Why do I keep hitting myself with a hammer? Because it feels so good when I stop.

Jag har inte en uns ångest längre. Det har gått upp och ner de senaste dagarna men nu har min ångest har flytt och kommer att hålla sig borta.
Jag ångrar ingenting, och tycker nästan att det är helt okej. Jag är nästan ganska nöjd. Jag skulle nästan kunna göra det igen.
Jag är ganska skön och trivsam fan.

Dagens visdomsord lånar jag från Van The Man: Worrying is like a rocking chair. It gives you something to do, but it doesn't get you anywhere.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0