På nattkvisten.

Men nej, jag tänker inte kolla på Körslaget. Igen. Att titta på det i lördags var tillräckligt illa. Jag fruktar dock att det kommer att upprepas ibland. Har man tre kanaler måste man ofta välja mellan pest och kolera.
Jag ska nu istället titta på The War at Home på Surfthechannel. Världens roligaste serie.

Mike: Hey, Dad, I need you to sign this math test.
Dave: You failed?
Mike: No, my teacher just wants your autograph. He's a big fan of mid-level insurance salesmen.

Kvällsfilosofi.

Vart har hösten tagit vägen? Årstiden har hoppat från "sommar" och till förvinter, någon kontinuelig temperaturnedgång har det inte ens varit frågan om, det har varit liksom ett hopp från 20 grader och ner till fyra.
Jag behöver en vettig jacka.

Vårat köksfönster har typ ett glapp där det kommer in iskall luft. Måste fixas asap, annars är vi körda när temperaturen sjunker ytterligare.

När jag tittade på Palamentet idag tänkte jag på det riktiga valet. Jag tänkte "tänk, tänk om man skulle råka rösta sosse". Jag skulle nog inte kunna leva med mig själv då och ha ångest varje dag under resten av mitt liv.

Nu ska jag titta på svininfluenseprogram.

It's a fine line.

Pappa: Han som åker runt sådär.
Melinda: Jag känner honom... eller, jag känner inte honom- jag stör mig på honom.


And I was never looking for approval from anyone but you.

Jag börjar vakna ur min bakiskoma- men jag är långt ifrån att vara i toppform.
Jag sov till 14 och slutade liksom aldrig att skaka men gick upp ändå. Jag avnjöt ett "Vem vet mest"-maraton på SVT innan mina köldskador var outhärdiga. Då ställde jag mig i duschen i hopp om att bli uppvärmd. Efter fem minuter klev jag ut för jag blev uttråkad. Jag hann dock notera att vi har mönster på våra draperier.

Igår satt jag och Åsa i soffan, lyssnade på Killers och lekte bisarra lekar. Typ "Vem av våra killkompisar bland dem vi umgås med mest skulle du gifta dig med om du var tvungen" och "Vem av våra killkompisar tror att jag väljer dem och vem tror att du väljer dem?" Och sedan "Vem av våra killkompisar ligger helst med dig och vem ligger helst med mig?". När klockan var 23 tyckte vi att det var dags att dra till Fredrik efter att ha lyssnat på sommardängan några gånger på högsta. Hos Fredrik vann jag över Oll-Purre i wii tennis två gånger på raken och jag straffades med att han under följande dryckesspel bombade alla klunkar på mig. Vi var på Flamingo, jag minns mycket lite. Ett gästspel på Subway och sedan efterfest hos Fredrik. Fast jag spydde och la mig för att sova. När efterfesten var slut väckte Åsa mig som vanligt och vi åkte hem. Jag börjar bli vek. men nästa helg då, DÅ smäller det. Jag halvsov på Oll-Purre i taxin och sedan krälade jag upp för trapporna, spydde på toa, och la mig i sängen.

Jag och Thomas står vid Fredriks port och har gjort det ett tag:
Melinda: Men alltså kan Fredrik komma, jag vill gå in.
Thomas: men Fredrik har inga nycklar.
Okej kanske kunde sagt det tidigare?

Nu ska jag äta mikrofiskgratäng. Åh jag tycker att det är så gott!


Lördag, ca 17.00, på kontoret:

Åsa: Skulle inte du plugga?
Melinda: Nää, det är för dåligt väder för det.


Correction

Självklart kommer jag inte att hoppa utgång.

Motion leder tydligen till döden.

Jag har stört ont i ryggen. Jag förstår inte riktigt varför. På måndag ska min läkare tala om för mig varför. Jag har fått samma diagnos både av det där numret man ringer och av sjuksköterskan på Telgeakuten, det vill säga inget jag själv inte kunat konstatera: "du måste i alla fall undersökas". De tillade dock att det kan vara någon nerv som kommit i kläm. Jag berättade att jag häromdagen gav mig på den hälsosamma uppgiften att gå från Tekniska högskolan till T-Centralen och sedan från Östertälje till Mariekäll och tillade: "men vadå, det är ju bara motion liksom". Då sa hon att jag kan vara överansträngd. Men va? Det kan jag inte acceptera, jag får inte vara överansträngd. Hur överansträngd kan man bli av att gå sex kilometer? Jag tänkte ju springa ett Honolulu maraton på 42 kilometer.

Jag har så pass ont i ryggen att jag funderar på att passa utekväll och ligga i soffan och drägla efter Idol-Kalle, och nu en till jag har satt mina peddoögon i, fast jag vet inte vad han heter. Han ser ut som tolv i alla fall och det gillar vi. Kalle är nästan lite för manlig för min del.


Septemberbetraktelse.

Det luktar jul hemma hos oss i Grusåsen.
Jag gillar det inte.


<3 Kärlek

Jag är helt dödsfjortiskär i Idol-Calle Kristiansson. Jag kommer att börja följa Idol nu. Jag blev tårögd när han sjöng "Walking in Memphis" på sin audition och jag har spelat upp klippet massor av gånger.
Åh jösses, ja jag hör hur jag låter. Men jag kan inte rå för det, detta är kärlek när den är som mest äkta. Calle är för mig vad Nick Carter var för Melinda, elva år. Denna gång ser det dock ljusare ut, Calle och jag bor i alla fall i samma land. Mina chanser ökade avsevärt.
Exakt hur allvarlig är då denna crush? Let's säga: jag har röstat.


Ett motto att leva efter.

Jag hoppas att min pappa förstod att det var i Stockholm han ska hämta mig ikväll och inte i Östertälje.
Vi moderater ringer inte SL för att fråga hur bussen går. Vi ringer efter skjuts.


Summery.

Vilken fylla alltså.
Fördrinkar hos Lia med Lööv, Caroline och Åsa. Stor taxi till Flamingo. Många vi kände. Mer dricka. Efterfest hos Lööv med massor av folk. Jag spydde. Jag somnade. Jag blev väckt senare och hemsläpad. Anna glömdes kvar. Vända med taxin. Hem. Spy mer. Däcka. Mobilen glömd hos Fredrik.
Bakfylla.

Fyndat

Mina idiotkompisar har under gårdagen stoppat in följande saker i min kyl: tändare, en tre månader gammal inköpslista och lattepulver.
Jag har aldrig påstått att de är normala, å andra sidan tror jag inte att de hävdar det själva heller.

När man ligger trea på "flitigaste spelarna"-listan för Klick Klack & Roll börjar man fundera på ett mer produktivt fritidsintresse.


Lucky number 13

13 rätt på stryk- eller europatipset skulle fan inte sitta fel.
Om jag skulle vinna en massa pengar skulle jag ge lite till mina föräldrar, inte för att det går någon nöd på dem, tvärtom, men de har försörjt mig mer än lagom under mina år. De sa att de inte skulle ta emot en donation om jag "bara" skulle vinna typ 500 000. "Men om du skulle vinna kanske tio miljoner skulle vi nog inte tacka nej".
Okej, så bra, då var det bara det jag behöver göra. Det kan väl inte vara så svårt egentligen?

Kunskapsintag.

Snittet för avgångsbetygen från gymnasieskolan ligger på 13,3 i Södertälje och 14 i hela landet läste jag precis ackompanjerad av mina bakisplågor. Jag trodde det låg mycket högre. Jag är way bättre än genomsnittsstudenten, men det var väl inget nytt.

Fill up my cup, Mazal tov.

I know that we’ll have a ball
if we get down and go out
and just loose it all


Allt började med vinpimplande i vårt Penthouse med finbesök av Empa, en av våra få tjejkompisar- vi har väl typ ja typ två stycken som vi umgås med. Emilie berättade om en "hästvideo" som hon var med i som typ tioåring och vi dog av garv, utan att ens ha sett den. Fredrik, Oll-Purre och födelsedagsbarnet, Anders, som dagen till ära hade på sig en vinterjacka, bestämde sig för att stanna nära hamn och inte åka till Stockholm så de kom över och Mardi Gras på vårat favorithav kunde börja. I samma sekund som de klev in genom dörren gick spårnivån från typ 50 till 100. En mycket diffus förfest med sommardängan på högsta volym så att vi skrek till varandra trots att vi alla satt runt bordet i våran salong. Så småning om härjade vi ner för terrängen och jag trodde i mörkret att Oll-Purre var en våldtäcksman. Vi svängde förbi CP. Sedan Flamingo. Diffust. Röjig efterfest, typ sju pers, "Han med skinnjackan" gjorde ett kort gästspel. Fredrik dansar och mimar till BSB, något som blivit standard på Mardi Gras-efterfester den senaste tiden. Viktor däckar i soffan med halsband runt halsen och kommer att komma försent till jobbet, som börjar klockan 07, när han vaknar dagen efter. Fredrik vaknar upp på golvet. Jag vaknar upp med baksmälla.

Melinda (viskar till Åsa under hela vägen ner för berget): "Kolla den där gubben där nere på stigen, kolla, kolla, han bara står där och tittar, han vill nog våldta oss, kolla, kolla vad äcklig han är...åh nej nu pratar han med Fredrik och Anders.
Det visade sig vara Oll-Purre.

"Men alla håller liksom i mig"
-Anders ner för berget-

Melinda: Vi tycker folk är äckliga (en stunds funderande) ja jag tycker alla jag inte ligger med är äckliga.
Purre och Fredrik: Eeeh...? Tack?
Klart jag inte tycker mina kompisar är äckliga, men jag trodde att det var underförstått.

"DU skulle hhhhata Max"
-Åsa till Emilie-

"Jag fyller år idag.....ge mig 500 spänn"
-Anders i true sossestil, cirka 100 ggr under kvällen-

"Vi bestämde oss för att stanna nära hamn"
-Fredrik-

"Men varför väser ni närni säger hata?"
-Emilie-

Melinda:
Så frågade han om man fick ta med cykel på bussarna, jag sa nej och...
Emilie: ...men är det här något man får lära sig eller är du bara allmänbildad?

Go out and smash it like Oh My God


Vikten av att kunna ge rätt info ändå:

"Tack då har jag koll" säger tjejen jag precis rekommenderat resväg till.
Jag tänker: Bra för det har inte jag.


Back to reality.

Jag är tillbaka från London, mitt lilla besök resulterade i besök hos mina nygifta vänner, catch up med Johannis, fem par skor i handbagaget, massinköp av filmer på HMV-s bisarra rea, ett och annat klädesplagg, slut på alla pengar jag fick av mamma och pappa och en nice drink-kväll med min före detta co-worker James.
Ungefär så.

Jag saknar att bo i London. Jag funderar starkt på att flytta tillbaka. När jag var där kändes det som om jag aldrig lämnat placet och jag kände mig hemma. Den enda skillnaden var att flybusshållplatsen flyttat in på en tvärgata från Oxford street.

Happy Friday

På apoteket efter att köpt Resorb,
"...och vart ligger närmaste Systembolag?"


Hejdå i några dagar.

Jag känner att jag är ute i sista minuten, jag checkade precis in och måste hem till mina föräldrar och skriva ut boardingcardet, äta något lätt och åka till flygplatsen. Jag har varit en time-turtle idag. Men den lilla power nap på fyra timmar mellan 11 och 15 var nödvändig. Nu ska jag dricka kaffe.
I'm off!

Apropå polisen.

Modigt att vara anonym när man lämnar kommentarer.
Jag har haft positiva erfarenheter med polisen, huvudsakligen för att jag oftast håller mig på rätt sida av lagen, men jag har aldrig påstått att jag tycker att polisen är fantastisk eller hur, jag råkar bara tycka att det inte är okej att kasta sten på andra människor, särskillt inte på folk som ska försöka upprätthålla lagen. Konstiga konstiga jag som tycker så.
Men nu är det ju främst brandmännen som stenas. Har man någonsin haft en negativ upplevelse med en brandman? Du menar kanske den gången då de försökte släcka ditt hus när det brann och drog ut din gamla mormor ur lågorna. Skäms på er brandmän.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0