'Cause you can't jump the track, we're like cars on a cable

And life's like an hourglass, glued to the table
No one can find the rewind button.
So cradle your head in your hands
And breathe... just breathe

Jag pratade med min barndomsvän i telefon nyss. Hans kompis har det lite tufft och vi pratade om hur man kommer över problem. Vi ser på saker på samma sätt han och jag och det är jag glad över. Livet kan inte alltid bjuda på bra saker, det vet särskillt jag, jag tror att jag är den människa livet älskar att fucka mest av alla (men också en som livet kastar massor av möjligheter över). Men man kan inte låta allt dåligt ta makten över en för då går man under. Ibland måste man stanna upp för en sekund och tänka "okej hur ska jag lösa detta på bästa sett den här gången?". När man tar ett andetag klarnar så mycket upp, man ser så många alternativa vägar istället för den enda som leder neråt.
Det låter som om det är jag som är deprimerad men det är jag inte, jag har fått ett kontorsjobb, men ibland är det skönt att tänka efter och veta att man kan hantera det mesta.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0