whatislifewithoutadreamtohold

Haha Camp Rock på svenska på kanal 5 och en Jonas Brother har fått en sydsvensk accent.

Jag har stora kraterhål till minnsluckor från gårdagen. So much confusion circling inside my head. Vi minns: ungefär halva förfesten hos Micke, att Tobbe 2 stod ensam i Klaraskön och vi alla pratade med honom i telefon och han var irriterad, delar av f.d Babar, att jag hittat tillbaka till mina awesome wingman-krafter (fast jag egentligen inte var inblandad), att jag refererade till Johan och Tobbes boning som "hemma" typ "jag vill gå hem nu"- Johan har fått en till inneboende, skräckfilmen som fick mig att inte våga blunda på några timmar.

Så här dagen efter är det alltid spännande att titta i Inkorgen och Utkorgen på telefonen, det skvallrar om vad man gjort. Jag var sannerligen väldigt aktiv i mitt sms-ande igår. Min hemresa var nog en av mina mest traumatiska någonsin. Utanför kiosken stod en gubbe som med stor sannolikhet trodde att jag var en glädjeflicka, vilket jag inte är- så ofta, och när jag väntade på bussen trodde folket runt mig förmodligen att jag bara fyllde ett syfte. Bakom mig på bussen satt två tjejer, uppenbarligen på väg hem från en efterfest där de båda fått till det. Jag minndes nostalgiskt mina, Bernans och Yvvans hemresor. Jag saknar mina Tarts. Nu är jag hemma i hemmets trygga vrå och äter kräftpasta och dricker Cola- eller som Tobbarna skulle säga "Det är inte Cola det är Pepsi!". Jag mår illa. Jag har en ny favorittröja- tyvärr är jag inte den stolta ägaren av den. Jag har precis tagit på mig mina mjukisar efter att ha suttit en timme i min klänning, fy fan va sköna dem är! Och min Australien t-shirt. Fast jag skulle hellre ha på mig Regnbågströjan. När jag får chansen ska jag smuggla med mig den.