B-kupa, kameramobiler och främlingar.
Idag va jag på stan. Jag tänkte lämna tillbaka ett linne. Jag och Bernan åkte samma buss in, det är bra att åka buss med sin vän, då kommer ingen främling och sätter sig bredvid en. När jag satt på bussen kom jag på att jag glömt linnet hemma. Gilla läget. Bernan steg av vid Resecentrum för att åka till Katrineholm, och jag satt kvar. Då kommer det en främling och sätter sig bredvid mig! Jag förstår inte detta!
Och nu till dagens stora fråga: Varför sätter sig folk sig bredvid en när det finns andra platser på bussen?! Och när man har sin väska på sätet bredvid! Fattar folk inte?! Jag lär ju ha min väska där för att du inte ska sätta dig bredvid mig! Suck.
Jag klev av och började sätta sprätt på mina pengar. Jag köpte mycket onödiga saker. Inte en enda julklapp. Själviska, själviska jag.
Fast till mitt försvar vill jag säga att jag va på Gant för att inhandla presentkort till far min, men att de inte hade kommit sådeså.
Ge mig lite credit för det. Tack.
Mycket fattigare, men lite nöjdare satte jag mig på bussen. Nu undras det säkert massvis över vad jag köpte för vackra plagg idag. Och för att citera Snabbtass: "Skit i det du, det här är ingen jävla modeblogg!"
På bussen fick jag bevittna något oerhört spännande. Jag kan ju säga att jag nu fattat poängen med videosamtal. Jag såg en kvinna hålla sin mobil framför sig, jag undrade lite irriterat om hon stod och tog kort på sig själv.
Själv. På en buss. Men sedan visade det sig att hon "pratade" teckenspråk in i mobilen. Hon va döv. Mobiltelefonföretag diskriminerar inte någon.
Way to go!
Dagens goda nyhet (förutom kameramobiler): Jag inhandlade en BH i storlek B! Jag blev mycket glad. Självfallet fattar jag att man har olika storlek beroende på BH ibland, men jag är glad ändå. Nu uppstår det säkert förvirring och det undras hej vilt om B-kupa är mindre eller större än den vanliga storleken jag brukar inhandla. I mitt kompisgäng strävar vi efter små bröst.
