whatislifewithoutadreamtohold

Jag loggade precis in på mitt konto vid Stockholms uni och såg att jag äntligen fått in betyget för min kurs från i höstas i ekonomisk historia om fattiga och rika länder.
And I got a freakin' A!
Jävlar! Jag visste att hon tyckte att jag var bra och tyckte det jag lämnade in var bra, men inte tänkte jag att jag skulle få högsta möjliga betyg. Jag hade väl förväntat mig ett B kanske. Jag är så nöjd. Detta är så stört, med tanke på att jag läste mycket lite och många gånger inte hade en aning om vad jag skrev i hemtentorna, men det är väl ungefär så det är att vara student, eller det kanske bara är jag?
Jag är så himla fantastisk! Varför blir jag förvånad varje gång I pull off sånt här när jag vet att jag kan utan att behöva anstränga mig lika mycket som genomsnittsstudenten?

Jag vet inte riktigt varför jag inte är lika hypad inför denna fotbollsfest som jag borde vara. När jag var yngre kunde jag vara speedad och nervös i flera veckor innan El Classico skulle gå av stapeln, jag var uppspelt som fan! Jag kommer att kolla på matchen även i år, men ju flera år som går, desto mindre spännande är det. Det är inte så att mitt fotbollsintresse minskat, för jag är fortfarande ett jävla miffo. Så varför är jag inte så hypad som det sig bör?

Jag tror att livet kommer emellan ju fler år som går. Vad hade man att tänka på när man var tolv liksom förutom det man ville tänka på? Typ hurvida man skulle hinna klart med det där arbetet om Asien, varför man fick ett fel och inte alla rätt på ett läxförhör om någon bok om en tupp, eller vart ens favoritkula mystiskt kan ha försvunnit ur kulpåsen.

Jag är fortfarande nyfiken på hur Englands matchtröja kommer att se ut när det kommer en ny, men det är inte så att jag ligger vaken om nätterna och undrar. Ja, kära vänner. Livet alltså och allt som kommer med, det står helt enkelt i vägen för mina favoritintressen.

Så vilka jag håller på? Real Madrid.
Jag har sett båda lagen live på deras hemma-arenor och att vara på Santiago Bernabeu var en större upplevelse än Camp Nou, Camp Nou är liksom Barcelona, överskattat, även om jag kanske fruktar att de vinner ikväll. Jag vill lägga upp någon bild, men bilderna finns på min egen dator. Fina fina Madridbilder <3

- Ska vi gå till gymet imorgon om vi inte är för bakis?
- Ja okej!

Med tanke på att jag kom hem 10 imorse och Åsa klockan 14 får gymet klara sig utan oss idag. Men jag är inte bakis, bara lite trött efter fyra timmars sömn. Jag har slutat att bli bakis och spy verkar det som.
Peppar peppar, detta kommer jag att få äta upp imorgon.

Melinda: Var vi på den dära Bubbles igår?
Åsa: aaa, fast inte där nere.
Melinda: Aha...
Åsa: Men Anders var nere en sväng och tittade.
Melinda: Okej.
Melinda: Vadå han gick ner dit och kom tillbaka?
Åsa: Jaa
Flera följdfrågor föjer.
Åsa: Men alltså vart var du igår?!

Jag verkligen älskar www.textsfromlastnight.com, man känner igen sig i så många sms eller så är de så bisarra att man bara garvar ihjäl sig. Dagens favorit är den nedan, jag kunde ha skickat det sms:et själv, för visst har jag både sagt och gjort detta (och kan göra det fortfarande) under mina vackra studentdagar. Att mina betyg är fina och att jag aldrig blivit underkänd- och då menar jag allt ifrån babyettan till nutid, tyder på att multitasking verkligen är min grej.

"I'm drinking while I write this paper.
When I can't see the screen anymore,
I'm gonna come out."

Men hej här sitter jag och skriver mitt första inlägg för dagen klockan 06.48. Jag befann mig på jobbet klockan 06.15 efter att självmant klivit upp en hel kvart tidigare än utsatt tid, dvs 05.15 (!). Och inte är jag trött heller.
Min pappa är så fantastisk som skjutsar mig hela vägen till jobbet när jag börjar ovanligt tidigt eller hämtar när jag slutar ovanligt sent. Min mamma är inte så pjåkig hon heller. Hon tappade konstigt nog inte humöret när jag tappade min matlåda häromdagen som hon precis packat ihop, innehållande köttbitar och svampsås, som hamnade på vit matta, vägg och golv. Det är som att ha en treåring hemma. Inte ens min bror har gjort saker som dessa på flera år, och han är ändå bara tolv, medan jag gör liknande saker relativt ofta. Nu gled jag inte på ett sidospår.
I alla fall, jag var inte ett dugg trött när jag vaknade så jag tänkte att jag borde gå upp för att inte somna om och riskera att vakna jjjättetrött en kvart senare. Exakt just nu ringer det inte alls på jobbet, såååå vem ska jag stalka på facebook? Eller nej förresten! Bubble Shooter, ja!

Gårdagen. Vinkalas. Fylla. Barrunda? Olle på 550(!). "Flaminko". Dimma. Efterfest till 07. Ont i huvudet. Joba 17-22.30. Supa mera.

Sådär ja, mycket pedagogisk sammanfattning. Idag blir det glöggfylla efter att jag jobbat klart. Glögg och cider som mamma köpt.  Saker inhandlade av föräldrar smakar ännu godare. Gratis är gott heter det ju.

Jag satt och bölade till Idol igår. För Calle och Erik är helt fantastiska, min kärlek för dem är så stor.
Jag vill liksom inte vara hon den dära som bölar till Idol, det är ju...liksom...typ asmobbat.

Évek óta nem történik semmi csak várom a nagy csodát.
Évek óta nem változik semmi, mért kezdjem én a változást?

Mindig azt mondják hogy legyek jó
De miért mindig csak én, csak én legyek a jó?

Jag har alltid hhhhhhatat Maradona, jag kan inte beskriva mitt hat för den fuskaren som både dopar sig och använder händerna, så jag tänker inte ens försöka. Igår kom Thierry Henry också upp på min hatlista. Hade jag varit Irländare hade jag hatat honom ännu mer. Det är spelare som Maradona och Henry som bevisar att det lönar sig att fuska. Maradona tog Argentina till semifinal i VM 86 med hjälp av sin hand, som egentligen ju inte var hans hand utan "Guds", och igår tog Henry Frankrike till VM 2010. Spelare som inte respekterar sporten är det vidrigaste jag vet. Det var en mörk dag för stackars Irland igår. Och Irland är inte ens mitt lag, men jag känner med dem. Fy fan alltså.

I can't feel my senses
I just feel the cold

Om fem timmar, om fem timmar kommer Bertil med värme. Det har varit ungefär nollgradigt i någon vecka nu och jag övedriver inte: det är varmare ute än inne. Jag har sovit i mjukisbyxor, två lager tröjor, ibland med min varma vinterjackan ovanpå mina två täcken, och med mössa. När jag skulle upp tidigt dagen efter har jag sovit hos mina föräldrar, för det räcker gott med att gå upp tidigt, jag vill inte frysa ihjäl också, det är bland det obehagligaste som finns: att frysa jättemycket när man går upp tidigt. Men som sagt; det är slut med det, för snart kommer Bertil!

Idag trodde jag att min analfabetmobil hade upplevt sitt sista fall och slängt sig in i den definitiva döden. Men som så många gånger förr lyckades återupplivningsförsöken och några timmar senare är han sitt gamla jag igen. Som sagt, odödlig.
Självmordsförsöket hände på gymet där jag förövrigt tillbringade hela två timmar. Imorgon får vi se om jag får ånga mig, vilket jag med sor sannolikhet får eftersom jag redan nu har ont på ganska många ställen och kan inte skriva med en penna utan att det ser dumt ut. Tur att jag ska vara bakis imorgon och kan vila upp mig inför en ny tvåtimmarsession på fredag.

Och med tanke på utelämnandet av diverse bokstäver i texten ovan börjar biverkningarna redan visa sig.

Just nu är jag skonad från för många samtal, så jag har tid för Bubble Shooter, sms-ande och slösurfande.
Min senaste sms-konversation skedde med Lillefot och innehöll som vanligt de mest otippade sakerna:

Från: Lillefot 16/11/2009 21:26
"Ska du komma hem ikväll?
Jag är sugen på lyxchoklad. På juldagen ska jag
äta en bit lyxchoklad efter våran lyxsallad.
På lyxjuldagen"

Vasstand 16/11/2009 21:48:
"Kan du ta ut mitt ägg ur vattnet och stoppa i kylen?
Jag sitter och funderar på om jag kommer att vara
otrogen mot ______. Vad tror du?

Från: Lillefot 16/11/2009 21:51
"Jag har redan tagit ut ditt äga.Men du är väl inte
den otrogne typen? Men du kanske känner för en
riktig man ibland eller förlåt mig en pojke ibland"

Vasstand 16/11/2009 22:06
"Man tror inte det om mig (...) men jag ska vara snäll
mot ______ så länge han sköter sig, och är moderat.

Kontinuitet är inget nyckelord när det gäller mitt bloggande, det är säkert. Igår sprang jag på löpbandet hos mamma och pappa, idag har jag ont, en ursäkt för att inte springa idag. Jag klockade mig själv och räknade sedan ut att det skulle ta mig sex timmar att springa Honolulu Marathon (plus lite till eftersom man kommer att vara trött i värmen), jag vill få ner det till fem, gärna fyra och en halv, jag har mer än ett år på mig så det ska nog inte vara några problem. Med tanke på att den som kom sist i min åldersklass år 2008 sprang på 13 timmar så kan jag egentligen ställa upp med mina sex timmar, fast jag vill inte. Fem timmar eller mindre sådeså.

Hawaii, världens mest underbara ställe



<3 <3 <3



Hur kan man annat än att älska stället?

En händelse idag har gjort min dag. Jag är bäst. Jag är så nöjd med mig själv, så nöjd att mina ben till och med darrade lite av stolthet. Tyvärr kan jag inte nämna vad denna lilla händelse var eftersom det eventuellt skulle kunna orsaka tumult. Jag är en mycket skicklig människa som tar vara på chanser när de uppenbarar sig framför mig. Lycko mig.
Dagens händelse har ingenting med någonting eller någon att göra, bara med hur bäst jag är.

Åsa (till Max): Det är en bomb utanför vårat hus!
Melinda: Va, är det?!
Åsa: Men det va ju du som sa det till mig nyss.

Fan vad jag ser fram emot att bli skitfull.
Jag tror att jag kommer att behöva vara en bra kompis och skrika SM-Guuuuld igen. Jag kan inte bry mig mindre om allsvensk fotboll, men damn it jag är en bra kompis.
Om tre timmar slutar jag jobbet och går in i dimman på Lilla Essingen hos Mäx. "Hoppsan hoppsan" ikväll hoppas vi på mongofylla från Oll-Purre "Olle" igen.

- Jag måste säga att jag är imponerad av dig, Anton.
- Vadå för att inte jag också kysste honom?
- Näe för att du befinner dig här och inte i baren och sitter och super ner dig, det tyder på att du har både karaktär och integritet.
- Nej det tyder på att jag är pank.



Den enda vettiga svenska serien.

NEJ! Nu är det för kallt!
Eftersom jag inte kommer att åka iväg föränn om minst 1 1/2 månad måste jag införskaffa mig en vinterjacka. Jag hade hoppats på att jag skulle klara mig med mina lite tunnare jackor eftersom jag egentligen tycker att det är onödigt att lägga tusentals kronor på en vinterjacka som ska användas i två månader, för att sedan hänga i garderoben under åren jag tänker befinna mig i varma länder (annars tycker jag inte att det är onödigt).
Men det är för kallt och jag måste ha en. Och köper jag mig en jacka så ska det inte vara vilken tattarjacka som helst. Ja jag skäms inte över att säga det; det måste vara ett fint märke och gärna mörkblå, jag har en bild i huvudet och hoppas på att hitta min abstrakta bild i konkret form imorgon. 
Så på uppmuntran av mamma och hennes plånbok ger jag mig av för att raida NK efter jobbet imorgon.

Jag älskar Hannah Montana. Sådär apropå ingenting.

Jag har hittills haft jättetrevligt på mitt nattpass, jag har tittat på How I met your mother, Gossip Girl och Vänner, jag har spelat Bubble Shooter och vunnit (vilken kick man får av att vinna på Bubble Shooter) och jag har löst Suduko. Jag har haft så trevligt att jag plockade på mig några nattpass nästa månad också.

Min högsta önskan just nu, är att mina ägg ska hinna koka innan min pappa kommer för att skjutsa mig till tåget i Östertälje.