Ännu en gång bjuds det på osammanhängande fyllebloggande.

Jag är precis hemkommern från krogen. Jag är asfull.
Varje utgång i Södertälje blir galen. Det är nog för att jag inte tänker på att behärksa mig (som om jag gör det i örebro liksom). Roland va asfull han hoppades på att jag skulle fortsätta hafla med dem. Men jag ville hem och äta töltöttkáposzta. Det är en ungersk variant av kåldolmar fast myckjet godare med massor av sås/saft med kål i. mmmm. Det äter vi bara vid jul.
Och snart är det jul. Jag vill ha. Extra mycket eftersom jag inte ätit nåt idag (förklaringen till min fylla). Så jag lämnar alla med ett hångel, asså inte alla, bara en, inte fan är jag en gänghora inte (men Partysnöret är haha), byter till platta skor och går hemåt. Väl hemma hittar jag ingen töltöttkáposzta!
The story of my life. Men jag minns att jag gåt förbi 2 kastruller när jag gick in. Jag tar med mig en gaffel, drar på mig världens största mjukisbyxor,
en stor real madrid-tjocktröja, klackskor, går ut, sätter mig på huk och häver  i mig kall töltöttkáposzta. Det måste ha sett ganska charmigt ut.
Men inte brydde jag mig inte! Aldig! jag åt ju töltöttkáposzta. 
När nåt är kallt syns det ju att man ätit ur det. jag tänkte "momma is gonna be maaaaad". Men jag brydde mig inte. Det löser sig, tänkte jag som alltid på fyllan. Hur det går imorgon med mommas reaktion återstår att se.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0