A long night spent with my most obvious weakness

And we lay, we lay together just not
Too close, too close
How close is close enough?

Jag blir helt galen. Jag vet inte hur jag ska satta ord pa saker.
Gardagen var fruktansvart trivsam. Jag trodde att jag skulle sova ensam i Theresias baddsoffa, men inte. Klockan 02.30 vaknar jag skrackslagen av att nagon bankar pa dorren. Nar jag val tar mod till mig och oppnar dorren ser jag Pete sta dar. "Meeeel, what are you up to?". Vafan tror du tanker jag, jag sover! Men glad var jag. Det sjukaste ar att han inte var ute med Paul alls, anda bestamde han sig for att sova hemma hos Paul, fast Paul inte ens var hemma. Hmm, man kan ju bli fundersam over mindre. Men jag var i alla fall glad. Jag fick sovsallskap, och inte bara sovsallskap, jag fick socialt sallskap ocksa, vi lag och konverserade i timmar.
Pa morgonen, nykter och smatt bakis hamtar han vatten och fragar om jag vill ha, dromkillen, det kravs inte mycket haha. Dock ar ljummet australiensiskt kranvatten inte riktigt min grej, men det ar tanken som raknas. Sedan lag han och klappade pa mig (later som om jag ar ett husdjur men ordet smeker ar sa porrigt, finns liksom inget mellanting. Sa vad vill man vara, ett husdjur eller en porris?) fram tills att jag var tvungen att ga klockan 8, sen somnade han om.
Hur ska detta ga? Bara han inte krossar mitt lilla ungerska hjarta- som Sture skulle saga :)

What am I gonna say
When you make me feel this way

Kan det verkligen vara mojligt att alla inte bara vill ligga? Man kanske bara maste utanfor Sveriges granser for att traffa pa dem...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0