whatislifewithoutadreamtohold

Pappa: När åker du tillbaka då?
Melinda. Så jävla fort som möjligt.
Han garvade, han tycker också mamma är konstig.

Den mamma som förövrigt tilltalade mig häromtimmen. Det är svårt att vara arg på henne när hon meddelar att jag ska få en dubbelsäng om jag får lägenheten jag sökt. Fan va skönt, då behöver jag inte ligga och trängas när jag har sovsällskap utan kan då i lugn och ro rulla en halv kilometer bort efter att somnat in och vill ha plats. Min mor har även bett mig skriva en inköpslista så hon kan inhandla de livsmedel jag behöver för ett fungerande liv när jag lämnar hemmets trygga vrå. Och den tredje anledningen till att tycka att hon är okej är att hon meddelade att jag kunde ta hennes Gantkofta (den kofta jag tog på mig imorse utan att fråga och som jag planerade att sno smidigare än jag planerade att sno Deans University of Newcastle-hoodie). Yeah! Fan jag borde inte ha bytt bildäck i den, för det som innan "inte var mitt problem om den blev smutsig" förvandlades helt plötsligt till just "mitt problem". Oh life's sweet irony.

(Mamma) "Men ta hela halvan av fisken nu, dela den inte igen!"
Jag delade den.

Nu ringde Åsa och föreslog att vi ska åka till Örebro och gå ut. Svårövertalad är inte ett ord man förknippar med mig så man vet aldrig. Stay tuned.

Jag förkunnade idag för min bror att han är en sakletare. Han svarade panikartat "Neeeeeeej!". Jag sa "Du vet inte ens vad det är" och garvade rått.