flamingo, alltså, dags för omväxling! Vi pratade med sjukt många främlingar, ett tecken på rejäl berusning, för annars gillar vi inte främlingar. Jacqe påstod att vi var städade, hon hade nog sina beer goggles på sig. Jag hann med att få en egoboost innan det var dags för efterfest hos oss som så många gånger förr, glas gick sönder, som så många gånger förr. Det hetsdracks det mesta. Åh dessa efterfester. Keeps me young.
Ikväll blir det odräglighet på hög nivå.
BOATS AND HOES!
Vänta bara, väääänta bara.

"Men då sätter jag mig och jobbar istället" säger jag.

Fast jag menar: "Men då sätter jag mig och spelar Bubble Shooter tills jag slutar"

Alltid lika fantastiskt att få endast två timmars sömn och sedan åka och jobba. Jag somnade runt 03.30 och skulle upp 05.45. Konstigt nog är jag inte så katastroftrött, men det kommer nog, jag är nog i chock. Jag låg vaken och tänkte på mitt liv och att det är för mörkt och kallt här för att stanna mycket längre.
Vad härnäst liksom? Jag har så många saker jag vill göra och jag börjar bli så gammal. Jag vill liksom inte vara 30 när jag börjar jobba med något på riktigt. Samtidigt vill jag resa runt, bo ett tag i både New York och på Hawaii, springa ett marathon, ta ännu en examen, i internationella relationer, åka till Australien och stanna ett tag med mera med mera.
Det är en grov underdrift att säga att jag lider av livsångest. För ett år sedan när jag kom hem från Australien hade jag panik över att jag hade uppfyllt alla mina mål vid 22 års ålder och kunde inte komma på några nya. Nu har jag en längre lista än innan.

Vi har planerat Flen i några veckor och igår smällde det! Maxan plockade upp Åsa och sedan Fredrik, vars stuga vi skulle ära (och vandalisera) med vår närvaro. Jag plockades upp och sedan Bangern (Anders) som dagen till ära faktiskt inte bangade. Oll-Purre hängde även med för vi behövde någon manlig, och vad är bättre än "Sveriges Manligaste Man"?
Efter en roadtrip var vi framme och steg in i en igloo, efter två timmar blev det behagligt att vistas i stugan. Jag höll mig i bastun, fullt påklädd, i början för att inte riskera köldskador.

Sedan började det hävas alkohol som tusan och det blev stökigt med Fredrik, Oll-Purre och Anders härjandes i färgglada gigantiska tröjor och vi drack upp säkert varenda droppe alkohol som vi hade med oss, förutom typ sex öl. Vi härjade omkring till typ 05.30. Vid 08, 10 och 12 vaknade jag och slängde mig ner för loftet för att hänga över räcket på altanen och spy vätska. Det var trevligt. Inte mitt bästa drag att endast äta två tallrikar fil och flingor igår. I efterhand fick jag veta att Oll-Purre filmade mig. Tack och moget. Jag ver tydligen inte den enda som hade kräkts för utanför huset när vi skulle åka hem hittade vi tre Maxhögar. Fast han mindes inte det.

Jag kunde åka med Maxan hela vägen upp till jobbet i Stockholm och det låg till och med en Subway nära mitt kontor. Vägen från Flen var dock helvetisk, jag kände att jag behövde spy typ var tionde minut och Max var sjukligt bakis också, men vi klarade oss för vi är kämpar. Grabbarna och Åsa ska supa ikväll också, jag ställer mig väldigt tveksam inför detta påhitt och ska nog åka hem och ligga i soffan. Men jag vill å andra sidan inte slösa en hel lördag på att vara nykter.

Tacka vet jag Max och Anders. Utan dem hade jag somnat helt.

Anders: Det är kul att jobba
Melinda: Ja när det ringer...vilket det inte gjort på typ fyra timmar...inte ett enda fyllo har ringt mig och det är ändå lillördag.

HALLÅ DET ÄR LILLÖRDAG! Ring och be om att bli hemguidad! Håll mig vaken någon!

Nu är det dags, det alla väntat på! Här kommer CP-lördagen. Ha inte för höga förväntningar, jag är trött och historien gör sig bäst i tal.

Allt började på Systemet på stan (konstigt?).
Jag och min vapendragare Lillefot (Åsa) var bakis som det sig bör vara på en lördag, så vi bestämde oss för att mjukiskläderna får duga när vi går ner på stan, seriöst vem skulle vi träffa liksom? Turns out senare; alla.

Vi har fått för oss att köpa en platta, endast till mig, för att se hur många cider jag kan dricka. Jag och Åsa försöker att släpa plattan runt alla människorna på Systemet i våra mjukiskläder. Det var riktigt tattigt. På vägen hem till Anders, där vi skulle dumpa plattan inför kvällens förfest, träffade vi Roland som redan tycker att jag är en alkoholist. Att bära på en platta med orden "jag ska kolla om jag kan dricka hela" hjälpte inte att tvätta bort den stämpeln direkt. Anders spelade sitt töntspel så vi fick vänta på att han skulle öppna dörren och efter att ha dumpat av alkoholen gick vi hem, städade jättelite och gjorde oss klara att återvända till Anders.

Hos Anders tittade vi på fotboll och lekte. Sedan gick vi till Flamingo. Jag minns inte riktigt vad som hände på Flamingo eftersom jag hade klarat av att hälla i mig bra några stycken cider från plattan. Men jag minns huvudsaken. Sedan var det efterfest hos Fredrik, men innan det skulle vi gå in på Kebab house och vägen till, på, och efter Kebab house innehöll trauman milt sagt, nästan bokstavligen sju sorger och en begravning (eller hur lyder ordspråket?). Det gick så långt att jag och Fredrik började planera min begravning i kön. Han ville dricka öl på den. Mina ord "Alltså jag kommer att dö!" var det som utlöste det hela.

På efterfesten ringde Åsa taxi, Fredrik gav oss ett element för det är kallt hos oss och vi gav oss av runt 03.30. Åsa ville gå in på Subway och köpa macka eftersom taxin inte var där än. Vi går in på Subway med ett gigantiskt element. Och ja, det bringa tyvärr uppmärksamhet. Åsa står där i mitten av Subway med ett grontoelement, jag står där med en proppfull systempåse (med sprit såklart), min väska och Åsas väska, plus att jag senare får två stora mackor. Nej nu skrattar jag, mina kollegor kommer tycka att jag är dum i huvudet. Jag kan inte fortsätta för jag kommer att börja asgarva högt, jag får göra det en annan gång.

Vasstand: Får man blanda cidrarna hur man vill om man ska köpa en platta?
Hon på systemet: Eh...jaa.
Lillefot: Men Vasstand, det är ju bara en pappkartong.

Vasstand: Där är Jacqes brorsa....känner han oss?
Lillefot: Ja, eller nä, jag tror inte det.

Vasstand: Men alltså det var ju jättemycket folk här, åh nej han såg mig i tattarkläder.
Lillefot: Mäh, vi bryr oss ju inte om det, vi är tillräckligt coola för att kunna visa oss så här.
Vasstand: Ja, och jag har faktiskt fina mjukiskläder på mig.

Vasstand: Men oj, kalaset gick på typ 300 spänn.
Lillefot: Vad trodde du det skulle gå på?
Vasstand: Typ 150, jag tänkte 15 gånger 10.
Lillefot: Men det är ju typ 24 på en platta.
Vasstand: Jag vet.

Jag har börjat att titta på Hannah Montana. Jag kan nästan (observera: nästan) komma undan med det när jag tittar på det hemma hos mig själv eftersom jag bara har tre kanaler. Men när jag tittar på Hannah Montana hemma hos mina föräldrar som har miljoner TV-kanaler är det inte lika okej. Idag skrattade jag när jag tittade på det. Och då menar jag för att jag tyckte att det var roligt, inte för att jag tyckte att det var töntigt, för det tycker jag inte.
Hjälp mig, jag skrattar med Hannah Montana. Inte åt.
Diagnos någon?

Jag har ganska många tankar och lika många ord. Jag vet bara inte hur man får ner dem på "papper".
Kelly gör det bättre, som vanligt.

You got a piece of me
And honestly
My life would suck without you

Poseidon sa att jag inte uppdaterat på hela två dagar. Så här kommer lite:

Idag ska jag och Åsa bli miljonärer på stryktipset.
Idag har jag köpt en platta cider för att se hur många jag kan dricka.
Ikväll kan inte bli annat än succé.

Pappa: Han som åker runt sådär.
Melinda: Jag känner honom... eller, jag känner inte honom- jag stör mig på honom.

Jag börjar vakna ur min bakiskoma- men jag är långt ifrån att vara i toppform.
Jag sov till 14 och slutade liksom aldrig att skaka men gick upp ändå. Jag avnjöt ett "Vem vet mest"-maraton på SVT innan mina köldskador var outhärdiga. Då ställde jag mig i duschen i hopp om att bli uppvärmd. Efter fem minuter klev jag ut för jag blev uttråkad. Jag hann dock notera att vi har mönster på våra draperier.

Igår satt jag och Åsa i soffan, lyssnade på Killers och lekte bisarra lekar. Typ "Vem av våra killkompisar bland dem vi umgås med mest skulle du gifta dig med om du var tvungen" och "Vem av våra killkompisar tror att jag väljer dem och vem tror att du väljer dem?" Och sedan "Vem av våra killkompisar ligger helst med dig och vem ligger helst med mig?". När klockan var 23 tyckte vi att det var dags att dra till Fredrik efter att ha lyssnat på sommardängan några gånger på högsta. Hos Fredrik vann jag över Oll-Purre i wii tennis två gånger på raken och jag straffades med att han under följande dryckesspel bombade alla klunkar på mig. Vi var på Flamingo, jag minns mycket lite. Ett gästspel på Subway och sedan efterfest hos Fredrik. Fast jag spydde och la mig för att sova. När efterfesten var slut väckte Åsa mig som vanligt och vi åkte hem. Jag börjar bli vek. men nästa helg då, DÅ smäller det. Jag halvsov på Oll-Purre i taxin och sedan krälade jag upp för trapporna, spydde på toa, och la mig i sängen.

Jag och Thomas står vid Fredriks port och har gjort det ett tag:
Melinda: Men alltså kan Fredrik komma, jag vill gå in.
Thomas: men Fredrik har inga nycklar.
Okej kanske kunde sagt det tidigare?

Nu ska jag äta mikrofiskgratäng. Åh jag tycker att det är så gott!

Åsa: Skulle inte du plugga?
Melinda: Nää, det är för dåligt väder för det.

Jag har stört ont i ryggen. Jag förstår inte riktigt varför. På måndag ska min läkare tala om för mig varför. Jag har fått samma diagnos både av det där numret man ringer och av sjuksköterskan på Telgeakuten, det vill säga inget jag själv inte kunat konstatera: "du måste i alla fall undersökas". De tillade dock att det kan vara någon nerv som kommit i kläm. Jag berättade att jag häromdagen gav mig på den hälsosamma uppgiften att gå från Tekniska högskolan till T-Centralen och sedan från Östertälje till Mariekäll och tillade: "men vadå, det är ju bara motion liksom". Då sa hon att jag kan vara överansträngd. Men va? Det kan jag inte acceptera, jag får inte vara överansträngd. Hur överansträngd kan man bli av att gå sex kilometer? Jag tänkte ju springa ett Honolulu maraton på 42 kilometer.

Jag har så pass ont i ryggen att jag funderar på att passa utekväll och ligga i soffan och drägla efter Idol-Kalle, och nu en till jag har satt mina peddoögon i, fast jag vet inte vad han heter. Han ser ut som tolv i alla fall och det gillar vi. Kalle är nästan lite för manlig för min del.