whatislifewithoutadreamtohold

Jag har dock goda nyheter, min minneslucka från förra veckan blev fylld! Äntligen fick jag svar på min undran som jag har undrat i en hel vecka! Men alla glädjeämnen har en mörk kant och denna historias tråkiga del är att jag inte längre minns informationen jag äntligen fick ut, endast små delar. Men jag vet att inget som man bör ha ångest över inträffade.

Jomen jag skulle vakna klockan 10. Det gick sådär, jag skyller på min radioväckarklocka (vad är den officiella termen för en sån? Radioväckarklocka känns inte helt rätt. Anna borde veta den riktiga termen tycker jag) som slutar att gå igång efter en timmes snoozande. Jävla B-sak. Jag vaknade 12.30 av att någon spelade piano(!) någonstanns. Jag menar vem fan har ett piano på sitt studentrum på 18 m2? Fast jag var ändå lite tacksam, så jag krälade upp, satte mig och sög in kunskap om Eu-s externa relationer, samarbetet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, spillover och den monetära unionen. Kunskap man suktar efter varje morgon. Men för att vara ärlig hade jag hellre läst om Galapagossköldpaddans fabulösa parningssätt.
Snart ska jag plundra systemet och bege mig hem till min hemstad som jag inte tänker berätta vilken det är eftersom jag skäms över att komma därifrån.

Okej detta måste ni veta för att verkligen förstå sammanhanget (text tagen från http://www.peachesandpearl.blogg.se/ )
(....)En händelse jag dock tydligen blockerat helt är nåt som inträffade efter TK. Jag kan tyvärr inte redogöra för den eftersom jag som sagt inte minns. Jag hade varit lyckligt ovetande om detta om jag inte fått reda på det. Jag har dock inte fått någon detaljinformation, eller det kanske jag fick men var så himla bedövad av chocken att jag inte registrerade. Vad hände? Vad sas? (...) Det måste ha varit någon traumatisk upplevelse, för min hjärna verkar ha blockerat det totalt.

Locked Hearts & Hand grenades.
Jo helgen. Jo tack. Det var kul. Jag fick som jag ville, i flera bemärkelser när jag tänker efter, men det jag syftar till mest är att jag fick spåra. Jag börjar dock tro att det är något fel på mig när jag bara behöver dricka en flaska vin, ett glas Dooleys och två stycken 7.0-or för att åstadkomma anarki. I huvudet. Hjärtat. Och de allmänna platserna jag befinner mig på.
I fredags satt jag och Sarah hos henne och behandlade ämnen som jag knappt minns. Sedan mötte vi upp Åsa och Lia och härjade in på TK. Jag minns inte så mycket, men jag minns det mesta. Hur det nu går ihop. Jag träffade diverse folk. Mycket diverse folk. Jag skulle kunna skriva spaltmeter om några konversationer, intressanta och trevliga konversationer, men jag vill inte. När TK var slut drack jag vatten (eh dags nu?) och tappade bort mina vänner tror jag. Fast jag vet inte säket. Jag gick upp för trappan och gick ut och mötte inte mina tjejkompisar för jag vet inte vart dem var, fast för att vara ärlig letade jag inte heller alls, tanken hann liksom inte slå mig. Det sista jag minns var uppförbacken vid Bingohuset och sedan inträffar en mycket stor och allvarlig minneslucka. Jag börjar minnas igen runt jag vet inte kanske halv fyratiden. Jag och Åsa har i efterhand försökt fylla den minnesluckan med olika teorier, och det är väl det närmaste sanningen vi kan komma.
När jag vaknade på morgonen var jag inte alls så bakis som jag trodde att jag skulle vara och njöt till och med av "vårvädret". Snön var ju helt borta och luften var frisk (lyckan blev dock kortvarig när snön började ösa ner senare på kvällen).

The search for something more.
Igår härjade vi ner på O'learys, och sedan på vägen hem hade jag en konversation som gjorde mig glad. Emotions are messy. Jag skötte situationerna jag kastades in i igår helt jättegalant. Innan jag slutligen skulle bege mig hem såg jag min chans att fylla min minneslucka med information från den enda källan som skulle kunnat berätta för mig vad som egentligen pågick under den där suddiga timmen. Eller nej, suddig är fel ord, tomma timmen är bättre. Anyway, när jag skulle få ut informationen blir jag störd av att någon ställer sig bredvid och tittar så att jag inte kan få ut rätt information. Död åt människor som gör så. Men även här har jag och Åsa en teori om varför situationen utvecklade sig som den gjorde.

Jag funderar på om jag ska åka hem i helgen. TC kommer att bli jättearg. Han tycker att jag alltid åker hem. Men min moster från Ungern kommer i helgen och man kanske borde träffa henne. Jag måste även rensa ur mitt rum så att sakerna jag flyttar hem härifrån ska få plats. Sen vill jag nog supa till det lite också.

Vad ska jag ta och göra idag då? Djurbögen har tjatat till sig ett besök från mig på sitt nattpass så jag kanske åker förbi en sväng och läser tidningar och tittar på när han bakar- helt enkelt förgyller hans natt (skall ej misstolkas).

iiii imorgon ska jag plugga och packa ihop mitt shit. Jag flyttar ju snart.

Jag ångrar att jag var ledig idag. Hade jag behövt jobba idag hade jag inte hällt i mig mängder med cider. Och jag hade inte legat på badrumsgolvet halva morgonen. Men vi tar det från början.
Efter en flaska Rosé hamnade vi på Frimis där jag halsade i mig ungefär fem cider. Jag fick ångest över att alla var så unga och kände mig som 22-åring jättegammal. Jag träffade även på en kille jag läst engelska med.

Jag vet inte när, och jag vet knappt hur, jag tog mig hem. men jag är mycket glad över att jag sov hemma och att jag sov själv. Min natt var sådär halvmysig- inget jag drack kunde jag behålla i magen, Och så fortsatte det. Så det blev ingen Resorb. Ja, jag var i ett så kallat dödläge. Det jag behövde var vatten, men all vatten jag drack kom upp igen. Vid åttatiden tog jag ett av mina täcken och en kudde och lade mig på mitt toagolv för att vara närmare toaletten. Jag somnade och vaknade, som så många gånger tidigare under natten/morgonen att jag mår piss. Så småning om lade jag mig i min säng men kunde inte röra på mig. För så fort jag rörde på mig det minsta kände jag hur allt var påväg upp igen. Trots att jag spytt ut allt jag någonsin ätit. Jag kunde inte ta mig ur sängen föränn vid fyratiden, och då endast för att dricka vatten som jag nu äntligen kunde behålla.

Jag tar nu en lång paus från alkoholen. Nästa gång jag dricker blir på Mallorca. Eller kanske när jag, Lola Jay och Lusse B ska till Kåren om några veckor.