whatislifewithoutadreamtohold

Jag led för en stund sedan av serious choklad-cravings. Jag öppnade en skåplucka och fann en stor kartong Anton Berg. "Yes" ropade jag så högt att mina grannar på andra sidan gatan tittade ut genom fönstret med ett ansiktuttryck som avslöjade att de undrade om jag vunnit på lotto.
Jag böjade rota i kartongen och fann den ena spännande chokladbiten efter den andra. Jag valde noggrant ut de tre bitar som lockade mig mest. En av dessa bitar lockade mer än de andra. Den såg liksom krispig ut. Jag hoppades och trodde på chokladcrisp. Jag förde biten sakta mot munnet och tog en liten ljuv tugga. Men! Tuggan blev inte så ljuv som jag förväntade mig. Det var marsipan i min ljuvliga "chokladcrisp". Jag grimarserade värre än min bror gjorde när han drack Baileys när han var sex år för att jag lurade i honom att det var chokladmjölk. Jag lade tillbaka biten i kartongen och tog en ny crisp. Jag skulle hitta en crisp om jag så skulle vara tvungen att ta en tugga av alla bitar.
För är man sugen på något duger inget annat. Jag hittade en krisp och har nu tyckt i mig tre bitar Anton Berg. Jag mår jätteilla och ångrar mig. Men jag kan trösta mig med att jag gjort dagens goda gärning i form av att bita av en bit av en marsipanchoklad så att nästa person kan se att det är en äckel som ligger där och inte behöva genomgå samma trauma som jag gjorde.
Jag gör verkligen världen lite bättre genom att finnas.