whatislifewithoutadreamtohold

Jag känner mig så okreativ men jag känner mig skyldig att föreviga min gårdag genom ett inlägg. Först och främst så sov jag till 15.29 bara det i sig gav mig lite ångest. Jag gick till Theresia vid 20 och snart kom Julia, australienarna Letitia och Andrew, tysken Alex och amerikanen John. Det skulle visa sig att John också läste nybörjartyska denna termin och att Alex gjorde alla hans tyskauppgifter, på samma sätt som Theresia gjorde mina. Varför lägga ner mer jobb än nödvändigt liksom? Drinking-Jenga åkte fram och så även goon och Jack Daniels. Jag kan bara inte lära mig att inte blanda Bourbon och Goon och fick ännu en gång stå mitt kast dagen efter. Efter ett mycket packat samtal till min vän Bernan för att se om hon lever fortsatte jag på samma spår och fyllesmsade Stu och frågade om han och grabbarna från campus skulle ut. Det skulle de icke och vi bestämde att slå klackarna i taket tillsammans i helgen istället. Detta var ett ypperligt tillfälle att dricka sig dräggpackad eftersom Sean inte skulle gå ut och jag behövde inte koncentrera mig på att vara mitt fabulösa jag. Vi bytte snart ut Drinking-Jenga mot Alex' shotspel. Shotta goon liksom, man slutar aldrig att förvåna. Ingen fattade reglerna och alla bara drack när de blev tillsagda av Alex, precis som det ska vara. Jag löpte linan ut och kryddade till förfesten med att spy lite, för att få plats med mer, men jag gjorde det mycket diskret, det är ju inte första gången jag gör det, och än idag är det min lilla hemlighet.

Vi tog oss till the Great Northern och tappade Letitia och Andrew på vägen, och mötte upp Theresias Jake och hans vänner på GN. Plus så fanns det massor med extra folk där som vi kännde så jag hängde lite med bland annat Ian, amerikan som är helt übergullig och trevlig och vi pratade om den första kvällen vi träffades på hostellet och fotot jag taggade hans händer på på facebook när han gör älghorn bakom Jens huvud. Vi har väldigt innehållsrika liv. Jag pratade med Theresias tyska bekant som jag inte har en aning om vad han heter, med Phil som också bodde på YHA i början, störde Alex stötande på nån tjej, och pratade med Henry från min Media, Culture and Society tutorial som jag tyckt är skitsnygg sedan första veckan när jag upptäckte honom gå med en surfbräda mot hostellet. Runt klockan ganska sent skulle Theresia gå hem men jag ville inte gå än för jag hade väldans kul så jag stannade och sov i Henrys sjukt sköna dubbelsäng med duntäcke.

På morgonen vaknar jag och vill dö. Absolut inte för att jag vaknat upp inte hemma med en übersnygg icke-främling amerikan, fylle-smsat Seans kompis, och missat fröjden att se Sverige åka ur EM, utan för att jag var så satans bakfull. Jag låg och tänkte på om det är möjligt att dö av bakfylla och att jag skulle vara det första dödsfallet som rubriceras: Bakfylla. Men när han la sina armar om mig i vaket tillstånd mådde jag lite bättre. Vi låg där och beklagade oss för varandra om hur hemskt vi mår och han tyckte vi skulle sova mer. Ja tack. I den dubbelsängen skulle jag ha kunnat ligga hela dagen. Om inte det varit för Phil. Ja samma Phil som bodde på YHA. Newcastle är litet. De är bästa kompisar. Någon jävel skulle komma och kolla på huset så vi alla var tvugna att dra klockan 11. Henry tyckte att vi skulle gå och äta frukost. Synd bara att jag är så bakfull att jag inte skulle kunna få ner en bit. Vi gick längs stranden och sedan för att käka. Käka för mig betydde bubbelvatten och kaffe. Jag har sedan jag kommit hem krälat i bakisplågor. Men det är för det mesta alltid värt det.