whatislifewithoutadreamtohold

Tisdagen blev mycket givande. Om man bortser från mitt mystiskt försvunna körkort. Förfesten hos mig blev lite väl entusiastisk, tack vare dryckesspel med regler som förhindrade namn. Så istället för Contan, Bernan och Yvvan var det Det lilla bruna bajslinnet, Lilla halsbandet och Lilla cowboyscarfen som gällde. Framme vid Satin märkte jag att jag inte har mitt körkort.
Jag fick panik eftersom jag alltid stoppar tillbaka mitt körkort när jag visat leg.
Taxi tillbaka till studentgatan, hämta passet, för att sedan precis hinna till halva priset i baren. Bernan var nog lite full av kommande incident att döma: Det sätter sig en kille i glasögon stora som tefat bredvid oss, med ganska intressanta kläder. Lilla halsbandet (Bernan) kläcker då en lite väl desperat kommentar, "Alltså han är nästan okej om man tar bot glasögonen och lite annat". Ja du, Lilla halsbandet, eller så kan du ta en helt annan kille kanske?

Det blev i alla fall efterfest på stan. En riktig efterfest, med öl och massor med prat fram till morgonen. Lilla cowboyscarfen (Yvvan) var den som gav upp först, hon la sig i ett hörn, på lite tidningspapper med en filt över sig.
Äkta uteliggar-style. När det sedan var dags att sova paxade jag den lilla mattan och Lilla halsbandet paxade den lilla stolen. Men det blev inte riktigt så. Jag kunde ha sovit i den lilla soffan istället för på den lilla mattan, men det blev den stora mattan som fick vara min sovplats. Jag fick i alla fall en kudde och jag fick lukta på Hugo Boss. Lilla halsbandet övergav sin paxade stol till förmån för sängen. På morgonen vaknar (eller ja som om vi, förutom Yvvan, sovit något) vi av att Lilla cowboyscarfen sätter sig upp i sitt hörn: "Hallåååååååå, var är alla?!" Jag förklarade trött att två ligger i sängen, en hade gått till jobbet, och en hade gått eftersom han ansåg att han befann sig i ett incesthus. Lilla cowboyscarfen ville gå hem på en gång. Typiskt, precis när jag hittat någons tjocktröja och klättrat upp i soffan.

Men lilla cowboyscarfens ord är lag och vi begav oss hemåt klockan 7. På bussen trodde jag att jag skulle avlida, det är inte lätt när man inte ätit något på hela dagen, inte sovit en blund och druckit en mäng alkohol som skulle kunna motsvara halva Östersjön. Väl hemma hetsåt jag majs och fetaost i väntan på att mina nudlar skulle bli klara. När jag sedan skulle trilla i säng går det upp för mig att min mobil ligger kvar på efterfesten på stan.
Ja detta skulle bli intressant. Jag lade mig för att sova och beredde mn hjärna på extrem stalking dagen därpå.