Trying to turn the tables.
Now the story's played out like this
Just like a paperback novel
Åh vad jag blivit förtjust i att springa. Jag börjar kanske att läka, och jag tror att löpningen har bidragit till det. Jag trodde aldrig att jogging helt solo med bra musik i öronen skulle rensa tankar och världssynsätt så mycket det gjort. Min gode vän TC ("gode vän" herregud jag är typ 70 bast) påminnde mig så vist om klyschan "tiden läker alla sår". Jag ville inte tro honom. Jag vet inte om den läker, men den gör de mindre smärtsamma. Javisst mina sår är fortfarande öppna och jag tycker fortfarande att anledningen till att mitt liv rasade ihop som det gjorde är för att jag lämnade Australien och är tillbaka i Sverige. Men jag dör inte och tror att jag kanske på nåt obegripligt sätt faktiskt kommer att överleva denna tid innan jag kan fly Sverige i början av nästa år. Det är inte lätt och ibland är varenda överjävliga dag en struggle. Men efter varje tung dag sätter jag på mig mjukisarna och halsduken, trycker in hörlurar i öronen och ger mig av själv. Jag trodde att jag aldrig skulle klara mig själv, men det är kanske just själv jag behöver vara för att klara mig. Självdestruktiviteten har släppt for now och jag har tagit till andra metoder som fungerar mycket bättre. Något som är bra för mig och mitt psyke. Jag behövde något som rensade och klarnade mina tankar och jag fann det av en slump och nu måste jag ut och springa varje dag. Jag tycker att det är hårt jobbigt att jag inte kom på denna befriande aktivitet tidigare. Vad ska jag göra när det blir kallt?! Idag återupptäckte jag Pinks "Long way to happy". Jag hade glömt bort hur bra den var. Jag önskar att jag var Pink och kunde ta åt mig äran för så otroligt sköna låttexter hon skriver. Fast dock kan jag också vara ganska kreativ. Särskillt när jag känner mig lite sådär emo.
Nu till nåt annat. Vad är det för fel på folk?! Varför går de på vänster sida av vägen och vägrar att flytta på sig?! Du är inte i Storbritannien liksom! Eller har det skett en reform medan jag var borta på andra sidan klotet som jag borde känna till ?
Just like a paperback novel
Åh vad jag blivit förtjust i att springa. Jag börjar kanske att läka, och jag tror att löpningen har bidragit till det. Jag trodde aldrig att jogging helt solo med bra musik i öronen skulle rensa tankar och världssynsätt så mycket det gjort. Min gode vän TC ("gode vän" herregud jag är typ 70 bast) påminnde mig så vist om klyschan "tiden läker alla sår". Jag ville inte tro honom. Jag vet inte om den läker, men den gör de mindre smärtsamma. Javisst mina sår är fortfarande öppna och jag tycker fortfarande att anledningen till att mitt liv rasade ihop som det gjorde är för att jag lämnade Australien och är tillbaka i Sverige. Men jag dör inte och tror att jag kanske på nåt obegripligt sätt faktiskt kommer att överleva denna tid innan jag kan fly Sverige i början av nästa år. Det är inte lätt och ibland är varenda överjävliga dag en struggle. Men efter varje tung dag sätter jag på mig mjukisarna och halsduken, trycker in hörlurar i öronen och ger mig av själv. Jag trodde att jag aldrig skulle klara mig själv, men det är kanske just själv jag behöver vara för att klara mig. Självdestruktiviteten har släppt for now och jag har tagit till andra metoder som fungerar mycket bättre. Något som är bra för mig och mitt psyke. Jag behövde något som rensade och klarnade mina tankar och jag fann det av en slump och nu måste jag ut och springa varje dag. Jag tycker att det är hårt jobbigt att jag inte kom på denna befriande aktivitet tidigare. Vad ska jag göra när det blir kallt?! Idag återupptäckte jag Pinks "Long way to happy". Jag hade glömt bort hur bra den var. Jag önskar att jag var Pink och kunde ta åt mig äran för så otroligt sköna låttexter hon skriver. Fast dock kan jag också vara ganska kreativ. Särskillt när jag känner mig lite sådär emo.
Nu till nåt annat. Vad är det för fel på folk?! Varför går de på vänster sida av vägen och vägrar att flytta på sig?! Du är inte i Storbritannien liksom! Eller har det skett en reform medan jag var borta på andra sidan klotet som jag borde känna till ?
Just a bitter little pill now, just to try to go to sleep
No more waking up to innocence, say hello to hesitance
To everyone I meet
Thanks to you years ago I guess I'll never know
What love means to me- but
I'll keep on rolling down this road but I've got a bad, bad feeling
It's gonna take a long time to love, it's gonna take a lot to hold on
It's gonna be a long way to happy, yeah
Left in the pieces that you broke me into
Torn apart but now I've got to, keep on rolling like a stone
Cause it's gonna be a long long way to happy
Left my childhood behind in a roll away bed
Everything was so damn simple, now I'm losing my head
Trying to cover up the damage and pad out all the bruises
too young to know I had it, so it didn't hurt to lose it
Now I'm numb as hell and I can't feel a thing
But don't worry about regret or guilt cause I never knew your name
I just want to thank you, thank you
From the bottom of my heart, for all the sleepless nights
And for tearing me apart
It's gonna take a long time to love, it's gonna take a lot to hold on
It's gonna be a long way to happy, yeah
Left in the pieces that you broke me into torn apart
But now I've got to keep on rolling like a stone
No more waking up to innocence, say hello to hesitance
To everyone I meet
Thanks to you years ago I guess I'll never know
What love means to me- but
I'll keep on rolling down this road but I've got a bad, bad feeling
It's gonna take a long time to love, it's gonna take a lot to hold on
It's gonna be a long way to happy, yeah
Left in the pieces that you broke me into
Torn apart but now I've got to, keep on rolling like a stone
Cause it's gonna be a long long way to happy
Left my childhood behind in a roll away bed
Everything was so damn simple, now I'm losing my head
Trying to cover up the damage and pad out all the bruises
too young to know I had it, so it didn't hurt to lose it
Now I'm numb as hell and I can't feel a thing
But don't worry about regret or guilt cause I never knew your name
I just want to thank you, thank you
From the bottom of my heart, for all the sleepless nights
And for tearing me apart
It's gonna take a long time to love, it's gonna take a lot to hold on
It's gonna be a long way to happy, yeah
Left in the pieces that you broke me into torn apart
But now I've got to keep on rolling like a stone
Kommentarer
Postat av: Micke
jag tror helt säkert att du kommer att överleva. Ett par öl ikväll kommer att göra susen ännu mera!!
Trackback