I'm just a painter and I'm drwing a blank.
Det ar inte sa mycket som haller min seriost fuckade hjarna pa plats just nu. Jag vaknar klockan 7 for att ta mig in till skolan. Val framme inser jag att jag av nagon oforklarlig anledning inte har nagon forelasning. KUL nar jag val bestammer mig for att faktiskt ta mig in till skolan har jag ingen lektion. Jag vet inte om jag ska skratta eller grata sa jag suckar THE FUCKING STORY OF MY LIFE istallet! Da ar det att satta sig pa Facebook i fyra timmar till nasta forelasning.
Jag ar i serios obalans och saknar att hata. Ja, jag har varit en sa ackligt positv manniska den senaste tiden att jag mar daligt. Ja jag maste fa hata lite annars mar jag inte bra. Jag maste fa hata aven nar jag ar lycklig. Sa nar jag stod vid busshallsplatsen, med oppen mun och lite latt efterbliven min och sag buss efter buss kora forbi utan att ga pa nagon buss bastamde jag mig for att slappa fram alla aggressiva tankar som legat och grott den senaste manaden (jag som trodde att jag inte hade nagra). Men hujedamig, visst har jag! Varfor ack varfor maste folk stalla sig bredvid mig nar trottoaren ar jattelang? De kan val sta en bit ifran mig! Javla freak! Sana manniskor borde lasas in pa mentalhem. Pa riktigt. Pa sinnessjukhus. Varfor anvander man inte det ordet langre. Det klingar sa otroligt bra. Egentligen ar det nog jag som borde lasas in pa sinnessjukhus. Jag ar en allvarligt skadad mannischa som mar bra av att hata, skrattar nar folk ramlar och stor mig pa duktiga manniskor som sitter runt mig och gor skolarbete istallet for att sitta pa facebook eller msn. Vad ar det for fel pa dem liksom. Det ar inte mig det ar fel pa. Nej fan jag maste ha lite alkohol. Vart i biblioteket far man tag pa alkohol. Undrar om nagon saljer smuggelsprit. Jag vander mig diskret om och ser mig omkring efter en potentiell langare. Men mina tankar avbryts abrupt. En kille som skulle satta sig vid datorn bredvid sparkade precis omkull en stol. Jag kan inte lata bli att dra pa munnen. Jag ar genast lite, om ens bara yttepyttelite, lyckligare.
Jag maste kolla pa fat kid falling out of a roller coaster, nagot maste muntra upp mig. Jag kan inte fatta att Sture tycker den ar elak. Sture ar nastan den elakaste manniska jag vet, som alskar att gotta sig pa andras bekostand. Men Asa min partner in crime, hon holl i alla fall pa att do nar hon sag klippet. Det finns ingen annan an Asa som ar sa genomgrym anda in i sjalen som jag. Jag alskar henne.
Jag ar i serios obalans och saknar att hata. Ja, jag har varit en sa ackligt positv manniska den senaste tiden att jag mar daligt. Ja jag maste fa hata lite annars mar jag inte bra. Jag maste fa hata aven nar jag ar lycklig. Sa nar jag stod vid busshallsplatsen, med oppen mun och lite latt efterbliven min och sag buss efter buss kora forbi utan att ga pa nagon buss bastamde jag mig for att slappa fram alla aggressiva tankar som legat och grott den senaste manaden (jag som trodde att jag inte hade nagra). Men hujedamig, visst har jag! Varfor ack varfor maste folk stalla sig bredvid mig nar trottoaren ar jattelang? De kan val sta en bit ifran mig! Javla freak! Sana manniskor borde lasas in pa mentalhem. Pa riktigt. Pa sinnessjukhus. Varfor anvander man inte det ordet langre. Det klingar sa otroligt bra. Egentligen ar det nog jag som borde lasas in pa sinnessjukhus. Jag ar en allvarligt skadad mannischa som mar bra av att hata, skrattar nar folk ramlar och stor mig pa duktiga manniskor som sitter runt mig och gor skolarbete istallet for att sitta pa facebook eller msn. Vad ar det for fel pa dem liksom. Det ar inte mig det ar fel pa. Nej fan jag maste ha lite alkohol. Vart i biblioteket far man tag pa alkohol. Undrar om nagon saljer smuggelsprit. Jag vander mig diskret om och ser mig omkring efter en potentiell langare. Men mina tankar avbryts abrupt. En kille som skulle satta sig vid datorn bredvid sparkade precis omkull en stol. Jag kan inte lata bli att dra pa munnen. Jag ar genast lite, om ens bara yttepyttelite, lyckligare.
Jag maste kolla pa fat kid falling out of a roller coaster, nagot maste muntra upp mig. Jag kan inte fatta att Sture tycker den ar elak. Sture ar nastan den elakaste manniska jag vet, som alskar att gotta sig pa andras bekostand. Men Asa min partner in crime, hon holl i alla fall pa att do nar hon sag klippet. Det finns ingen annan an Asa som ar sa genomgrym anda in i sjalen som jag. Jag alskar henne.
Kommentarer
Trackback
