"Jag överanalyserar ju saker- jag spelar ju bara cool".
Det gick inte så bra att vakna 9.30. Jag sov till för en timme sen. Fan. Men jag har hunnit vara på biblioteket. Jag förstår liksom vilket syfte det fyller, men hela konceptet faller, för jag förstår faktiskt inte hur man använder ett. Bibliotek är Töööntiga. Åsa skulle förstå mig. Jag och Åsa talade i telefon i fyra timmar igår. Sedan föreslog jag att hon skulle skaffa Tele2. Åsa och jag är varandras ångestpersoner. När jag ringde henne och bad henne ringa upp när hon var hemma för att "jag tror jag har ångest", då blev hon glad och såg fram emot att få höra om det. "När man inte kommer ihåg saker- då HAR man ju skämt ut sig" är Åsas tes. Vi är dock så bra på att analysera fram att vi faktiskt inte borde ha ångest över det vi har ångest över, att ångesten försvinner. Vi kom fram till att "Ja folk får gärna prata och skratta åt mig och vad jag gjort- bara jag slipper veta!" Jag vet inte riktigt vad jag skulle göra om jag inte hade Åsa. Ingenting är pinsamt, vi får göra vad vi vill. Jag ser fram emot Juldagen med rysningar i hela kroppen. Vad kommer att hända i år?
Jag räknade precis hur många tabletter det finns i en nyöppnad Alvedonburk- om det verkligen är 100 stycken i. Jag skäms över att erkänna det, men de få sekunderna innan räkningen var avslutad var de mest spännande i mitt liv på länge. Var det 100 i? Räkna själva.
Jag börjar bli kompis med min dator. Med detta inte sagt att jag inte hyser agg mot den längre. Men jag börjar gilla den lite mer än bara för dens fina yttre. Jag förstår mig fortfarande inte på den. Det är precis som med männen i mitt liv. Jag dras mot snygga objekt och verkar ha överseende med om det inte går att ha en meningsfull konversation med dem eller om de är helt dumma i huvudet- utsidan är ju snygg. Exakt så är det kanske inte, men alla jag dejtat har haft ett tilltalande yttre. Jag jämförde precis män med datorer- en ganska bra jämförelse och genomanalyserad sådan om jag får säga det själv. Om jag bara kunde koncenterara mig lika mycket på det jag SKA göra egentligen....
Melinda: Nej det tycker jag inte.
Åsa: Men du kanske kommer ihåg fel, jag brukar få för mig saker- för ens egen skull liksom.
Åsa: Men du kanske kommer ihåg fel, jag brukar få för mig saker- för ens egen skull liksom.
Jag räknade precis hur många tabletter det finns i en nyöppnad Alvedonburk- om det verkligen är 100 stycken i. Jag skäms över att erkänna det, men de få sekunderna innan räkningen var avslutad var de mest spännande i mitt liv på länge. Var det 100 i? Räkna själva.
Jag börjar bli kompis med min dator. Med detta inte sagt att jag inte hyser agg mot den längre. Men jag börjar gilla den lite mer än bara för dens fina yttre. Jag förstår mig fortfarande inte på den. Det är precis som med männen i mitt liv. Jag dras mot snygga objekt och verkar ha överseende med om det inte går att ha en meningsfull konversation med dem eller om de är helt dumma i huvudet- utsidan är ju snygg. Exakt så är det kanske inte, men alla jag dejtat har haft ett tilltalande yttre. Jag jämförde precis män med datorer- en ganska bra jämförelse och genomanalyserad sådan om jag får säga det själv. Om jag bara kunde koncenterara mig lika mycket på det jag SKA göra egentligen....
Kommentarer
Trackback
