whatislifewithoutadreamtohold

Jag måste klargöra en sak. Jag vill klargöra att jag ibland när jag talar i telefon lägger på när jag anser att samtalet är över från min sida.
Jag säger inte hejdå. Jag bara lägger på.
Oftast beror det på att jag inte orkar fortsätta konversationen eftersom jag inte har mer att tillföra och att jag inte längre är nyfiken på vad den i andra änden har att säga. Jag antar att detta inte är så uppskattat.
Jag vet ju inte egentligen, eftersom jag lägger på och inte kan höra min före detta telefonkamrats reaktion.
Jag vet dock att min pappa inte uppskattar det jag gör. Eller jag gör det inte ofta när jag pratar med honom. Jag kan med stor säkerhet säga att jag inte kommer att göra det igen, eftersom jag inte längre bor hemma och därför inte tröttnar på min far. Nedan följer en liten anekdot:

Jag talar med pappa i telefon, eller ja vi tjafsar nog.
Jag lägger på. För att markera att jag är klar.
Föga anande att det skulle ringa strax. Pappa ringer upp
- Du lägger inte på i örat på mig! Man säger alltid hejdå!
- mmm hejdå
Jag lägger på. Nu anade jag ännu mindre att det skulle ringa igen.
Men pappsen gav inte upp.
- Man lägger inte på sådär, man väntar på att den andra personen ska säga hejdå också!!!!

Telefonuppfostran. En utdöende form fler föräldrar bör anamma.