whatislifewithoutadreamtohold

Who am I to dream, dreams are for fools, they always let you down

I go around chasing dreams my whole life. Jag lämnar människor som betyder något bakom mig, och sedan är jag förvånad över att vissa inte står där och väntar på mig. "De" stod och väntade under hela min Londonvistelse, med öppna armar när jag kom tillbaka. Därför trodde jag att han skulle stå där efter Örebro, efter Australien osv. Jag vet, naivt, dumt, inget jag kan kräva. Jag har inte stannat upp med mitt liv. Varför ska han göra det? Jag har jagat drömmar och ambitioner. Jag har kanske gjort så felaktiga val i livet.
Men samtidigt, vad och vem skulle jag ha varit utan mina val?
Kvar i Södertälje. Min största skräck. Södertälje. Så jag åker till London, lämnar människor jag tycker om. Jag kommer tillbaka, åker till Örebro.
Lämnar människor jag tycker om igen. Och jag är förvånad över att de inte väntar på mig. Nästa är Australien. Och det kan jag göra utan att förvänta mig att någon kommer att vänta på mig när jag kommer tillbaka.
Nu vet jag vad jag har offrat på vägen till drömmarna. Är det värt det? 
Nu är det kanske för sent för att göra rätt, så jag kan lika gärna åka,
ett miljöombyte skulle jag må bra av. 
Plötsligt känns det inte lika bra att jaga drömmar längre.

I'm twisted because one side of me is telling me that I need to move on
On the other side I wanna break down and cry