whatislifewithoutadreamtohold

Min vänstra fot är fortfarande i ett mycket kritiskt tillstånd. Den slutar inte att blöda och gör mycket jätteont. Den kan kanske vara bruten. Jag haltar som någon som blivit påsatt i röven av en monsterkuk. Jag har använt fler plåster under dessa tre dagar än under hela min tid här. Jag gick inte ens på tyskan pga helvetessmärtan och rörelsehindret. Fatta att jag var tvungen att missa två timmars stirrande på världens åttonde underverk (Hot Rugby Dude Brett)! Detta är skandal! Jag knaprar Alvedon som andra knaprar godis. Och imorgon är inflyttningsfesten. Hur ska detta gå? Jag känner att något stort är på gång. Som juldagen i vintras. Fast denna gång blir det ingen hemgång med någons lillebror, nej denna gång slår säkert till och med det.