whatislifewithoutadreamtohold

When it's good, then it's good, it's so good till it goes bad
Till you're trying to find the you that you once had

Nu bor jag ensam igen. Ensam betyder att jag måste ta tag i mitt liv, mina bekymer och allt som tynger mig. Jag måste ut och springa igen, jag var ju på så god väg att må bra igen. Nu känns det som om jag är tillbaka nästan där jag började. Det som tynger mig för tillfället är den där jävla C-uppsatsen och min saknad efter Australien. Hur ska jag ta mig ur detta? För att hobbyanalysera så vet jag inte om det är honom jag saknar eller bara det vi hade. Och att han var så förbannat vacker och jag själv var så damn snygg. Jag vill ha solbränna och 30 minuters daglig promenad till bussen igen! Jag känner hur Sverige bryter ner mig, både psykiskt och utseendemässigt. Och det senare är det värre problemet. Jag känner att jag har mycket nära till ett nervöst samanbrott och min dator vars internet hoppar av HELA tiden plus min avsaknad av telefon och därav mycket begränsad kontakt med mina föräldrar gör inte saken bättre. Jag saknar min mamma och pappa jättemycket. Jag behöver lite parental kärlek. Jag funderar på att åka hem imorgon. Jag känner även att ovannämnda nervösa sammanbrott bara skulle vara bra för mig- få ut allt och sedan börjar jag göra det jag behöver utan distraheringar. Imorgon är det dags att förändra mitt liv. Jag måste annars kör jag i kursen och i livet i sig också. I've used up the easy streets nu och måste face-a vad jag måste göra. En stor jävla vodkaflaska skulle sitta helt parfekt och allt (och alla) som kommer med det-  Old habits die hard eller vad säger man?