And in the end, we lie awake and we dream of making our escape
Varför är det så att man under hela dagen är så trött men att man framåt kvällen piggnar till, och sedan blir man trött igen men sover inte utan istället lyssnar på TV och surfar på samma sidor man redan varit inne på 20 gånger under dagen? Jag vill inte sova om nätterna. Vad tror jag ska hända egentligen?
Jag tror att man kanske kan definera detta som livsångest? Jag har verkligen ingen sinnesro. Jag har ingen aning om vad jag ska göra av mitt liv, och skulle jag dö skulle jag komma tillbaka eftersom jag har en massa olösta saker. Jag vet inte vad jag ska göra det kommande året, inte ens det kommande halvåret. Jag har alltid haft en plan. Men vad gör man när man uppfyllt allt man planerat?...
-Se Englands ordinarie spela. [x]
- Gå på fotboll i England och Spanien. [x]
- Åka dubbeldäckare. [x]
- Ta körkort. [x]
- Fixa en bra 40-årspresent till föräldrarna. [x]
- Bada i havet. [x]
- Bada ute i ösregn. [x]
- Bli vän med någon från en annan världsdel. [x]
- Flytta till England. [x]
- Plugga utomlands. [x]
- Surfa. [x]
- Besöka Hawaii. [x]
- Besöka alla kontinenterna. [4 av 6 avklarade]
...När man bockat av de största målen på sin att göra lista? Man tror att man ska få en kick av att ha uppfyllt saker man vill, men det är verkligen bara ett djupt fall och ett ryck tillbaka till verkligheten när man inser att "att göra listan" var så mycket bättre när man höll på att beta av den än när den är avbockad. Den verklighet man dras tillbaka till suger. Men vem har sagt att jag måste tillbaka till verkligheten? Ingen! Varför kom jag hem för?! Cursing missed opportunities. Vart tog mina ambitioner vägen? Oambitiös är ändå det sista jag varit. Jag har vetat vad jag ska göra av mitt liv. Ja jag hade det planerat. Hit. Men någonstanns på vägen glömde jag att jag måste göra upp fler planer än till 21 års ålder. Nu känner jag mig riktigt låg. Det känns som om jag kastar bort mitt liv på ingenting. Jag känner mig stressad och rastlös. Jag vill göra saker. Något måste hända i mitt liv, något som tar mig ur denna händelselösa gråzon, något som kan få mig att säga "ja det är väl inte helt hemskt att vara hemma igen", för nu är det hemskt. Jag som förut gillat att få vara ensam då och då klarar inte end dag utan mänskligt sällskap nu. Jag måste antingen umgås med människor eller prata i telefon med någon varje dag. När blev jag en sån mes? Jag måste sätta upp nya mål. Men vad vill jag? Vad gör man när man inte vet, och när man inte heller orkar engagera sig. Jag vet inte hur jag kan vara så trött som jag är, det måste vara psykiskt, jag måste vara psykiskt utmattad. Jag funderar på att göra något drastiskt. Typ acceptera mammas och pappas erbjudande om en Australienbiljett. Men jag vet inget. Det enda jag vet är att jag inte kan ligga i sängen och tänka mer, för nu är det för många tankar som härjar, och jag kan inte sortera dem i ordning längre, de är bortom min kontroll. Att lyssna på Coldplay var nog ingen bra idé.
Jag tror att man kanske kan definera detta som livsångest? Jag har verkligen ingen sinnesro. Jag har ingen aning om vad jag ska göra av mitt liv, och skulle jag dö skulle jag komma tillbaka eftersom jag har en massa olösta saker. Jag vet inte vad jag ska göra det kommande året, inte ens det kommande halvåret. Jag har alltid haft en plan. Men vad gör man när man uppfyllt allt man planerat?...
-Se Englands ordinarie spela. [x]
- Gå på fotboll i England och Spanien. [x]
- Åka dubbeldäckare. [x]
- Ta körkort. [x]
- Fixa en bra 40-årspresent till föräldrarna. [x]
- Bada i havet. [x]
- Bada ute i ösregn. [x]
- Bli vän med någon från en annan världsdel. [x]
- Flytta till England. [x]
- Plugga utomlands. [x]
- Surfa. [x]
- Besöka Hawaii. [x]
- Besöka alla kontinenterna. [4 av 6 avklarade]
...När man bockat av de största målen på sin att göra lista? Man tror att man ska få en kick av att ha uppfyllt saker man vill, men det är verkligen bara ett djupt fall och ett ryck tillbaka till verkligheten när man inser att "att göra listan" var så mycket bättre när man höll på att beta av den än när den är avbockad. Den verklighet man dras tillbaka till suger. Men vem har sagt att jag måste tillbaka till verkligheten? Ingen! Varför kom jag hem för?! Cursing missed opportunities. Vart tog mina ambitioner vägen? Oambitiös är ändå det sista jag varit. Jag har vetat vad jag ska göra av mitt liv. Ja jag hade det planerat. Hit. Men någonstanns på vägen glömde jag att jag måste göra upp fler planer än till 21 års ålder. Nu känner jag mig riktigt låg. Det känns som om jag kastar bort mitt liv på ingenting. Jag känner mig stressad och rastlös. Jag vill göra saker. Något måste hända i mitt liv, något som tar mig ur denna händelselösa gråzon, något som kan få mig att säga "ja det är väl inte helt hemskt att vara hemma igen", för nu är det hemskt. Jag som förut gillat att få vara ensam då och då klarar inte end dag utan mänskligt sällskap nu. Jag måste antingen umgås med människor eller prata i telefon med någon varje dag. När blev jag en sån mes? Jag måste sätta upp nya mål. Men vad vill jag? Vad gör man när man inte vet, och när man inte heller orkar engagera sig. Jag vet inte hur jag kan vara så trött som jag är, det måste vara psykiskt, jag måste vara psykiskt utmattad. Jag funderar på att göra något drastiskt. Typ acceptera mammas och pappas erbjudande om en Australienbiljett. Men jag vet inget. Det enda jag vet är att jag inte kan ligga i sängen och tänka mer, för nu är det för många tankar som härjar, och jag kan inte sortera dem i ordning längre, de är bortom min kontroll. Att lyssna på Coldplay var nog ingen bra idé.
Are you missing something? Looking for something?
Tired of everything, Searching and struggling
Are you worried about it? Do you wanna talk about it?
Oh You're gonna get it right some time
Theres so much to be scared of , and not much to make sense of
Are you running in a circle? You can't be too careful
And you can't relate it , 'cos it's complicated
Oh You're gonna get it right some time
You're gonna get it right some time
It's how you see the world, How many times can you see?
You can't believe what you learn
It's how you see the world, don't you worry yourself
Your not gonna get hurt
Is there something missing? There's nobody listening
Are you scared of what you don't know?
Dont wanna end up on your own?
You need conversation, and information
Gonna get it right sometimes
You just wanna get it right sometimes
It's how you see the world, how many times have you heard?
You can't believe a word
It's how you see the world, don't you worry yourself
'Cos nobody can learn
That's how you see the world
That's how you see the world
-Coldplay- How you see the world-
Tired of everything, Searching and struggling
Are you worried about it? Do you wanna talk about it?
Oh You're gonna get it right some time
Theres so much to be scared of , and not much to make sense of
Are you running in a circle? You can't be too careful
And you can't relate it , 'cos it's complicated
Oh You're gonna get it right some time
You're gonna get it right some time
It's how you see the world, How many times can you see?
You can't believe what you learn
It's how you see the world, don't you worry yourself
Your not gonna get hurt
Is there something missing? There's nobody listening
Are you scared of what you don't know?
Dont wanna end up on your own?
You need conversation, and information
Gonna get it right sometimes
You just wanna get it right sometimes
It's how you see the world, how many times have you heard?
You can't believe a word
It's how you see the world, don't you worry yourself
'Cos nobody can learn
That's how you see the world
That's how you see the world
-Coldplay- How you see the world-
Kommentarer
Trackback
