whatislifewithoutadreamtohold

Pajformen alltså.
I lördags bakade jag en smulpaj som en liten contribution till middagen hos Lia. Den blev fantastiskt god (inte så förvånande, smulpaj är något jag kan baka). På lördagsnatten däckade jag på Lias golv under min tjocka jacka och när Åsas skjuts anlände och jag skulle åka med blev jag väckt, satte på mig skorna och lämnade Lias hem. Både pajform och klackskor lämnade jag efter mig. Dagen efter hämtade jag sakerna och när jag skulle ställa ner en låda jag tog med mig ur bilen slog min påse med pajformen i trappan. Den gick sönder. Nej nu är det slut med mig. Turligt nog var ingen hemma, jag la pajformen på bordet med en lapp. "Jag hade sönder pajformen för jag har verkligen sönder allt jag tar i, men nu har du anledning att köpa en ny, jag hade bara 70 kr i kontanter". Jag tänkte att då fattar mamma att jag är ledsen och forhoppningsvis hinner jag dra hemifrån innan incidenten upptäcks. Ett tag senare kommer pappa skrattande och ger mig mina 70 riksdaler och säger att det är helt lungt, de köper en ny. Hej jag är rädd för mina föräldrar fast dem är assnälla.