whatislifewithoutadreamtohold

Cirka 80% av favoritväderboken utläst.
Nu har det druckits en halv favoritshotkanna och en halv favoritvinare. Det är mycket favoritdricka kvar att konsumera innan favoritkvällen är slut.
Imorgon ska jag vakna klockan 09 och säga "Hej morgon!" och ta fram favoritväderboken och stressplugga.
Just nu: 37 timmar 54 minuter kvar till favorittentan. Om mina mattekunskaper inte sviker mig.
Just nu: 15 minuter till shotkanna nummer två. Där sviker mattekunskaperna mig inte kan jag lova.

Nu börjar den komma ikapp mig. Tentan! Jösses Amalia, tentaångesten är på topp! Jag ska läsa väderboken från pärm till pärm. Jag har redan läst kapitel 2 och ska ge mig på kapitel 5 strax. Men nu har jag rast.
Oh my God jag har sån ångest! Nej nu chillar vi, inte stressa upp oss själva. Jag är bra.

Jag har tenta på fredag. Jag har inte pluggat alls. Men jag känner mig inte stressad, jag har den här känslan som jag har ibland inför en tenta, att jag inte behöver oroa mig. Och det faktum att endast 50% rätt bevhövs på en flervalsfrågetenta stödjer känslan mycket starkt.

These ties that bind.
Förutom min mamma, pappa och lillebror, är denna människa en av de som jag älskar mest i världen. Att vi har kunnat överkomma saker som skulle tära på vilka som helst bevisar att vi är några som man inte släpper taget om i första taget.

Idag hade jag föreläsning klockan 10-12. Jag vaknade klockan 7.30 (fortfarande lite berusad) och sa högt till Åsa:

"Nä-ä, jag har ett val! Så länge jag inte jobbar har jag ett val. Jag kan välja att stanna i sängen och inte gå till skolan. Jag måste passa på att utnyttja det valet så länge jag inte har ett jobb och måste gå till det!".

Åsa höll med riktigt mycket. Så jag stannade i sängen och sov till 12.30.
Nu tittar jag på Miracle, som har blivit en av mina favoritfilmer. Den har jag sett två gånger på kort tid när jag varit bakis. En sann historia om USA's unga hockeylag som tog OS-guld på slutet av 70-talet. Så rörande.

Äntligen har onsdagen kommit då jag och Åsa får ta fram alkoholen igen. Hela förra veckan gav oss blodad tand och vi har haft timmenedräkning sedan i söndags.
Låt spriten och livsglädjen flöda!

Jag är liksom nollställd när det kommer till mitt past relationship I Australien förra året. Alla känslor är som bortblåsta, de har varit det ett tag. Och känslorna för den komplicerade fram-och-tillbakarelationen som har funnits Sverige i åratal är lagda på is. Jag började förstå det för några veckor sedan redan men fastslog det för mig själv igår. Jag behöver inga komplikationer och dysfunktioner, mindgames och spel.

Denna låt introducerade Julia för mig när vi var i Australien. Den är så himla fin. Hon är egentligen en Foo Fighters-tjej, sån typ av musik, men hon gillar denna "töntlåt". Och det gör fan jag också!

Allt började i tisdags då jag, Åsa och Sarah satt och tittade på Stockholm Boogie. Finns det en bättre feelgood-film vill jag veta det. Vi mådde så himla bra efter den och blev riktigt supsugna. Så jag och min vapendragare Åsa bestämde oss för att impulsdra upp till Stockholm. Vi halsade två starka drinkar, det vill säga mer än halva vodkaflaskan hemma och på tåget och mötte upp Emilie på Kvarnen. Åsa var jättefull och vi tog typ fembussen hem.

Vi ville inte vara sämre i onsdags så vi svängde ner på Flamingo. Det var roligt. Danne var full och berättade mycket spännande saker. När folk skulle på efterfest skulle jag hem eftersom jag skulle köra för att hämta familjen från Skavsta dagen efter. Men när jag kom till mitt tomma föräldrarhem fick jag för mig att jag glömt nycklarna. Som tur var visste jag att min semigranne var i närheten och jag fick sova där i två timmar innan det var jobbdags för stackarn. Till dess hade jag nyktrat till tillräckligt att jag kom på att jag hade ett extrapar nycklar i värran. Så jag gick hem och sov.

Nu hade vi fått smak på det goda, så vi korkade upp vinet på torsdagen och bestämde att vi skulle bli Eric. Vi blev Eric. Och det är allt vi minns.

Fredag är början på helgen. Lia kom över till mig och Åsa och vi satt på "balkongen" och pratade om allt mellan sentimentala saker och skrattminnen. Fan vad trevligt det var. Älskar dem där två alltså. Sarah fattades dock. Men hon kanske återfanns på Flamingo. Jag kan inte säga det med säkerhet för när vi kom ner till Flamingo var vi Red. Vi fick bevittna när Robban och Patrik hoppade och dansade med tröjorna i händerna och viftade med dem. Skönt att inte vara fullast på stället för en gångs skull. Vi efterfestade hos Lööv och jag drack varm öl mellan Åsa och Jokke medan de hetsade mig till att tro att min nya någonting slampade sig i staden han befann sig i den kvällen. Sen när de såg att jag faktiskt trodde på det sa de att de skojade. När det började bli ljust gick vi hem och var hemma runt 05. Jag klev upp klockan 12.....

.....på lördagmorgonen, och det var bara att börja ladda igen. För idag stod en brakförfest hos oss på agendan. Vi drog igång runt 21-tiden och toppade förfesten med sommardängan och suparlåten på högsta volym innan vi gick ner på Flamingo. Efter Flamman ringde jag min semigranne och vi gick på efterfest i Rosenlund där jag ännu en gång drack varm öl, rosé och spelade biljard. Där fanns även en full finsk man som var gammal (fast det var inte han som hade festen. Jag och Åsa gick klockan typ 05 och vi GICK hem till Mariekäll från Rosenlund. Det var jättekul!
På söndagen blev jag väckt av Alonso, klockan 15.45 som var hemma från sin festival. Jag hade absolut ingen ångest över att ha sovit bort hela dagen.